Para un profesor de historia es fantástico sentir los aletazos de la historia de vez en cuando. Lo hice una vez, cuando encontré con el último emperador de la monarquía doble Austria-Hungría. Se llama Otto von Habsburgo (nacido 20 de noviembre 1912 como el archiduque Franz Joseph Otto Robert María Anton Karl Max Heinrich Sixto Félix Xaver Renatus Ludwig Gaetan Pío Ignacio de Austria) Tiene muchos santos él… Otto no tenía mucha oportunidad de ser emperador, porque después de la primera guerra mundial tuvieron que abandonar a Austria cuando fundaron la república. Ha sido miembro del parlamento de la Unión Europea. Uno de sus hijos vive en mi comuna. Era alumna en el liceo para adultos donde yo enseñaba ciencias sociales e historia. Ella también había trabajado en el parlamento y pide a ella tener una clase con los alumnos que yo tenía en ciencias sociales. Ella dijo que sí, y los alumnos pensaban que era interesante. Unos años después, cuando ella quería ser representante en el parlamento sueco, ella pidió ayuda de su padre en la campaña electoral. El hablaba de la historia de la Unión Europea. Era interesantísimo. En la pausa salimos todos, Otto también, para tomar un poco de aire fresco afuera. Él estaba a sólo y los otros estaban en un grupo. Nadie se atrevía a hablar con él, ni siguiera los profesores de inglés y alemán. Entonces me separé del grupo, me presenté y empecé a hablar con Otto von Habsburgo en inglés. Le pregunté si era su primera visita a Suecia. Él me respondió que no. Dijo que la primera vez estuvo aquí invitado del rey sueco Gustav V. Cazaban ciervos en Öland (una isla en el Báltico). Tenéis que pensar que el rey Gustav V se murió en 1950…. Así es la vida. En vez de ser emperador en Austria-Hungría y cazar con los reyes suecos tuvo la oportunidad de hablar con un profesor sueco….

Siempre he hecho ejercicios de alguna forma. Entre los 30 a 60 años solía correr distancias de 2,5, 5 y 10 kilómetros. También iba en bicicleta y nadaba. Ahora teniendo 64 años tengo que pensar en lo que hago. Peso demasiado y correr con un peso de 110 kilo no es de recomendar. Tengo problemas con un talón, me duele cuando corro. Ir en bicicleta distancias demasiadas largas y muy frecuente me da problemas con el hombro izquierdo. He sido tratado con cortisona dos veces y ahora estoy curado. No quiero que los problemas vengan otra vez. Y si tengo que trabajar con mis casas o cosas así no tengo fuerzas para hacer ejercicios. Sí, vienen los achaques de edad es cierto. Pero dar una vuelta de 20 minutos en bicicleta y después dar un paseo de 30 minutos a pie funciona bien. Tengo una vuelta que me gusta mucho. La llamamos “Stenhammarsrundan” (la ronda de Stenhammar) nombrado de un castillo que está en el camino. Es una vuelta que pasa entre dos lagos, Gårdsjön y Valdemaren, juntado de un río pequeño. Hay tres puentes y el paisaje es un parque con muchos robles. Hay vacas y ovejas pastoreando en la sombra. Es un sitio muy armonioso. Ya os he explicado que tengo miedo de vacas y es lo mismo con mi mujer. Pero suelen poner señales en las cercas si hay animales dentro o no. Hay un sendero que pasa al lado del pequeño río que mencioné, y este día quise terminar mi paseo allí. Entré por la verja, no había letrero que había vacas allí. No es una distancia muy larga de ir. Cuando llegué a la otra verja, allí estaban, las vacas, rumiando, mirándome con ojos flemáticos. Un rebaño enorme de cinco vacas estando tendido en el suelo y en medio del sendero. Tuve que tomar una decisión rápida. Pasar a las vacas a riesgo propio y venir a la bicicleta en dos minutos o ir de regreso, evitar a las vacas y llegar a la bicicleta en 15 minutos. El cansancio me hizo valeroso. Me concentré, tomé unos pasos decisivos y me encontraba en medio del ganado hablando tonterías para calmar a las vacas (Ni siguiera tenían cuernos, eran de tal raza) Una vaca se levantó. Las otras quedaban en el suelo. Abrí la verja – puesto en salvo! Tomé mi bicicleta y me fui a casa una experiencia más rico.

Hay inmigrantes y inmigrantes. Un inmigrante que no nos gusta es la babosa española del bosque. Si os vais en coche pasando jardines suecos a las nueve, diez por la noche podéis ver los dueños andar con pasos furtivos estando en atención con las tijeras en una mano y una lata o un cubo en la otra. Cazan babosas. Las llamamos babosas matadoras también. Hace cinco años las primeras aparecieron. Creo que las primeras surgieron en el sur. Pronto han invadido a toda la Suecia. Son marrones, de tamaño de un dedo y no parece tener enemigos. También puede mezclarse con “nuestras” babosas. Comen casi todo lo que crece en el suelo, eneldo, ensalada, flores y mucho, mucho más. Nosotros no las tenemos en la ciudad, pero en el campo, donde la casita, las tenemos. Pero en otros jardines de la ciudad hay aquellas babosas. En un jardín en Flen colectaron 4 000 babosas una noche. No es fácil defenderse de tal invasión. Son como las nubes de langostas en Egipto. Un señor con restaurante preparaba las babosas con ajo y condimento. No sé si fue un éxito entre los pensionistas… Hay un ave que las come, es el ánade de almizcle. Tenemos un vecino donde tenemos la casita que tiene tales ánades y se puede alquilarlos de él. Es posible hacer comercios de todo. Son alcohólicos las babosas. Les gusta la cerveza. Un plato con cerveza puede reunir a muchas babosas y es fácil acabar con ellas. Hoy, en paseo con un amigo, me dijo que hay otro método que matar a las babosas. Son caníbales y si encuentran a otra babosa muerta la coman. Aquí un consejo para matadores de babosas. Coja unas veinte babosas en un cubo o lata. Pon en el cubo un poco de tóxico allí. Entonces las babosas lo comen y se mueren. Corte las babosas con tijeras y distribuya las en el jardín. Las babosas que comen sus amigas muertas mueren también. ¡Olé! Sí, ahora sabéis un poco de los problemas que tienen los jardineros aquí en Suecia. Ahora voy a preparar la comida. No voy a servir babosas con ajo…..

Antes de que os cuente este episodio tengo que explicar que somos (yo he sido) profesores mi mujer y yo. El trabajo de un profesor incluye la tarea de ser suplente de vez en cuando. Un día mi mujer estuvo enferma y me preguntó si yo le pudiera reemplazar. La tarea era hacer crema de vainilla, dos tipos, crema de vainilla genuina con rama de vainilla y otra, de polvo. También prepararía torta da manzanas. No soy cocinero, pero sé muchas cosas cuando se trata de la preparación de comida. Pensaba que, bueno, me atreveré a intentar. Y así comencé mi carrera de profesor de hogar.
Tenía una clase de quince alumnos. Cuando llegué a la sala de hogar teníamos problemas de encontrar la rama de vainilla. Una chica, Anna, me ayudaba buscarla y finalmente la encontró en un armario. No estuvo un comienzo ideal.
La desconfianza estaba en el aire. ¿Cómo pudiera hacer crema de vainilla con torta de manzana ese profesor, que normalmente enseñaba historia y asignaturas así? ¿Y un hombre? Decidía no notar nada de esto y continuaba con las preparaciones, enseñando como hacer una crema de vainilla.
La crema de polvo no era muy complicada. Uno solo ponía un poco de liquido con el polvo en la cacerola, lo calentaba y lo batía, y lo todo estaba preparado. Pero la crema de vainilla era otra cosa……..
Tengo que informar, antes de que os cuente de lo que pasaba con la crema, que la torta de manzana fue un éxito. Era exactamente como la hacemos en casa, y sentía que la desconfianza desaparecer más y más.
Pero la crema…..
Era así. Hay que batir la crema muy atentamente todo el tiempo que está en la cocina. Y yo tenía que hacer una de las cosas que los hombres no dominan, hacer varias cosas simultáneamente, y no solo dos. Corría entre los alumnos para dar instrucciones cómo preparar una torta de manzanas y cosas así. Olvidá la crema de vainilla, y la crema tenía un tono marrón en el fondo de la cacerola. Miraba sombrío en la cacerola y pensaba en la reacción de los alumnos – torta de manzana con crema quemada. Pero, con un poco de vainilla de rama, tendría un buen gusto. Entonces hubo un alumno que pidió ayuda y esto completaba la catástrofe, olvidaba la vainilla de rama también…
La crema de polvo funcionaba bien con la torta, pero la crema genuina… Una alumna gritó: ¡Qué asqueroso, no lo comáis! Y la desconfianza volvía a pesar de la torta, que era tan rica. Anna se reía. Y ella inspiraba a los otros, y pronto uno podía escuchar carcajadas de la sal de hogar.
Después de tener esta clase trataba de evitar los alumnos que participaban. Y siempre cuando encontraba a Anna, ella se reía. Y aquí una advertencia: No hagáis crema de vainilla genuina si no lo domináis, toméis la de polvo.

En el año 1966 me puse a estudiar en Wik, un castillo feudal del tiempo medieval, con torres pináculos y lo todo. También hay un foso sin agua.
En la planta debajo de la entrada había la sala de la fortaleza, donde teníamos fiestas por las noches. Y más abajo habían los calabozos….
En la primera planta teníamos física y química y al otro lado de la gran puerta vivía Torild, un profesor soltero que nos contaba muchas cosas que uno puede oír en un castillo medieval por la noche…
En la próxima planta estaba Riddarsalen (la sala de los caballeros) y en las murallas colgaban cuadros de los propietarios. Allí teníamos lecciones de canto con Märta y también era local de reuniones. También había un televisor y allí los valerosos podían mirar la tele por las noches.
Arriba de la sala de los caballeros estaba la sala de biología. Había animales disecados, aves y mamíferos. Había armarios con puertas de vidrio y allí había otras cosas importantes para la educación de biología. Pero el objeto de más interés era Magra Kalle (Carlos Delgado), un esqueleto, no de plástico, sino los restos de un hombre, más muerto que vivo.
Carlos Delgado colgaba en un armario y solo salió las clases de anatomía. Pero dejamos a Carlos un rato.
Una noche estaban dos alumnos tipo valientes en la oscura sala de caballeros. E l televisor estaba colocada así, que ellos que miraban la tele también tenían vista por la ventana. Y esta noche fueron a ver algo muy notable….
Comenzó con un sonido, como de un cordón que pasa algo. Después de un minuto o algo así, apareció algo blanco en la parte arriba de la ventana. Se puso lúgubre de verdad y el cabello se levantó de los telespectadores cuando un esqueleto se mostró en la ventana. Dos de los valientes salieron en seguida. Uno de ellos tenía problemas con su salud mental varias semanas después.
Pero uno se quedó, subió la escalera, abrió la puerta de la sala de biología, y allí vio dos alumnos que tenían Carlos Delgado colgando en un cordón…
Sí, pasaban muchas cosas misteriosas en ese castillo feudal.

En sueco/På svenska

Magra Kalle (85)
År 1966 började jag studera på Wik, en gammal borg från medeltiden, med torn, tinnar och allting. Det finns också en vallgrav utan vatten.
På våningen under ingången finns borgsalen, där vi brukade ha fester på kvällarna. Och längre ner finns fängelsehålorna…
På första våningen hade vi fysik och kemi och på den andra sidan av ingången bodde Torild, en ogift lärare som berättade mycket för oss vad man kunde höra i ett medeltidsslott på natten…
På nästa våning låg Riddarsalen och på väggarna där hängde målningar av ägarna. Där hade vi sånglektioner med Märta och det var också samlingslokal. Det fanns också en teve och där kunde de modiga titta på teve på kvällarna.
Ovanför riddarsalen låg biologisalen. Där fanns uppstoppade djur, fåglar och däggdjur. Det fanns skåp med glasfönster och där fanns andra viktiga saker för biologiundervisningen. Men det intressantaste föremålet var Magra Kalle, ett skelett, inte av plast, utan resterna efter en människa, mer död än levande.
Magra Kalle hängde i ett skåp och kom bara ut på anatomilektionerna. Men nu lämnar vi Kalle en stund.
En natt var två elever typ modiga i den mörka riddarsalen. Teven stod så, att de som tittade på teve också hade utsikt genom fönstret. Och den här natten skulle de se något mycket anmärkningsvärt…
Det började med ett ljud, som av ett rep som dras över något. Efter en minut eller så, dök något vitt upp i övre delen av fönstret. Det blev kusligt verkligen och håret reste sig på teve-tittarna när ett skelett uppenbarade sig i fönstret. Två av de modiga sprang ut på en gång. En av dem hade problem med nerverna flera veckor efter.
Men en stannade, gick upp för trappan, öppnade dörren till biologisalen, och där såg han två elever som hade Magra Kalle hängande i ett snöre….
Ja, det hände många mystiska saker i den där medeltidsborgen…

A los suecos les gustan mucho a los pajaritos, es decir pájaros como pinzones, gorriones y papamoscas. Otra cosa es cuando se trata de aves como cornejas, cuervos y picazas. Ellos no tienen mucho éxito. Tan pronto como se acercan las casitas con pienso, gente empieza a ahuyentarlos y hablar malo. Si hay gente que incluso los matan a tiros.
Esto no harían con delfines y chimpancés u otros animales con un poco de conciencia más desarrollada. Pero las aves que mencionaba son muy inteligentes. Un investigador de ornitología las llama “Chimpancés volantes”.
Voy a dar unos ejemplos de una revista de ciencia, Illustrerad Vetenskap (Ciencia ilustrada). Hacían un experimento con seis cuervos. Cinco de ellos lograban solver el problema. Ponían un poco de comida en un cordón colgando de un palito. Antes de que hicieran su tarea, los cuervos miraban pensando como podrían solver el problema. Después se sentaban en el palito. Con un pie tomaban un poco del cordón, lo levantaban y lo fijaban con el otro píe. Repetían este proceso hasta que pudieran comer.
Otro ejemplo. No hay muchos animales que comprenden que son ellos mismos que ven en un espejo. Pero picazas lo saben. Ponían puntos amarillos en el seno bajo el pico en unas picazas. Las aves inmediatamente se ponían en marcha de quitarselos. Cuando los ponían puntos negros no lo harían. No son pájaros estúpidos que hacen tales cosas.
Y no es por casualidad que la vieja religion nórdica daba un papel importante a los dos cuervos Hugin y Munin. Ayudaban a Oden, el jefe de los dióses, a saber lo que pasaba en el mundo.
Un primo mío, Lennart, encontró a un pequeño guajo que había caido de su nido. Lo daba comida y él crecía. Usaba sentar en el hombro de Lennart cuando iba en bicicleta. Era un ave muy inteligente y Lennart lo enseñaba muchas cosas. Pero un día, Kaj (en sueco guajo se llama kaja, y el nombre es un juego con palabras) se voló y se chocó con un coche y se machacó. Lennart era inconsololable varias semanas, perder tal amigo….
Podría daros muchos ejemplos más. Y así es. Cuando alguna vez tengáis ganas de matar a tiros a una de estas aves, no lo hagáis, son seres inteligentes!
Finalmente una canción vieja para niños:
La corneja de la cura, daría una gira,
pero no tenía conducente
La corneja de la cura, daría una gira,
pero no tenía conducente
Se deslizaba acá, se deslizaba allá
se fue a la zanja finalmente!

En sueco/På svenska

Om intelligenta fåglar (83)

Svenskarna tycker mycket om småfåglar, dvs fåglar som bofinkar, sparvar och flugsnappare. En annan sak är det med fåglar som kråkor, korpar och skator. De har föga framgång. Så fort de närmar sig fågelbordet börjar folk att jaga bort dem och säga fula ord. Ja det finns folk som till och med skjuter dem.
Det skulle de inte göra med delfiner och schimpanser eller andra djur med lite mer utvecklat medvetande. Men de fåglar jag nämnde är mycket intelligenta. En ornitologisk forskare kallar dem ”flygande chimpanser”.
Jag ska ge några exempel ur en populärvetenskaplig tidskrift, Illustrerad Vetenskap. De gjorde ett experiment med sex korpar. Sju av dem lyckades lösa problemet. Man hängde lite mat på ett snöre hängande från en pinne. Innan de gjorde sin uppgift tittade korparna och tänkte hur de skulle kunna lösa uppgiften. Sen satt de sig på pinnen. Med en fot tog de en bit snöre, lyfte upp det och satt fast det under den andra foten. De gjorde om den här processen tills de kunde äta.
Ett annat exempel. Det är inte m¨åjnga djur som förstår att det är sig själva de ser när de tittar i en spegel. Men skator vet det. Man satte gula prickar på bröstet under näbben på några skator. Fåglarna började omedelbart försöka få bort dem. När de satt svarta punkter på dem så gjorde de det inte. Det är inga dumskallar, fåglar som gör såna saker.
Och det inte av en händelse som den gamla nordiska religionen gav en betydelsefull roll åt korparna Hugin och Munin. De hjälpte Oden, gudarnas ledare, att veta vad som hände i världen.
En kusin till mig, Lennart, Hittade en skatunge som hade ramlat ur sitt bo. Han matade den och den växte. Den brukade sitta på axeln på Lennart när han cyklade. Den var mycket intelligent och Lennart lärde den många saker. Men en dag, flög Kaj iväg och krockade med en bil och blev till mos. Lennart var otröstlig i flera veckor, förlora en sån vän…..
Jag skulle kunna ge er flera exempel. Och så är det. När du nån gång får lust att skjuta dessa fåglar, gör det inte, de är intelligenta varelser!
Slutligen en gammal barnvisa:
Prästens lilla kråka, skulle ut och åka
ingen hade han som körde.
Prästens lilla kråka, skulle ut och åka
ingen hade han som körde.
Än slank han hit, och än slank han dit
och än slank han ner i diket!
Än slank han hit, och än slank han dit
och än slank han ner i diket!

Ya he puesto un episodio con humor de mi tiempo como profesor, número ocho, pero voy a poner un poco más y aquí viene dos de los puntos culminantes. Ahora voy a rastrillar la arena para Katja y Vilhelm. La primera historia muestra que importante es escuchar lo que dicen los alumnos. La otra muestra que importante es tener por lo menos un poco en la cabeza si eres alumno. Era así. Tenía una clase bastante caótica. Todos pedían ayuda y yo corría aca y allá entre los alumnos (eran 30), tratando de explicar cosas. Entonces Katja me preguntó algo, que no oía muy bien. Pensando que era otro alumno que quería ayuda le respondí: “Espera un minuto, y te ayudaré”. Entonces vino una carcajada. Yo no comprendía por qué. No hasta que me explicaran que ella me había preguntado: “¿Puedo ir al retrete?” Érase una vez cuando discutimos la Unión Europea. Es un asunto que puede ser muy aburrido, y quería mezclarlo con un poco de un libro que había leído. El libro se llama Europa somos los todos, de un autor que se llama Herman Lindquist, que escribe muy bien de estas cosas. ¡También ha escrito un libro que trata de España! Se discute allí que la gente en países vecinos muy frecuente cuentan chistes de unos y otros. Los suecos sobre los noruegos, los españoles sobre los portugueses, todo sin que alguien crea que es la verdad. Los franceses se burlan de los belgas. Herman cuenta una historia de dos personas que se encuentran en un bar en Francia. El uno dice: “Quiere escuchar una historia belga? Es muy buena.” El otro dice: “Por favor, ¡soy belga yo!” “Sí, pero puedo contársela dos veces”, responde el uno. Esta historia contaba a los alumnos. Todos se reían. Entonces Wilhelm, un hijo que no tenía todas las cabras en casa, preguntó, con cara vacía: “Gert, puedes contarme la historia otra vez, no comprendía el elemento de interés…..”. El resto de la clase explotó, carcajadas y carcajadas. Pero Wilhelm parecía muy desdichado.

En sueco/På svenska

Frågvisa elever (83)

Jag har redan lagt ut en episod om humor från min lärartid, nummer åtta, men jag kommer att lägga ut lite mer och här kommer två av höjdpunkterna. Nu krattar vi manegen för Katja och Vilhelm.
Den första episoden visar hu viktigt det är att lyssna på vad eleverna säger. Den andra visar att det är viktigt att ha åtminstone lite i huvet om du är elev. Så här var det. Jag hade en ganska kaotisk lektion. Alla ville ha hjälp och jag sprang hit och dit bland eleverna och försökte förklara saker. Då frågade Katja nånting, som jag inte hörde så bra. Men jag tänkte att det är väl en elev till som behöver hjälp och svarade: ”Vänta en minut, så ska jag hjälpa dig”. Då kom det en skrattsalva. Jag förstod inte varför. Inte förrän de förklarade för mig att hon hade frågat mig: “Får jag gå på toa?”.
Det var en gång när vi diskuterade EU. Det är ett ämne som kan vara mycket tråkigt, och jag ville blanda det lite med saker från en bok jag hade läst. Boken heter Europa är vi allihopa, av en författare som heter Herman Lindquist, som skriver mycket bra om såna här saker. Han har också skrivit en bok om Spanien!
Han diskuterar där att folk i grannländer ofta berättar skämt om varandra. Svenskarna om norrmännen, spanjorer om portugiser, allt utan att nån tror att det är sanning. Fransmännen gör sig lustiga över belgarna. Herman berättar en historia om två personer som träffas i en bar. Den ene säger: Vill ni höra en belgarhistoria? Den andra säger: ”Hör nu, jag är faktiskt belgare själv”. ”Ja, men jag kan ta den två gånger”, svara den ene. Den här historian berättade jag för eleverna. Alla skrattade. Då frågade Wilhelm, en gosse som inte hade alla getter hemma, med tomt ansiktsuttryck: ”Gert, kan du inte ta den där en gång till, jag förstod inte vitsen….” Resten av klassen exploderade, skrattsalva på skrattsalva. Men Wilhelm verkade mycket olycklig.

Como en otros países estos días estamos afectados de la CRISIS. Pero en contra de lo que suele pasar en un país en crisis el gobierno en poder tiene más y más simpatizántes.
El gobierno en poder es una alianza entre cuatro partidos. Un partido grande Moderaterna (conservador) y tres partidos pequeños. Moderaterna ha cambiado su política anterior que favorecía más a los ricos. Ahora el primer ministro (moderat) habla de su partido como el partido nuevo para trabajadores. El ministro de Economía goza de gran confianza aunque tenga coleta y anillo en una oreja. Y creo que es porque son hombres. En un tiempo de crisis parece que la gente confía más en partidos gobernados por hombres (yo sé que no es políticamente correcto, pero no hago caso de esto). Un problema para los partidos en la alianza es que hay dos partidos que han caído bajo el limite para participar en el parlamento (4 %). Hay un tipo de canibalismo político en la alianza, moderaterna comen dos de los otros partidos aliados.
Bueno, ¿que pasa con la oposición? Allí hay tres partidos. El partido socialista (Socialdemokraterna) el partido verde y la izquierda. La líder del partido socialista, Mona Sahlin, trataba de formar una alianza, como los partidos del gobierno, pero lo hacía sin refinamiento político y el resultado fue como era de esperar – mal. En las investigaciones de opinión Mona pierde más y más en popularidad.
Su carrera es un catástrofe lleno de chanchullo y trampas. Aquí puedo dar solo unos ejemplos de lo que ha hecho.
Voy a empezar con contar que no fue la primera elección cuando eligieron líder del partido socialista. Vino en cuarto lugar – los otros (o mejor las otras) decían que no.
Mona ha tenido aya sin pagar cotización patronal. Ha dejado pagar para su derecho de tener tele (aunque diga que es “chulo” pagar impuestos). Iba en su coche a pesar de que no tuviera permiso de hacerlo. Usaba su tarjeta bancaria estatal para compras privadas (era vicie primer ministro), gastaba muchos miles de coronas. Un tipo de chocolate, Toblerone, daba nombre a lo todo. Sí, dios mío, cuantas cosas que hay…… Aquí viene más.
Después de esto tomó “timeout”. En una alocución a la nación trataba engañar a la gente. Según ella no estaba descuidado con la política y sus hijos (no sé que los hijos tenían que ver con esto). Decía que no era deshonesta. No mucho tiempo después de esto tenía 32 multas por estacionamiento indebido sin pagar. Olvidaba pagar 30.000 en cuota a ingresar (¡ es chulo pagar impuestos…. ¡). Después de los atentados terroristas en Nueva York 2001 ella y otra ministra vistieron con velos y fueron a una mezquita en Estocolmo, nosotros los suecos no comprendemos por qué. Aquí hay un enlace en sueco, donde se cuenta un poco de sus bravatas:
http://bubblare.se/movie/mona_fifflar
Los otros dos partidos en la oposición son los verdes y los izquierdistas. Son dos pequeños partidos.
Esto es un poco de lo que pasa en nuestra vida política en Suecia.

Cuando las computadoras hacían su entrada se decía el uso de ellas haría que la sociedad no necesitara papeles (por lo menos no tantos).
Cuando ve a mi mujer, profesora de hogar, sentada entre montones de papeles, producidos con computadoras, comprendo que no es la verdad.
Las computadoras en combinación con una cultura de indemnización ha hecho que los profesores vadean en – papeles. Y hoy parece más importante medir los conocimientos de los alumnos que dárselos.
Cuando empecé mi trabajo como profesor, lo más importante era enseñar bien y dar buenos conocimientos a los alumnos. Discutíamos entre profesores con las mismas asignaturas modos de perfeccionar la enseñanza. Y además, los profesores que venían de los seminarios sabían sus asignaturas. (Y amigos no me quejo porque soy viejo, van a reformar los seminarios a causa de la mala educación allí). Los seminarios suecos son una catástrophe. Antes estudiábamos en la universidad (los profesores de mi nivel) para obtener conocimientos y después un año en el seminario para lo pedagógico. Ahora estudian lo todo en el seminario y es una locura.
En el colegio donde mi mujer trabaja han introducido una red digital para poner notas y observaciónes del progreso y no sé lo todo. Los profesores tienen que escribir ensayos sobre un montón de cosas. Armado con 30 – 35 papeles, uno o dos por asignatura, van a discutir una hora o dos con el alumno y sus padres.
¡Y dónde toma el profesor el tiempo para hacer todo esto? De la preparación de las clases, claro, porque los líderes de los colegios en Suecia parecen más interesados en cifras y tonterías, y no si los profesores preparan sus clases bien para que los alumnos tengan conocimientos buenos.
Medir o enseñar, esta es la pregunta…..

Este pasó cuando estudiaba en Uppsala. Vivía en una pequeña habitación en un corredor para estudiantes. Una mañana, muy temprano, sonó el timbre y me fui para abrir. Afuera estaba mi amigo Fred con un joven japonés. Fred dijo: Este joven japonés iba en coche conmigo de Gävle. ¿Puedes darle alojamiento una noche en la antecámara? Esto fue el comienzo de un episodio con complicaciones. El hombre se llamaba Yama y tenía 18 años y era hijo de un famoso arquitecto japonés. Dormía varias noches en la cama de la antecámara. Después podía disponer una habitación de un estudiante que vivió un período en otro sitio. Poco a poco se estableció en Suecia, encontraba trabajo y se casó con una chica sueca. Vivía con ella en un cuarto en la ciudad. Perdíamos el contacto y yo no pensaba mucho en él. Entonces, un día sonó el timbre, y afuera estaba Yama. Me preguntó si podía vivir en la antecámara otra vez. Estaba en camino a Japón. Pero, le pregunté, ¿no estás casado? Me explicaba que su mujer no quería vivir más con él, y cosas así. Poco a poco comprendía que él tenía problemas con la salud mental. Me contaba que había empezado Aikido, el deporte con espada japonesa. Evidentemente el profesor le había metido en la cabeza que un hombre japonés no debía obedecer las órdenes de una mujer. De esta manera, se había complicado la vida porque un matrimonio en Suecia no es como lo de Japón. Todo se desarrollaba en una pesadilla. Oía músico Zen en las ruedas de los coches y una noche tomó la espada de Aikido y se puso a correr en la autopista hacia Estocolmo. Había hecho la mitad de la distancia cuando la policía le capturaron (Alguien les hubo llamado explicando que había visto a un japonés corriendo en la autopista con una espada en la mano…..). La policía le entregaron a Ulleråker, un manicomio afuera de Uppsala. Estaba allí unos días, pero después le consideraban bastante normal para estar en casa. Un día habló conmigo de gente que vivían en el corredor arriba y que habían puesto puntos radioactivos en él para poder dirigirle y controlarle. Todo me parecía totalmente loco y llamé a Ulleråker para pedir ayuda, porque esto no era normal. Pero el médico allí me informó de que los límites de lo que es normal son mucho más anchos para un médico allí que lo es para una persona normal. Y me pidió que tratara de soportar los molestias hasta que Yama se fuera a Japón. Decía que Yama tenía un síndrome típico para refugiados con paranoia y cosas así, y que pueda desaparecer en Japón en su ambiente normal. Bueno, vino el día cuando recibio el dinero para su viaje a Japón. Se fue para comprar billetes, pero volvió después de media hora sin billetes. Me quedaré aquí, dijo. Entonces exploté y grité: ¡Vete a la agencia de viajes y cómprate billetes, si no, te echaré en la calle en seguida! Desapareció inmediatamente y volvió con los billetes disculpándose de que tuviera miedo estar entre gente en la ciudad. El día cuando regresó a Japón me dio su cámara de marca Minolta para pagarme por la molestia. Y cuando encontré a un amigo suyo unos meses más tarde me contó que Yama estaba totalmente normal en Japón.

Cortar leña y ponerla en la leñera, ¿hay algo más saludable para un hombre estresado? Con los pájaros cantando en los abedules y los abetos. Me inclino que pensar que es así, por lo menos para mi.
Hemos talado unos abetos en nuestro terreno. Mi vecino los ha cortado en piezas de 30 centímetros de tamaño.Y ahora es mi trabajo encargarme del resto con el hacha. Lo hago en etapas para evitar problemas con la fibrilación.
Es la leña de tres árboles no demasiado grandes. Ya he cortado casi la mitad del montón de leña.
Pienso en mis tíos que trabajaban en el bosque cortando árboles de tamaño notable. He visto fotos de ellos estando a las rodillas en nieve en el invierno. Tenían una sierra para dos, un tronzón. Todo haccían manualmente, no había sierras de motor u otras novedades.
Pero aunqué tenía un trabajo duro uno de ellos vivía hasta que tuviera 93 años.
Tengo que informaros que donde vivimos está el punto más alto de la urbanisación. En frente de mi hay una roca y con un poco de fantasía uno puede imaginarse los cazadores de focas que probablemente vivían aquí en este tiempo. Sentado en la roca con piezas de higado crudo en las manos y la sangre corriendo a lo largo de los brazos. Entonces este terreno era una isla rodeada del mar.
Unos pocos kilómeteros de aquí hay un sitio investigado de arqueólogos. Se llama Vrå. Han encontrado restos de una residencia allí. Cuando vivía hombres allí, hace 6.000 años, hubo un clima mejor. Han encontrado granos de uva en los pedazos de cerámica.
Al otro lado de la carretera un profesor y sus clases han construido casas de este tiempo de ramajes y arcilla.
Alrededor de nuestra lote de tierra hay tumbas de períodos diferentes. Solo son de piedras en montones. Hay dos más grandes de un diámetro de 5-6 metros y nueve más pequeño de un diámetro de 2-3 metros. Sí, vivimos en un sitio rico de restos de historia.

Aquí hay un tronzón: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Corta_tueros_con_tronz%C3%B3n.jpg

En sueco/På svenska

Hugga ved (79)

Hugga ved och lägga den i vedskjulet, finns det något hälsosammare för en stressad människa? Med fåglarna som sjunger i björkarna och granarna. Jag är böjd att tro att det är så, åtminstone för mig.
Vi har tagit ner några granar på vår tomt. Min granne har kapat dem i bitar, 30 centimeter långa. Och nu är det mitt arbete att slutföra resten med yxan. Det gör jag i etapper för att undvika problem med hjärtflimmer. Det är veden från tre granar som inte är så stora. Jag har redan huggit halva vedhögen.
Jag tänker på mina morbröder som jobbade i skogen och tog ner träd av anmärkningsvärd storlek. Jag har sett foton på dem när de står till knäna i snö på vintern. De hade en såg för två. Allt gjorde de för hand, det fanns inte motorsågar och andra nymodigheter. Men även om de hade ett hårt arbete så levde en av dem tills han var 93 år.
Jag måste upplysa er om att där vi bor är högsta punkten
i sommarstugeområdet. Framför mig har jag en klippa och med lite fantasi kan man föreställa sig säljägarna som antagligen bodde här på den här förr i tiden. Sittande på berget med bitar av rå lever i händerna och blodet rinnande utmed armarna. Då var den här tomten en ö omgiven av hav.
Några kilometer härifrån finns en plats som undersökts av arkeologer. Den heter Vrå. De har hittar rester av en bosättning där. När det levde människor där, för c:a 6000 år sen, var det ett mildare klimat. Man har hittar druvkärnor i krukskärvorna. På andra sidan vägen har en lärare och hans klasser byggt hus från den här tiden av kvistar och lera.
Runt vår tomt finns gravar från olika perioder. De består bara av stenhögar. Det finns två större med en diameter på 5-6 meter och nio mindre med 2-3 meters diameter. Ja, vi bor på en plats rik på historiska lämningar.

Här finns en “tvåmanssåg”: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Corta_tueros_con_tronz%C3%B3n.jpg

Ha sufrido de problemas con el corazón toda mi vida de adulto. Mi madre tenía los mismos problemas. Ella decía que tenía latidos del corazón. Los síntomas son un corazón que toca rapidamente, cansancio de los piernas a causa de mala transporte de oxígeno del corazón a las piernas y angustía.
Con el tiempo y la edad los problemas han aumentado. Estuve dos veces en el hospital. La primera vez tuve latidos de 210 por minuto. La causa era mi voluntad de hacer joging en 13 grados bajo zero arriba de una colina olvidando que tuve 62 años….
En el hospital encontré a un medico de Colombia. Me preguntó si alguién me había dado masaje. Le respondé que no. Entonces me dió masaje al lado derecha de mi cuello y de repente desapareció los problemas y el corazón volvió al ritmo normal, 65 latidos por minuto. Raro. Decía que hay un nervio allí que arregla el rítmo del corazón y el masaje hace que el corazón tome un ritmo normal.
La otra vez no sé que causó los problemas. Me despertí a la una por la noche por culpa de los latidos. A la una fuí al medico, el me remitió a un hospital con más recursos. Allí me pusieron en una cama con tubos flexibles con conección de un aparato que medía el pulso, la presión sanguine y el transporte de oxígeno.
Luego vino el medico más hermosa que he visto en mi vida, de 25 años o algo así, con un cuaderno en sus manos. Se puse a interrogarme. “¿Fuma usted?”. Podía decir que no, porque hace siete años que dejé a fumar. “¿Bebe usted?” Bueno, un poco más dificil de contestar, le respondí que sí, un poco, porque no podia mentir ante tal belleza. (Pero bebo un poco demasiado, esto no mencioné…..)
Esta vez entendí que tenía una enfermedad bastante grave. Me dieron otra pildora (ya tomo siete al día) con la función de calmar el ritmo del corazón.
Un amigo mío me contaba que el había participado en una conferencia de fibrilación. Cuando el lider de la conferencia preguntó al auditorio qué cosas que causaban fibrilación, mi amigo le contó que era la aspiradora. Entonces arrancaron risotadas y carcajadas. Pero he encontrado que puede ser así. Cuando trabajo con mi lavadora de alta presión tengo los mismos problemas. Me pasó hoy por ejemplo, y es lo que hace que esté escribiendo un episodio en vez de lavar las barandas de la casita.

En sueco/På svenska

Hjärtflimmer (78)

Jag har lidit av problem med hjärtat hela mitt liv som vuxen. Min mamma hade samma problem. Hon sa att hon hade hjärtklappning. Symtomen är ett hjärta som slår mycket snabbt, trötthetskänsla i benen p g a dålig syretransport från hjärtat till benen och ångest.
Med tiden och åldern har problemen tilltagit. Jag var på sjukhus två gånger. Första gången hade jag 21 slag per minut. Anledningen var att jag ville jogga i 13 minusgrader uppför en backe och glömde att jag var 62 år…
På sjukhuset träffade jag en läkare från Colombia. Han frågade om nån hade gett mig massage. Jag svarade nej. Då gav han mig massage på högra sidan av halsen och plötsligt försvann problemen och hjärtat återgick till normal rytm, 65 slag i minuten. Konstigt. Han sa att det finns en nerv där som reglerar hjärtrytmen och massagen gör att hjärtat får en normal rytm.
Den andra gången vet jag inte vad som orsakade problemen. Jag vaknade klockan ett på natten på grund av hjärtklappningen. Klockan ett (på dagen) åkte jag till läkaren och han remitterade mig till ett sjukhus med större resurser. Där lade de mig på en säng med plastslangar som stod i förbindelse med en apparat som mätte puls, blodtryck och syretransport. Sen kom den snyggaste doktorn jag sett, 25 år eller så, med en anteckningsbok i handen. Hon började fråga mig: ”Röker ni”? Jag kunde säga nej, för det var sju år sen jag slutade röka. ”Dricker ni?” Tja, det var lite svårare att svara på, jag svarade ja, lite grand, för jag kunde inte ljuga inför en sån skönhet. (Men jag dricker lite för mycket, det berättade jag inte…)
Den här gången förstod jag att jag har en ganska allvarlig åkomma. Jag fick en ny sorts piller (jag äter redan sju om dagen) som skulle lugna ner hjärtrytmen.
En bekant till mig berättade att han hade varit på en föreläsning om hjärtflimmer. När föreläsningsledaren frågade auditoriet vilka saker som brukade utlösa hjärtflimret svarade han att det var dammsugaren. Då utbröt munterhet och skrattsalvor. Men jag har upptäckt att det kan vara så. När jag arbetar med min högtryckstvätt får jag samma problem. Jag fick det t ex i dag, och det är därför jag sitter och skriver den här episoden i st f att tvätta altanen vid sommarstugan.

No me voy a la capital tan frecuentamente. Estar allí me hace nervioso. Pero esta semana lo ha pasado dos veces. No es una ciudad grande pero basta para mí, un hombre del campo.
En el metro me siento muy obsoleto, como un saco de papas. Todos me pasan al lado. Miran todo derecho, muy firme, no como yo de un lado a otro…. En pocas palabras: Soy un hombre del campo.
Además me hace deprimido. Esas cajas grandes que se llaman edificios. Llenas de gente y sin arquitectura (si uno no cuenta el funcionalismo como una forma de arquitectura – ¡yo no lo hago!) Pero, claro, los edificios viejos en Gamla Stan (La Ciudad Vieja) me gustan. Tienen carácter y historia.
La primera vez que fui a Estocolmo fui con mi mujer y dos amigos, una pareja de Flen. El propósito del viaje era visitar un vernissage que tenía una amiga de nosotros.
Su carrera es una maravilla. Empezó a pintar hace cinco años. De repente se puso a pintar edificios y naturaleza. Como si no hubiera hecho otra cosa. Cuando llegamos allá ya hubo vendido 10 cuadros. Si quieréis comprar uno de sus cuadros tenéis que desembolsar 1000 €. Después fuimos a un restaurante estadounidense para comer un biftec.
Si quieréis mirar sus cuadros lo hagáis aquí:
http://www.lenafredriksson.se/
A veces quiero sentirme un poco menos anticuado que lo normal. Particpar en un curso organizado de Adobe, ¿tal vez sea algo? Me inscribí. Ver los últimos avances de la presentación digital podría ser algo. Esta vez fui sólo. Disfrutar de una conferencia con gente que saben de lo que hablan. Jovenes inteligentes de EEUU. Mostrar para si mismo que uno domina la lengua inglesa y mencionar de paso a otros que la conferencia era en inglés, no malo.
Rich Internet Experience Tour – ¿no parece impresionante? Con Flash y lo todo…. En una sala de cine antiguo…. Que ambiente. Sonido alto, batería que toca y el bajo late. Casi despegamos de los sillónes. Cambios rápidos de los dibujos que centellean. Parece un poco demasiado moderno para un jubilado de 64 años……
Bueno, puedo contaros lo que más importa en un curso así. BOLÍGRAFOS. Siempre hay bolígrafos y chupa chupa en la pausa. Mi mujer y yo hemos hecho un deporte de esto. Competimos quien puede coleccionar más bolígrafos que el otro. En una feria para profesores ella ganaba con 32 bolígrafos en comparasión con los 25 que tenía yo.
Esta vez tenía que contentarme con dos bolígrafos y un piruli. Pero uno de los bolígrafos es un gigante y así basta con dos. Y el piruli no me atrevía a comer porque tengo dientes muy fragiles….
Si quieres ver de donde venía la gente que nos enseñaban hay unos en este enlace:

http://www.perfectfools.com/

En sueco/På svenska

I Stockholm (77)

Jag åker inte till Stockholm så ofta. Jag blir nervös av att vara där. Men den här veckan har det hänt två gånger. Det är inte nån stor stad men den räcker för mig, en kille från landet.
I tunnelbanan känner jag mig mycket otidsenlig, som en säck potatis. Alla går förbi på sidorna. De tittar rakt fram, mycket stint, inte som jag från den ena sidan till den andra… Kort sagt: Jag är en kille från landet.
Dessutom gör det mig deprimerad. Dessa stora lådor som de kallar byggnader. Fulla av folk och utan arkitektur (om man inte ser funktionalismen som en form av arkitektur – jag gör det inte!)
Men, det är klart, byggnaderna i Gamla Stan tyciker jag om. De har karaktär och historia. Första gången jag åkte till Stockholm åkte jag med min fru och två vänner, ett par från Flen. Syftet med resan var att besöka en vernissage som en bekant till oss hade.
Hennes karriär är otrolig. Hon började måla för fem år sen. Helt plötsligt började hon måla byggnader och natur. Som om hon inte hade gjort nåt annat. När vi kom dit hade hon redan sålt tio tavlor.
Om ni vill köpa en av hennes tavlor måste ni punga ut med 10 000 kronor. Sen gick vi till en amerikansk restaurang för att äta biffstek. Om ni vill se hennes tavlor gör ni det här:
http://www.lenafredriksson.se/

Ibland vill jag känna mig lite mindre antikverad än vanligt. Delta i en kurs anordnad av Adobe, kanske är det nåt? Jag anmälde mig. Se de senaste framstegen i digital presentation skulle kunna vara nåt. Den här gånge åkte jag ensam. Njuta av en föreläsning av folk som vet vad de pratar om. Intelligenta ungdomar från USA. Visa för sig själv att man behärskar engelska språket och nämna för andra att föreläsningen var på engelska, inte så tokigt.
Rich Internet Experience Tour – verkar inte det imponerande? Med Flash och allting…. I en gammal filmsal.. Vilken miljö. Högt ljud, trummor som slår och bas som dunkar. Vi nästan lyfter i fåtöljerna. Snabba ändringar i bilderna som flimrar förbi. Det verkar lite för modernt för en pensionär på 64 år…
Alltnog, jag kan berätta för er att det viktigaste på en sån här kurs är: KULSPETSPENNORNA. Det finns alltid kulspetspennor och klubbor i pausen. Min fru och jag har gjort en sport av det här. Vi tävlar om vem som kan få flest kulspetspennor. På en mässa för lärare vann hon med 32 pennor mot de 25 som jag hade.
Den här gången fick jag nöja mig med två pennor och en klubba. Men den ena av pennorna är jättestor och då räcker det med två. Och klubban vågar jag inte äta för jag har så dåliga tänder….
Om du vill se var folket kom ifrån som undervisade oss så finns några på den här länken:

http://www.perfectfools.com/

¡Hay gente para todo! Ahora en Suecia hay alguién que pone piezas de vidrio en el pollo que se vende en los supermercados. ¿Qué dice uno? Una marca ha sido más afectado, Kronfågel, que tiene su matadero muy cerca de aquí. Pero, parece que con el tiempo, más y más marcas están afectadas. Y hoy leí en el periócico que han encontrado vidrio en un tipo de salchicha que es muy popular, falukorv. ¿Qué mundo es esto?
Kronfågel ha destruido 500 toneladas de pollo una última vez y antes han destruido más. Que perdida enorme para la empresa y para los consumidores. Mucha gente no se atreven a comer pollo más. No sé, si esto es lo que quieren, esos imbéciles que hacen esto. ¿Es el motivo que quieren decicir lo que comamos nosotros los suecos? Discuten si es alguién que trabaja en la producción o no. Puede ser alguién que quiere causar pánico. ¿Terroristas?
Todo ha sucedido durante quince días hasta hoy y la policía no tiene ningún idea de quien puede ser el culpablae o los culpables. Ahora han recurrido a la policía nacional para que resuelvan el crimen.
Ellos que hacen esto no parecen preocuparse de las consequencias si alguién coma el pollo con el vidrio. Hay gente que han comido el pollo y que han roto sus dientes. ¿Qué pasa si un niño come el pollo con vidrio?
Espero que sea como en el colegio cuando uno sufre una epidemía de chichetas en las sillas. Que termine pronto.

En sueco/På svenska.

Glas i kycklingen (76)

Det finns folk till allt! Nu är det nån i Sverige som lägger glasbitar i kycklingen i affärerna. Vad säger man? Ett märke har blivit mest utsatt, Kronfågel, som har sitt slakteri mycket nära oss. Me, det verkar som att med tiden, drabbas fler och fler märken. Och idag lästa jag att de har hittat glas i en sorts korv som är mycket populär, falukorv. Vad är det för värld?
Kronfågel har förstört 500 ton kyckling sista gången och innan har man förstört mer. Vilken enorm förlust för företaget och konsumenterna. Många vågar inte länge äta kyckling. Inte vet jag, om det är det de vill, de idioter som gör detta. Är det motivet, att de vill bestämma vad vis svenskar ska äta? De diskuterar om det är nån som arbetar i produktionen eller inte. Kan det vara nån som vill skapa panik? Terrorister?
Allt har pågått under 14 dagar tills idag och polisen har ingen aning om vem eller vilka som är skyldiga. Nu har man tillkallat rikskriminalen för att de ska lösa brottet.
De som gör detta verkar inte bekymra sig om följderna om nån äter kyckling med glas. Det finns folk som har ätit kyckling och har fått tänderna förstörda. Vad händer om ett barn äter kyckling med glas?
Jag hoppas att det är som i skolan när det går epidemier med häftstift på stolar. Att det går över snart.

Hay un sitio donde nos gusta a pasear a mi mujer y yo. Se llama Himlinge. El paisaje es fascinante, con colinas flacas llenos de enebros grandes y piños con ramas gordas. En el verano el campesino tiene sus vacas allí y como ya sabéis no nos gustan ir entre las vacas. Por esto paseamos allí solo en la primavera y el otoño.
También podemos combinar el paseo con compra de huevos. El campesino vende huevos en una cabaña al lado de la finca. Hoy compramos huevos de pollos, pequeños huevos que cuestan un euro por 30 huevos, es barato, ¿eh?
En la primavera el musgo está cubierto de hierba marrón clara, las ramitas crujen debajo los pies cuando uno va y hay un ruido increíble en el cielo y en los prados. Allí hay; aves. Hay grullas, son los más grandes, sus sonidos parecen a trompetas y son una vista impresionante cuando vuelan sobre mi cabeza. Las grullas son los más bravas de las aves, esperan mucho tiempo hasta que huyan, uno puede venir muy cerca. Otra cosa con los gansos. En una distancia bastante lejos empiezan cachachear y si uno viene más cerca que 100 metros abandonan el campo.
Y así circulan en el cielo mirando hacia abajo a un jubilado demasiado gordo andando entre los enebros y debajo los piños.
Hay un lago, claro, muy cerca. Ahora el hielo lo cubre, pero pronto se abrirá para que los aves puedan nadar, comer y construir nidos en el junco. Unos de los gansos y las grullas, no muchas, se quedan en el lago. Los otros continúan el viaje al norte. Hay cisnes también, dos tipos.
Uno nos llamamos “cisne de canto” y el otro “cisne de bulbo”. (No he encontrado los nombres españoles en el diccionario).
Una vez cuando paseamos allí encontramos a un alce. Estuvimos en una distancia de tres metros o algo así. El alce se asustó y nosotros tuvimos miedo. El alce se fue con un estruendo terrible y el silencio se restablició.
Pero, qué pasa ahora? Viene dos hombres con perros en el prado. Se acercan los gansos que están un poco más lejos. Primero solo miran los gansos. Después retiran un poco para ver adónde van ellos con los perros. Después empiezan a gritar y unos se ponen a aletear. Y finalmente pasa un mar de gansos sobre nosotros en un ruido espantoso.
Los gansos se mueven al lago. Allí se descansan sobre el hielo. Uno comprende porque se los usan para guardar el whisky Ballantine, si vienen ladrones cacachearan y los guardias vienen. Una de nuestras escritoras más famosas es Selma Lagerlöf. Ha escrito El maravilloso viaje de Nils Holgersson un cuento para niños y adultos. Trata de un hijo Nils, que va en la espalda de un ganso, Akka. Ve mucho en su viaje por Suecia.
Si quieres ver más sobre Selma hay un enlace aquí:
http://es.wikipedia.org/wiki/Selma_Lagerl%C3%B6f

En sueco/På svenska

En promenad i Himlinge (75)

Det finns ett ställe där vi tycker om att promenera min fru och jag. Det heter Himlinge. Landskapet är fascinerande, med flacka kullar fulla av stora enar och tallar med grova grenar. På sommaren har bonden sina kor där och som ni redan vet tycker vi inte om att gå bland kor. Därför promenerar vi där bara på sommaren och hösten. Vi kan också kombinera promenaden med att köpa ägg. Bonden säljer ägg i ett skjul på sidan av lagården. I dag köpte vi kycklingägg, små ägg som kostar tio kronor för 30 ägg, det är väl billigt?
På våren är mossan täckt av ljusbrunt gräs, grenarna krasar under fötterna när man går och det är ett ljud utan like på himlen och på fälten.
Där finns; fåglar. Det finns tranor, de är störst, deras ljud liknar trumpeters och de är en imponerande syn när de flyger över mitt huvud. Tranorna är de modigaste av fåglarna, de väntar länge innan de flyr, man kan komma mycket nära. Annat är det med gässen. På ganska långt avstånd börjar de att kackla och kommer man närmare än 100 meter flyr de fältet.
Och så flyger de runt på himlen och tittar ner på en för tjock pensionär som går mellan enar och under tallar. Det finns en sjö, förstås, mycket nära. I dag täcks den av is, men snart kommer den att öppna sig, så att fåglarna kan simma, äta och bygga bon i vassen.
Några av gässen och tranorna, inte så många, stannar vid sjön. De andra fortsätter färden mot norr. Det finns svanar också, två sorter. En kallar vi sångsvan och den andra knölsvan. (Jag har inte hittat de spanska namnen i lexikonet).
En gång när vi gick där så mötte vi en älg. Vi var på ett avstånd av tre meter eller nåt sånt. Älgen blev förskräckt och vi blev rädda. Älgen for iväg med ett förskräckligt oväsen och tystnaden återvände.
Men, vad händer nu? Det kommer två karlar med hundar på fältet. De närmar sig gässen som finns lite längre bort. Först tittar gässen bara. Sen drar de sig tillbaka lite för att se vart de med hundarna ska gå. Sen börjar de skrika och några börjar flaxa. Och till slut passerar ett hav av gäss över oss med ett väldigt oljud.
Gässen flyger till sjön. Där vilar de på isen. Man förstår att de använder dem för att vakta Ballantine-whiskyn, om det kommer tjuvar kacklar de och vakterna kommer. En av våra mest berömda författarinnor är Selma Lagerlöf. Hon har skrivit Nils Holgerssons underbara resa en berättelse för barn och vuxna. Den handlar pojken Nils, som åker på ryggen på en gås, Akka. Han får se mycket på sin resa genom Sverige.
Vill du veta mer om Selma finns en länk här:
http://es.wikipedia.org/wiki/Selma_Lagerl%C3%B6f

Ahora te contaré algo de un viaje con muchos incidentes. Era un viaje a España. La Unión Europea me había regalado dinero en forma de una beca para que pueda irme a un curso en Oviedo en Asturias. Este relato consiste en partes elegidas de mi descripción del viaje que tuve que hacer después del curso.
¡El vuelo estaba anulado!
El avión para Köpenhamn a las 8.35 estaba anulado. Sentía un poco de molestia y tenía indicio de palpitaciones, pero Wera (una compañera de viaje) pensaba que debíamos ir a la Información (no te olvides ir a la Información si vayáis a algún sitio – puede merecer la pena) Hicimos un cambio, muy bravo y rápido. Después teníamos que correr al avión que salió a las 8.00.
Si hubiera seguido el consejo de mi buen amigo Fred, llegar a la facturación del equipaje un cuarto antes ("solo escriben así, queda tiempo aún así") habría podido ir a la mierda. Y sentía como un presagio lúgubre por el futuro, es decir el viaje, podéis jurar…
Pero, para alimentar vanas esperanzas en nosotros, los viajes a Köpenhamn y Madrid pasaban sin problemas – desayuno y almuerzo en el avión y uno piensa que la vida es sin problemas.
¡Overbooking!
En Barajas teníamos un espacio vacío en el horario y yo y unos compañeros de curso teníamos cuatro y media hora para fustigar bastante a rectores y colegas, en paz y tranquilidad, sin ser molestados de clases y cosas así. Tomamos café solo y masticábamos cruasanes y las migas volaban, hacíamos un poco ruido que solo unos profesores de juerga pueden hacer.
Cuando venimos a la facturación del equipaje teníamos overbooking. No sabía qué era eso, pero comprendía que era algo malo, porque los otros parecían indignados. No era tan bueno, lo comprendí cuando los otros me lo explicaban.
Si uno tiene overbooking te no dejan subir a bordo, la compañía aérea ha reservado demasiados pasajeros en esperanza de que no vengan anulaciones y no parecían venir anulaciones en absoluto, sino teníamos que estar sudando y era un poco ruidoso también – no era divertido tener overbooking de verdad.
Por otra parte debía ser muy divertido para Gunnar, al que le gusta cuando vuelos están anulados – es un poco más emocionante así, dice. Él había ido a Madrid para pasear y tomar una cerveza. Tener overbooking debiera ser mejor aún – el momento de tensión es un poco más prolongado cuando tú estás esperando, viendo a los compañeros de curso y otros desaparecer y tú tienes que esperar y esperar. ¡Él si no tenía overbooking! Cobardemente hubo hecho su facturación del equipaje varias horas antes de la salida y de esta manera había perdido la posibilidad de tener un overbooking monstruoso.
Preguntamos qué pasaría si, solo de pensarlo, no pudiéramos ir en el avión para Oviedo, algo que podría interesante saber. Primero no entendimos que ella dijo en la transportación, pero después comprendía que iba a haber hotel en Madrid, con cena magnífica y desayuno y cosas así. De repente una transportacionera nos capture y nos llevó a la salida, nos bañábamos en sudor y las maletas iban de aquí para allí. Al fin solo quedamos Ruth, Wera y yo y una persona de Oviedo que teníamos overbooking. Pero ahora habíamos venido lejos y solo teníamos un poco de overbooking si uno lo dice así.
La mujer en la transportación de equipaje veía nuestros vistazos y repitió con vista tierna la oferta de una noche completa en Madrid y para estar seguro empecé a prepararme mentalmente a una buena noche en Madrid. ¿Tal vez no sea tan malo? ¿Cena con tres platos? Coñac con el café… Pero entonces empezó el alboroto otra vez y fuimos transportados al avión y en un abrir y cenar los ojos estuve en camino al aire, sentado al lado del señor español que era overbooked. Empezó a hablar inglés conmigo y si hubiera sido persistente y insistido en que hablara español conmigo habría tenido un poco de práctica, pero estuve demasiado cansado y él venía de Miami y tenía un derecho cierto de hablar inglés.

En sueco/På svenska

Resa till Spanien. Första delen (74)

Nu ska jag berätta för dig om en resa med många incidenter. Det var en resa till Spanien. EU hade gett mig pengar i form av ett stipendium för att jag skulle kunna åka på kurs i Oviedo i Asturien.
Den här redogörelsen består av utvalda delar av resebeskrivningen som jag måste göra efter kursen.
Flyget inställt!

Planet till Köpenhamn klockan 8.35 var inställt. Det kändes obehagligt och jag fick antydan till hjärtklappning, men Wera tyckte att vi skulle gå till Informationen (glöm inte att gå till Informationen om ni ska någonstans - det kan löna sig) och varför inte? Det gick ju bra förra gången. Snabbt gjordes en djärv ombokning och vi fick rusa till ett plan som gick 8.00.

Hade jag följt Freds råd, att komma till incheckningen en kvart före ("för de bara skriver så där, man hinner ändå") så hade det kunnat gå tokigt. Och det kändes som ett lugubert omen inför resan ska ni veta… Men, för att invagga oss i falsk säkerhet, så gick resorna till Köpenhamn och Madrid bra - frukost och lunch på planet kan lätt få en att tro att livet är bekymmerslöst.

Överbokade!

På Barajas hade vi ett stort hål i tidtabellen och jag och några kurskamrater hade fyra och en halv timme på oss att hudflänga skolledningar och kolleger rejält, i lugn och ro, utan att bli störda av lektioner och sånt. Vi drack café solo och tuggade croissanter så att smulorna flög och stojade lite lagom, så där som bara ett gäng svenska lärare på vift kan.

När vi kom till incheckningen var vi överbokade. Känn på ordet, överbokade. Det visste jag inte riktigt vad det var, men jag förstod att det inte var något vidare, för de andra såg så upprörda ut. Det var faktiskt inget vidare heller, det förstod jag när de andra förklarade för mig. Är man överbokad får man nämligen inte komma ombord, för flygbolaget har tagit med för många passagerare i hopp om att det ska bli återbud och det verkade inte alls bli några återbud, utan vi fick stå och svettas och så var det bullrigt - det var faktiskt inget roligt att vara överbokad.

Å andra sidan borde det ju vara väldigt roligt för Gunnar, som tycker om när plan blir inställda - det blir mer spännande då, säger han. Han hade åkt in till Madrid för att flanera och ta en öl. Så glad han måste bli nu då, tänkte jag. Att vara överbokad måste ju vara ett strå vassare - själva spänningsmomentet blir ju som mera utdraget när man får stå och vänta och se kurskamrater och andra försvinna vid eventuella återbud och man själv får stå och vänta och vänta. Inte var han överbokad inte! Fegt hade han checkat in flera timmar i innan avgången och missade på så sätt möjligheten att bli jätteöverbokad.

Vi frågade vad som skulle hända om vi, hemska tanke, inte kom med planet till Oviedo, något som kunde vara intressant att veta. Först förstod vi inte vad hon sa i incheckningen, men sen förstod jag att det skulle vankas hotellrum i Madrid, med fin middag och frukost och sånt. Plötsligt slets vi iväg av en annan incheckerska som raskt drog oss med till gaten, svetten lackade och väskorna slängde och for. Till slut var det bara Ruth, Wera och jag en ovieding som var överbokade. Nu hade vi ju kommit långt och var bara lite överbokade om man säger så.

Incheckerskan såg våra vädjande ögonkast och upprepade med en mild blick erbjudandet om en helnatt i Madrid för säkerhets skull började jag mentalt förbereda mig för en natt i Madrid. Det var väl inte så tokigt ändå? Tre rätters middag? Konjak till kaffet….. Då blev det plötsligt ny fart på kalabaliken och vi fördes raskt ombord på planet och innan jag visste ordet av var jag på väg upp i luften, sittande bredvid den överbokade spanjoren. Han började prata engelska med mig och nu skulle jag väl ha varit envis och pockat på att få prata spanska, men jag orkade inte. Dessutom hade han varit i Miami, så han pratade ju engelska med en viss rätt.

Ayer vi un programa que trataba de el “crisis” y sus causas. Claro, ya sabía mucho. Pero el programa era muy pedagógico y mostraba como el ávido de riqueza hacían que los bancos dieran créditos a gente sin garantías que pudieran cancelarlos.

El método dudoso era el siguiente: Primero dar crédito a una persona sin garantías. Vender las demandas a otros bancos y empresas de crédito. El banco que ha comprado el crédito puede “empaquetarlo”, a veces con acciones a “instrumentos financieros” y venderlos “instrumentos” a otros bancos. Así era casi imposible saber lo que había en estos paquetes. Unos hablan de “créditos contaminados”. Y los bancos, también en Europa y Suecia, vendían paquetes entre sí que daba gusto de verlo. Todo funcionaba hasta que los prestatarios no podaran cancelar los créditos. Y el interés cambia, lo sabemos todos.

Anteayer leí en el periódico que el año que viene, van a reducir a las pensiones con cinco por ciento o algo así. Esto debido que el valor de los fondos de pensiones han bajado demasiado, parcialmente porque los bancos han invertido en créditos contaminados.
Todos los periódicos tienen suplementos económicos donde hay periodistas no sé cuantos, pero ninguno de ellos nos ha alarmado de algún peligro inminente.

Los suecos obtienen pensión a los 65 años. El próximo año tendré 65 años, es decir voy a empezar mi carrera como jubilado con pensión reducida. Y no había contado con esto, claro, que tener pensión reducida porque los bancos en EEUU han dado créditos sin garantías.
Pero tales cosas hacen que uno comprenda lo que significa vivir en un mundo globalizado. Si, la vida está llena de duras pruebas y sorpresas

Att vara pensionär i en globaliserad värld (73)

I går såg jag ett program som handlade om “krisen” och dess orsaker. Det är klart, jag visste redan mycket. Men programmet var mycket pedagogiskt och visade hur girigheten efter rikedom gjorde att bankerna gav krediter åt folk utan garantier att de kunde betala tillbaka dem.
Den tvivelaktiga metoden var följande: Ge först kredit åt en person utan garantier. Sälj fordringarna till andra banker eller kreditinstitut. Banken som har köpt fordringarna kan “paketera” dem, ibland med aktier till finansiella instrument och sälja instrumenten till andra banker. På så sätt var det nästan omöjligt att veta vad som fanns i dessa paket. Några pratar om “giftiga krediter”. Och bankerna, även i Europa och Sverige, sålde dessa papper mellan sig så det stod härliga till. Allt fungerade tills att låntagarna inte kunde återbetala krediterna. Och ränta den ändras, det vet alla.
I går läste jag i tidningen att nästa år, kommer man att sänka pensionerna med fem procent eller något sånt. Detta p g a att värdet på pensionsfonderna ha sjunkit för mycket, delvis därför att bankerna har investerat i förgiftade krediter.
Alla dagstidningar har tidningsbilagor där det finns journalister jag ve tinte hur många, men ingen av dem har slagit larm om någon överhängande fara.
Svenskarna får pension vid 65 år. Nästa år blir jag 65, dvs jag kommer att börja min karriär som pensionär med sänkt pension. Och det hade jag inte räknat med, naturligtvis, att få sänkt pension för att bankerna i USA har givit krediter utan säkerhet.
Men sånt gör att man förstår vad det betyder att leva i en globaliserad värld. Ja, livet är fullt att hårda prov och överraskningar.

Siempre he admirado a gente como Einstein, Newton, Darwin y otros científicos que han hecho cosas con mucha importancia para la humanidad. Ellos son genios simplemente. Por trabajo duro y una voluntad de saber cómo es el mundo han obtenido fama por sus esfuerzos.
Ahora, queridos lectores y escuchadores, yo también puedo llamarme genio. Y entonces caviláis, ¿qué ha hecho ahora para llamarse genio? ¿Algúna invención? ¿Un descubrimiento? No, nada de esto. Yo como tantos otros estoy afectado por la pestilencia japonesa que se llama SUDOKO. He dejado los crucigramas – son demasiados fáciles. Solo es sudoko que vale.
Y claro, machacando se aprende el oficio. Después de un año desplazando a cifras en cuadrados con nueve cuadros he obtenido un poco de abilidad de esto.
Suelo hacer el sudoko que hay en mi periódico DN. Avanzaba de fácil a muy difícil y me sentía muy contento del avance.
Entonces, de repente, el periódico cambio de sistema de sudoko. También ahora hay diferentes niveles de dificultad, pero fácil es ahora como difícil en el otro sudoko y muy difícil es superdifícil etc. Pero yo, optimista como siempre, eligía el nivel más avanzado en seguida. Después de veinte minutos pensando y cambiando y no sé lo todo - ningún resultado. Nada.
Otra vez, lo mismo. Mi confianza en mi mismo empezaba a desaparecer y tenía que elegir un nivel más bajo. ¡Qué desgracia!
Pero un día traté otra vez con el nivel muy avanzado y lograba solver el sudoko en 8.11 minutos! Las lágrimas estaban cercas y casi sufrí un colapso de alegría…..
Y el nivel más avanzado se llama Genio. Es por esto puedo llamarme genio yo también. Solo hay un problema. Llegué al noveno lugar con 8.11 y el ganador tenía 5.56…. Es decir, soy un genio con reservas…
Si tú crees que eres un genio puedes probar el sudoko en esta dirección: http://www.dn.se/webbspel/sudoku/

!Buena suerte! (mr g)

En sueco/På svenska

Geni med reservationer (72)

Jag har alltid beundrat folk som Einstein, Newton, Darwin och andra vetenskapsmän som har gjort saker med stor betydelse för mänskligheten. De är helt enkelt genier. Genom hårt arbete och en vilja veta hur världen är har de blivit berömda för sina ansträngningar.
Nu, kära läsare och lyssnare, kan även jag kalla mig geni. Och då tvekar ni, vad har han gjort för att kalla sig geni? Nån uppfinning? En upptäckt? Inget av det. Jag som så många andra är infekterad av den japanska pest som kallas SUDOKO. Jag har lagt av med korsord – de är för enkla. Det är bara sudoko som gäller.
Och det är klart, övning ger färdighet. Efter ett års flyttande av siffror i kvadrater med nio rutor har jag uppnått en viss färdighet på detta. Jag brukar göra sudokot som finns i min tidning DN. Jag avancerade från enkelt till mycket svårt och kände mig mycket nöjd med framgången.
Då, helt plötsligt, ändrar tidningen sudokosystem. Även nu finns svårighetsnivåer, men lätt är numer som svårt i det andra sudokot och mycket svårt är supersvårt o s v.
Men jag, optimist som alltid, valde den svåraste nivån på en gång. Efter tjugo minuters tänkande och flyttande och jag vet inte allt – inget resultat. Inget alls.
En gång till, samma sak. Mitt självförtroende började försvinna och jag måst välja en lägre nivå. Vilket elände!
Men en dag försökte jag igen med den avancerad nivån och lyckades lösa sudokot på 8.11 minuter. Tårarna var nära och jag kollapsade nästan av glädje…. Och den svåraste nivån kallas Geni. Det är därför jag också kan kalla mig geni. Det finns bara ett problem. Jag kom på nionde plats på 8.11 minuter och vinnaren hade 5.56… D v s, jag är ett geni med reservationer….
Om du också tror att du är ett geni kan du prova sudokot på en här adressen:
http://www.dn.se/webbspel/sudoku/

Lycka till! (mr g)

Empecé a trabajar cuando tenía 15 años. Entonces no era difícil encontrar trabajo. Las industrias en Suecia gritaban para tener mano de obra. Tomé mi bicimoto y me fuí a una fábrica de masa de papel. Allí fui a la oficina donde empleaban a gente. Hablé con el jefe y él me dijo: ”Vayate a las talleres, habla con Sixten Jonsson, él va a decirte que hacer”. Y así fuí empleado.
Mi primer trabajo estaba duro y aburrido. Tenía que estar en una torre de hierro con una lijadora pesada puliendo las soldaduras en las paredes de la torre. Caramba que trabajo. Día tras día. Y para un palillo como yo mis abrazos estaban de cemento cuando llegaba a casa. Después de esto afilaba tubos con una lijadora tan pesada como la otra. Pero entonces podia por lo menos estar sentado. A veces una rata muy grande me observaba de su agujero. Todo era - ¡estupendo!
Trabajé en las talleres dos años. No era facil movilizar entusiasmo por tal trabajo. Afortunadamente o desfortunadamente o no, no sé, pero me decharon para darme otro empleo. Esta vez un trabajo para blanquear la masa de papel por turnos, día y noche todos los días de la semana a veces con máscara de antigás todo el turno. ¿Por qué? Porque blanqueaban la masa con cloro y a veces los tubos estaban rotos y el cloro se salía. Todo era ¡fantástico!

En este tiempo tuve un amigo Urban que había empezado en un colegio para adultos, una folkhögskola, se llamaba Wik y era una universidad popular.
Èl me envió una carta para contarme que divertido era estudiar de adulto. Y me propuso que yo también debiera empezar a estudiar. Y yo lo hice.
Estudié por nueve años. Dos años en universidad popular, tres años en liceo nocturno, tres años en la universidad y un año en el seminario. El español estudiaba más tarde.
Ahora cuando estoy jubilado, pienso a veces si no me hubiera cambiado de vida, cómo habría sido entonces. Días y noches en aire destruida de cloro, con problemas de dormir y sobre todo, sin el conocimiento que tengo ahora. Y si habéis pasado una industria donde se produce masa de papel, entonces sabéis que tufo hay allí. Para decir la verdad, apesta a mierda.
No, prefiero trabajar con papel en forma de libros. ¡No me gusta producirlo!

Ett brev betyder så mycket (71)

Jag började jobba när jag var 15 år. Då var det inget svårt att få arbete. Industrierna i Sverige skrek efter arbetskraft. Jag tog min moped och åkte till en massafabrik. Där gick jag till personalkontoret. Jag pratade med chefen och han sa: ”Gå till verkstan, prata med Sixten Jonsson, han kommer att tala om för dig vad du ska göra”. Och så var jag anställd.
Mitt första arbete var hårt och tråkigt. Jag måste stå i ett torn av järn med en tung slipmaskin och slipa svetsfogarna på insidan av tornet. Tjosan vilket jobb. Dag efter dag. Och för en benget som mig var mina armar som cement när jag kom hem.
Efter detta slipade jag rör med en slipmaskin som var lika tung som den andra. Men jag kunde åtminstone sitta ner. Ibland tittade en stor råtta på mig från sitt hål. Allt var – toppen!
Jag arbetade på verkstan i två år. Det var inte lätt att mobilisera nån entusiasm för ett sånt jobb. Som tur var eller oturligtvis, jag vet inte, gav de mig sparken för ett annat jobb.
Nu var det ett jobb att bleka pappersmassa med skiftgång, dag och natt alla dagar i veckan och ibland med gasmask hela skiftet. Varför? Därför att massan blektes med klor och ibland var rören sönder och gasen läckte ut. Allt var fantastiskt!
På den här tiden hade jag en kompis Urban som hade börjat på en folkhögskola, den hette Wik (och det var en folkhögskola). Han skickade ett brev till mig för att tala om hur roligt det var att studera som vuxen. Och han föreslog att även jag borde börja studera. Och det gjorde jag.
Jag läste i nio år. Två år på folkhögskolan, tre år på kvällsgymnasium, tre år på universitetet och ett åt på lärarhögskola. Spanska läste jag senare.
Nu när jag är pensionär, tänker jag ibland på hur det skulle varit om jag inte förändrat mitt liv. Dagar och nätter i luft förstörd av klor, med sömnproblem och allt, utan de kunskaper jag har nu. Och har ni åkt förbi en massafabrik vet ni vilken stank det är där. För att säga som sanningen är, det luktar skit.
Nej, jag föredrar att arbeta med papper i form av böcker. Inte att producera det!

Una noche cuando estabamos en la casita me llamó mi vecino para informarme de una cosa que hemos esperado 14 años. Dijo que la urbanisación necesitaba dinero y por esto van a cortar los abetes en frente de nuestra casa para venderlos. El corazón hizo un golpe en mi pecho – ¡finalmente!
Hemos tratado de convencer los hombres con sierras de motor que hermosa estaría nuestra colina con solo abedules, que bueno sería para los anemones, no mencionando que bueno sería con un poco de vista al lago para nosotros. El principio ha sido, si quiere ver el lago vayate allá. Y ahora están cortados todos los abetes, esperando de que venga un hombre con caballo para transportarlos al aserradero.

Me ha irritado que casi todos que han tenido posibilidad ha cortado calles en el bosque en frente de sus casas para ver el lago mejor. No es especialmente bonito. Pero una colina seleccionada ante nuestra casa si lo es.

Ahora solo vemos el hielo, (tengo que informaros que han visto huellas de lobo en el lago – ¡caramba!) pero pronto viene la primavera, y después el verano. Puedo pensarme sentado a la mesa con una bebida de algún tipo en la mano y los ojos fijados a la vista del lago.
Era un trabajo duro. Eramos 7-8 personas que trabajaban con la selección. Unos con sierras de motor y otros arrastrando ramitos de abeto para quemar. Esto le gusta a mi mujer. Ella siempre quema en la chimenea cuando llegamaos a la casita. Pero es muy bien para el compañerismo trabajar juntos con cosas comunes. Dos de las mujeres venían con café y bollos. Es un placer estar sentado en un tronco de abete con una tasa de café en la mano, cansando después de un trabajo duro. El olor de árboles recién cortados y el aire fresco de la naturaleza, y que todo va a resultar en vista al lago – es lo mejor!
Pero ahora cuando el sol brilla en las cristales de ventana, sin estar cubiertas de abetes, uno no solo puede ver el lago. Uno ve que sucias están las cristales también. Puedo imaginarme quén es que tiene que lavarlas….. Sí, claro, yo.

El que quiere saber un poco de la tradición de canciones en Suecia tiene que saber un poco de Bellman. Uno podría llamarle el cantante nacional. Este cantante vivió entre 1740 y 1795. Acompañaba sus canciones con un laúd (un cister). Tenía siempre problemas económicos. Una vez tuvo que escapar a Noruega para evitar a los acreedores. Pasó un período en carcel, pero el rey Gustav III le ayudaba obtener trabajo. Bellman escribía canciones que daban homenaje al rey y Bellman actuaba en el corte.
Los temas de sus canciones eran bajos y la gente que aparecen en ellas son hombres fracasados y mujeres de poca virtud, alcohólicos y putas. Unas figuras concocidas son Mowitz, Fredman y Ulla Winblad.
Les describe de una manera sin puntos de vista morales, crudo y sin maquillaje. Les describe como son, con simpatía y pasión.
Sus ediciones más conocidas son Los epístolas de Bellman (Bellmans epistlar) y Las canciones de Bellman (Bellmans sånger).
Aquí debajo hay un verso de una canción. Se llama Käraste bröder, systrar och vänner (Queridos hermanos, amigos, hermanas). He tratado de traducirlo pero falta rima – es casi imposible traducir su poesía. Esto es por lo menos un intento.
Queridos hermanos, amigos, hermanas
mira padre Berg afina y templa
las cuerdas de su violin
el arco está tomando.
No tiene ojo, la nariz está partida
esputando el tornillo, mira;
ahora toca un poco;
con la jarra en la silla;
Ta ta ta ta ta mira al sol
ta ta el violin agobía
equivocandose
a veces trinando.
Queridos hermanos andad de puntillas
guantes en manos sombreros en cabeza.
Mira doncella Lona!
Zapatos con cintas rojas!
Calcetines azules también!

Mangaba melodías de otros (no habían derechos de autor en este tiempo) especialmente de Francia. Si él no lo hubiera hecho las melodías habrían sido desconocidas hoy. También componía melodías y unas de las mejores son de su mano. Era un imitador muy bueno y podía sonar como una orquesta, cantando, acompañandose con el laúd, imitando instrumentos diferentes.
Hay una biografía sobre Carl Michael Bellman en inglés. Paul Britten Austin: Carl Michael Bellman. Genious of the Swedish Rococo (Malmö 1967).

Bellman en español en Wikipedia

(El tío de Bellman, Martín Bellman se casó con una mujer rica en España y vivía en Cadiz)

Canciones:
Mollberg satt i paulun
Fjäriln vingad syns på Haga
Solen glimmar
Träd du fram nattens gud
Fredmans Sång No 5cv
Glimmande nymf

En sueco/På svenska

Bellman – en svensk sångare i det sjuttonde
århundradet (69)

Den som vill veta något om sångtraditionerna i Sverige måste känna till lite om Bellman. Man kunde kalla honom för nationalsångare/trubadur. Den här sångaren/trubaduren levde mellan 1740 och 1795.
Han ackompanjerade sina sånger med en luta (en cister). Han hade jämt ekonomiska problem. En gång måste han fly till Norge för att undvika fordringsägarna. Han tillbringade en tid i fängelse, men kung Gustav III hjälpte honom att få jobb. Bellman skrev sånger som hyllade kungen och framträdde på slottet.
Temata för hans sånger var låga och människorna som förekommer i dem är misslyckade, kvinnor med föga dygd, alkisar och horor. Några kända figurer är Mowitz, Fredman och Ulla Winblad.
Han beskriver dem utan att moralisera, rått och osminkat. Han beskriver dem som de är, med sympati och inlevelse.
Hans mest kända verk är Fredmans epistlar och Fredmans sånger.
Här nedan finns en vers från en sång. Den heter Käraste bröder systrar och vänner. Jag har försökt att översätta den men det fattas rim – det är nästa omöjligt att översätta hans poesi. Det här är i alla fall ett försök.
Käraste bröder, systrar och vänner
si fader Berg, han skruvar och spänner
strängarna på fiolen och stråken han tar i hand.
Ögat är borta, näsan är kluven,
si hur han står och spottar på skruven;
ölkannan står på stolen; nu knäpper han litet grand:
ta, ta, ta, ta, ta, grinar mot solen,
ta, ta, ta, ta, ta, pinar fiolen,
han sig förvillar,
drillar ibland.
Käraste bröder, dansa på tå,
handskar i hand och hattarna på!
Si på jungfru Lona,
röda band i skorna
nya strumpor himmelsblå!

Han lånade melodier från andra (det fanns ingen upphovsrätt på den här tiden). Om han inte hade gjort det så hade melodierna varit okända i dag.
Han skrev också själv melodier och några av de bästa är av hans hand. Han var en mycket god imitatör och han kunde låta som en orkester när han sjöng och ackompanjerade sig på luta och imiterade olika instrument.
Det finns en biografi över Bellman på engelska. Paul Britten Austin: Carl Michael Bellman. Genious of the Swedish Rococo (Malmö 1967).

Bellman på spanska på Wikipedia

(En farbror till Bellman, Martin Bellman gifte sig med en rik kvinna i Spanien och bodde i Cadiz)

Sånger:
Mollberg satt i paulun
Fjäriln vingad syns på Haga
Solen glimmar
Träd du fram nattens gud
Fredmans Sång No 5cv
Glimmande nymf

Mi amigo en el norte ha comprado un nuevo coche, un Audi Quattro. Cuando le visitamos la otra semana quería mostrarnos que buen coche tenía. Nos invitó a un viaje en un paisaje nevado. Puesto que estaba en los alrededores donde viví en mi juventud él me preguntaba adónde quisiera ir. Propuse un sitio que se llama Gårdskär, porque me gustaba saber donde vivían mis primas hace muchos años. Íbamos acá y allá allí y no era fácil encontrar la casa donde vivían. Pero finalmente nos lograba hacerlo.
Después dirigíamos a un sitio donde vivía entre los 15 y 20 años, Karlholmsbruk. Entre Gårdskär y Karlholmsbuk hay un pequeño camino donde no es fácil encontrar a otros coches. Y con mucha nieve es aún más difícil hacerlo. Normalmente hay palitos rojos puestos en la carretera para mostrar donde termina el camino y empieza haber solo nieve. Pero, en este caso no era así. Y claro, encontramos un coche donde el camino era lo más estrecho. Mi amigo giró a la derecha creyendo que había más camino que nieve. Desafortunadamente no era así y de repente nos encontramos en la cuneta….
¡Así es la vida! Pero tenía un buen seguro de vehículo – todo gratuito. Con un móvil no es difícil ponerse en contacto con un grúa para el remolque. Es el tiempo… En un pequeño camino en la campaña, lejos de una ciudad. Afortunadamente hubo un pista de hielo un poco más adelante en el hielo del mar. Todos que se iban allá se paraban para ofrecernos ayuda. Pero un visto al coche les hacían comprender que era imposible hacer algo. Una vez vino dos coches llenos de hombres (8) que querían tratar de sacar el coche de la nieve – sin resultado.
Un hombre decía que la grúa estuvo allí ayer también para ayudar a una señora con coche en la cuneta. Decía que el problema es que la máquina quitanieves ”sobrequita” y ”hay” camino donde solo hay nieve. Pero, después de esperar dos horas llegó la grúa. Nos sacó de la cuneta y podíamos continuar nuestro viaje. Elegimos un camino más ancho esta vez.

Voy a presentar en unos episodios un poco de la música sueca. Esta la primera parte os contaré del instrumento nyckelharpa, "arpa de clave/llave" y también os daré unas enlaces para que podáis escuchar el misterioso sonido de esto intrumento.
Describir este instrumento es muy divertido para mí, puesto que viene de mi provincia Uppland. Cuando era joven tenía un amigo cuyo padre solía cazarnos borracho tocando su nyckelharpa. Entonces no comprendíamos nada de que interesante es este instrumento. Para nosotros Elvis y ellos eran los artistas interesantes.

El origin de la nyckelharpa es un poco dificil de saber. Se cree que era común en los países nórdicos y en norte de Alemania en la Edad Media. Solo parece haber sobrevivido en Suecia y especialmente en Uppland, la provincia donde nací yo.
La nyckelharpa tiene un sonido muy especial. Parece muy medieval. Lo que hace que suena así es que hay cuerdas que consuenan, resonan con las cuerdas que se toca. Es del mismo principio como la gaita. Allí hay los tubos que suenan juntos con el tubo en lo cual se toca. También la gaita tiene un sonido medieval y también la gaita era muy común en toda Europa durante la Edad Media.
La nyckelharpa es como una mezcla entre un violin y una viola de rueda/zanfona. Pero la nyckelharpa se toca con arco, la zanfona las cuerdas vibran por la fricción de una rueda que se mueve con un manubrio. Ambos instrumentos tienen claves/llaves para formar los tonos.

Se toca el instrumento solo o juntos con otros tocadores con nyckelharpa o violines. Ahora hay mucha gente que tocan la nyckelharpa, ha tenido un renacimiento desde hace los setentas. También en EE UU hay gente que tocan la nyckelharpa.

Aquí he puesto dos enlaces para conocer la nyckelharpa y la viola de rueda Ambos de Youtube.v

En sueco/På svenska

Nyckelharpan – ett svenskt instrument (66)

I några episoder tänker jag presentera svensk musik. Den här första episoden ska jag berätta för er om nyckelharpan och också ge er några länkar för att ni skunna lyssna på det mystiska ljudet hos detta instrument.
Att beskriva det här instrumentet är mycket roligt för mig, eftersom det kommer från mina hemtrakter i Uppland. När jag var ung hade jag en kompis vars far brukade jaga oss, full och spelande nyckelharpa. Då förstod jag inget av hur intressant detta instrument är. För oss var Elvis och dem de intressanta artisterna.
Nyckelharpans ursprung är lite svårt att få reda på. Man tror att den var allmän i de nordiska länderna och norra Tyskland på Medeltiden. Den verkar bara ha överlevt i Sverige och speciellt Uppland, landskapet där jag föddes.
Nyckelharpan har ett mycket speciellt ljud. Det verkar mycket medeltisaktigt. Det som gör att den låter så är de strängar som samljuder, ljuder med de strängar som man spelar. Det är samma princip som på säckpipan. Där är det rören som samljuder med röret man spelar på. Även säckpipan har ett medeltida ljud och den var också mycket vanlig i Europa under Medeltiden.
Nyckelharpan är som en blandning av fiol och vevlira. Men nyckelharpan spelar man med stråke, på vevliran vibrerar strängarna av friktionen av ett hjul som man rör med en vev. Båda instrumenten har nycklar för att forma tonerna.
Man spelar instrumentet ensam eller med andra musiker som spelar nyckelharpa eller fiol. Nu finns det mågna som spelar nyckelharpa, det har haft en renässans sen sjuttiotalet. Även i USA finns det folk som spelar nyckelharpa.
Här har jag lagt två länkar för att lära känna nyckelharpa och la vevliran Båda på Youtube.

Erase una vez un alce que estuvo bebiendo agua de un manantial. Se sentía un poco solemne y poderoso, reflejandose en el agua del manantial. De repente dijo: ”Debo ser el rey del bosque, que magnífico soy”. El alce no había visto el oso que estaba a su lado. El oso, muy tranquilo, dijo al alce: “¿Qué dijiste?”. El alce un poco embarrazado no sabía donde metérse y le respondió: “Bueno, sabe usted, hablo demasiado cuando bebo”….
Sí, tenemos osos y alces en nuestra fauna, pero no creo que hablen de ese modo. Para ser serioso, nuestra fauna es la de un país con mucha esplotación forestal. Esto y la agricultura han hecho que han desaparecido muchos especies de nuestra fauna. Pero algunas han vuelto y son bastante numerosos, por ejemplo el jabalí (que escribía en otro episodio) y el lobo.
Si empezamos en el norte. Hay renos, pero no renos salvajes, solo renos domesticados de los lapones. Hay renos salvajes en Noruega. El reno es el único especie donde el macho y la hembra tienen cuernos.
Hay zorros también. El zorro rojo, que se extiende más al norte a causa del efecto invernadero, y el zorro árctico, que tiene problemas de sobrevivir en un clima más caluroso. El número de zorros árcticos fluctua con la frecuencia de leming. El leming es un pequeño roedor que aparece mucho cada cuatro año. Entonces hay mucha comida para el zorro árctico. Entre los períodos con leming tiene que comer cadaveres de renos matados de lobos, pero puesto que no hay tantos lobos los recursos de cadaveres están escasos.
En el norte hay osos (pardos), alces y lobos. Alces hay en el resto del país también y el lobo se extiende más y más al sur. Hay cerca de 2.500-3.000 osos en Suecia. Y de los lobos creo que hay 200 ejemplares. Hay una lucha entre los cazadores y los lapones a un lado y los que quieren tener muchos animales predadores de todas los especies al otro.
Los predadores comen alces, corzos, ciervos y renos. Los cazadores cazan alces,corzos y ciervos y los lapones engedran renos. Hay un conflicto aquí.
Hay un animal que se llama glotón en el norte también. Pertenece a la familia de
mustelidae. Esta familia tiene unos representantes en nuestro país. El más común es el tejón/tasugo. Se los ve atropellados en las carreteras muy a menudo. Es un animal nocturno. Muy hermoso en negro y blanco. Vive en el suelo.
El visón es un imigrante de America del Norte. Han huido de crías de visones y son un problema en la naturaleza sueca porque no tienen enemigos aquí. Vive en el suelo y el agua.
La marta es un animal elegante pero no muy común. Come roedeores como ardillas y liebres, huevos de pájaros y insectos y bayas.
De esta familia también tenemos turón y nutria que viven en el agua y que no son muy comunes, comadreja y armiño. El armiño es el animal que los reyes tienen en sus cuellos. Es el vestido invernal del armiño que es tan hermoso, blanco con un poco negro en la cola.
En los árboles vive la ardilla, un pequeño roedor, antes cazado por su piel también. Vive de nuezes y semillas de abeto. Es muy comun ver a una ardilla con una piña en sus manos comiendo las semillas. Hay una canción en sueco que trata de la ardilla:
“La ardilla en el abeto
se fue a pelar piñas.
Cuando oyó los niños
tuvo mucho prisa.
Saltó del ramo de la piña
dañó su pequeña pierna
y la larga cola velluda.”
Los últimos años hemos visto el regreso del castor en la naturaleza. El castor no se ve mucho, pero los árboles que ha cortado para hacer sus casas se ve más frecuente.
Cuando yo era niño los erizos eran muy comunes. Ahora no. Se discuten por qué es así. El tráfico tiene la culpa parcialmente pero también la falta de pilas de hojas, donde suelen vivir durante el invierno. Solíamos darlos leche y era muy mono con una madre y sus niños comiendo leche en el jardín.
En la costa en el agua hay focas. Eran muy cerca de exterminación por culpa de tóxicos de la agricultura como el DDT, porque son animales que comen muchos peces que están contaminados de este tóxico. Pero ahora viven bien y a veces irritan a los pescadores que dicen que las focas comen el pez en las redes.
Pues, ha sido un poco de los animales suecos. Claro, hay más animales, conejos, liebres, pequeños roedores como ratas y ratones de diferentes tipos. Los dejo para otros de escribir.

En sueco/På svenska

Den svenska faunan (65)

Det var en gång en älg som drack vatten vid ett vattenhål. Han kände sig lite högtidlig och kraftfull, där han speglade sig i vattenhålets vatten. Plötsligt sa han: ”Ja, man är väl skogens konung, så magnifik som jag är”. Älgen hade inte sett björnen som stod vid hans sida. Björnen, mycket lugn, sa: ”¿Vad sa du? Älgen, lite generad, visste inte vart han skulle ta vägen, svarade: ”Ja, ni förstår, Jag pratar så mycket när jag dricker..”
Ja, vi har björnar och älgar i vår fauna, men jag tror inte att de pratar så här. För att vara allvarlig, vår fauna är sån som i ett land som utnyttjar skogen mycket. Detta och jordbruket har gjort att många arter har försvunnit ur vår fauna. Men några har kommit tillbaka och är ganska talrika, t ex vildsvinet (som jag beskrivit i en annan episod) och vargen.
Om vi börjar i norr. Det finns renar, men det är inte vildrenar, bara samernas tamrenar. Det finns vildren i Norge. Renen är den enda arten (hjortdjur) där tjuren och kon har horn.
Det finns också räv. Rödräven, som breder ut sig längre mot norr p g a växthuseffekten, och fjällräven, som har problem att överleva i ett varmare klimat. Antalet fjällrävar varierar med förekomsten av lämmel. Lämmeln är en liten gnagare som förekommer mycket vart fjärde år. Då finns det mycket mat åt fjällräven. Mellan perioderna med lämmel måste den äta kadaver av renar som dödats av varg, men eftersom det inte finns så många vargar är det ont om kadaver.
I norr finns björn (brunbjörn), älgar och vargar. Älgen finns i resten av landet också och vargen breder ut sig längre söderut. Det finns c:a 2.500-3.000 björnar i Sverige. Och av varg tror man att det finns 200 exemplar. Det förs en kamp mellan jägare och samer å ena sidan och de som vill ha många rovdjur av alla arter på den andra. Rovdjuren äter älg, rådjur, hjortar och renar. Jägarna jagar älg, rådjur och hjort och samerna föder upp renar. Här finns en konflikt.
Det finns också ett djur som heter järv i norr. Den tillhör familjen mustelidae (mårddjur). Den här familjen har några representanter i vårt land. Den vanligaste är grävlingen. Man ser den ofta överkörd på vägarna. Den är ett nattdjur. Mycket vacker i vitt och svart. Den lever på marken.
Minken är en invandrare från Nordamerika. Den har rymt från minkfarmer och är ett problem i naturen då den inte har några fiender här. Den lever på mark och i vatten.
Mården är ett elegant djur men inte så vanligt. Den äter gnagare som ekorrar och harar, fågelägg och insekter och bär.
Av den här familjen har iller och utter, som lever i vattnet och som inte är så vanliga, vessla och hermelin. Hermelinen är det djur som kungarna hade i sina kragar. Det är hermelinens vinterpäls som är så vacker, vit och med lite svart på svansen.
I träden lever ekorren, en liten gnagare, förr även den jagad för sitt skinn. Den lever av nötter och granfrön. Det är mycket vanligt att se en ekorre med en kotte i tassarna ätande frön. Det finns en sång på svenska som handlar om ekorren:
”Ekorrn satt i granen
skulle skala kottar.
Fick han höra barnen
då fick han så bråttom.
Hoppa han från tallegren
stötte han sitt lilla ben
och den långa ludna svansen”.
De sista åren har vi sett bävern återvända i naturen. Bävern ser man inte mycket, men träden som den fällt för att bygga sina hus/bon ser man oftare. När jag var barn var igelkotten mycket vanlig. Idag inte. Man diskuterar om varför det är så. Trafiken har delvis skulden men också bristen på lövhögar, där den brukar bo under vintern. Vi brukade ge dem mjölk och det var mycket gulligt med en mamma som med sina barn drack mjölk i trädgården.
Vid kusten finns det sälar. De var mycket nära utrotning p g a gifter från jordbruket som DDT, för de är djur som äter mycket fisk och förgiftas av det här giftet. Men nu lever de bra och ibland irriterar de fiskarna som säger att sälarna äter fisk ur näten.
Ja, det här var lite om de svenska djuren. Det är klart, det finns fler djur, kaniner, harar och små gnagare som råttor och möss av olika slag. De lämnar jag åt andra att beskriva.

He tardado un poco en publicar espisodios. Es porque trabajo con una documentacion de mi familia y mis parientes. Tengo un amigo que ha estudiado genealogía. Con él trabajo en nuestra biblioteca para buscar mis raices. Antes teníamos que pedir los documentos de los archivos, pero ahora es más facil, porque muchos de los documentos están en internet. Hay que pagar un poco, no mucho, para investigar. Reservamos tres horas cada lunes para trabajar con esto. Es bastante popular entre los jubilados en Suecia que hacer investigaciones sobre su genealogía.
Algo que facilita el trabajo para nosotros los suecos es que las autoridades suecas muy temprano querían tener orden en la documentación de la población. Mucho de esto debía que era necesario saber cuantos hombres habían para reclutar el ejército. También tuvimos paz durante dos siglos que hace que los archivos estén intactos. Hay archivos desde la primera parte del siglo XVII. Según un ley promulgado en 1686 los curas tenían que tener registros parroquiales. Allí hay información de los habitantes de la parroquía respecto a datos de nacimientos, muertos, bautismos etc.
En 1749 vino Tabellverket, una institución que daba aún más información sobre la población en estos tiempos. Somos una gente muy investigada statisticalmente nosotros los suecos…
Bueno, dónde estoy en mis investigaciones? Para ser exacto en en año 1715, tres años antes de que falleciera Carlos XII, el rey guerrero. Entonces nació Mats Olofsson. Su hijo se llamaba Mickel Matsson, nacido en 1755. El hijo de él, Anders, nació en 1805. Pero él se cambiaba de apellido a Forsström. (Antes teníamos una manera de dar nombres a gente que era diferente a la de hoy. Si el padre se llamaba Mickel (nombre) Hansson (apellido) y el nombre del hijo era Mats, él tomaba el apellido Mickelsson (hijo de Mickel) del nombre Mickel de su padre. Y por esto el apellido cambiaba en cada generación. Un poco inconviente para el investigador…) ¡Continuamos! Anders Forsstöm tuvo un hijo, Reinhold, en 1838. El hijo menor de él, John, es mi abuelo y padre de mi padre Henry.
Tengo marineros en mi familia en el siglo XIX. Uno de ellos, Augustinus, encontró a una muchacha inglesa hermosa, Hannah, en el barco del hermano de ella. Se enamoraban y se casaron, tuvieron dos hijos, un chico Augustinus, y una chica, Julia. Pero en una tormenta en la costa de Egipto afuera de Alexandría Augustinus se ahogó porque no sabía nadar. Está enterrado en Alexandría.
Pero Hannah se fue a Suecia y después un tiempo se casó con el hermano de Augustinus, es decir Reinhold, el padre de mi abuelo John. Y de esta manera mi padre tenía una tía que nació en Inglatierra. Y Julia tenía hermanos que eran sus primos!
Esto era algo de mi genalogía, no muy interesante para nadie más que yo. Voy a tratar de saber más de los parientes más lejos. Pero sera más dificil. La manera de escribir era un poco más diferente en los tiempos pasados. Me gusta pensar en esa gente que vivía en un tiempo tan lejado. Un poco me ha ayudado un relato de la tía Julia, donde describe la vida de su madre Hannah (n. en 1839).
Y para hacer un relato largo corto – ¡investigar su genalogía es divertido! Y apropos… si no sabes nadar, ¡aprendalo!

Något om släktforskning (64)

Jag har dröjt lite med att publicera episoder. Det är för att jag arbetar med släktforskning om min släkt. Jag har en kamrat som har suderat släktforskning. Med honom arbetar jag i vårt bibliotek för att söka mina rötter. Förr måste vi skicka efter dokumenten från arkiven, men nu är det lättare, för många av dokumenten finns på internet. Man måste betala lite, inte mycket, för att forska. Vi bokar tre timmar varje måndag för att arbeta med det här. Det är ganska populärt bland pensionärer att släktforska.
Nåt som underlättar arbetet för oss svenskar är att de svenska myndigheterna mycket tidigt ville ha ordning på dokumentationen av befolkningen. Mycket berodde på att det var nödvändigt att veta hur många karlar det fanns att rekrytera till armén. Vi har också haft fred under två århundraden vilket gör att arkiven är intakta. Det finns arkiv från början av 1600-talet. Enligt en lag som stiftades 1686 måste prästerna föra kyrkoböcker. Där finns uppgifter om församlingens invånare med avseende på födda, döda, dop o s v
År 1749 kom Tabellverket, en inrättning som gav ännu mer information om befolkningen på den tiden. Vi är ett mycket undersökt folk statistiskt vi svenskar….
Jaha, och var är jag i mina forskningar? För att var exakt, år 1715, tre år innan Karl den XII, krigarkungen, dog. Då föddes Mats Olofsson. Hans son hette Michel Matsson, född 1755. Hans son, Anders, föddes 1805. Men han bytte efternamn till Forsström. (Förr hade vi ett namnskick som var annorlunda än idag. Om pappan hette Michel (namn) Hansson (efternamn) och sonens namn var Mats, tog han efternamnet Michelsson (Michels son) från sin fars namn Michel. Och därför ändrades efternamnet varje generation. Lite obekvämt för släktforskaren…). Vi fortsätter! Anders Forsström hade en son, Reinhold, en 1838. Hans minsta barn, John, är min farfar och pappa till min pappa Henry.
Jag har sjömän i familjen på 1800-talet. En av dem, Augustinus, träffade en mycket vacer engelsk flicka, Hannah, på hennes brors båt. De förälskade sig och gifte sig, fick två barn, en pojke Augustinus, och flicka, Julia. Men i en storm vid egyptiska kusten utanför Alexandria drunknade Augustinus för han kunde inte simma. Han ligger begravd i Alexandria.
Men Hannah åkte til Sverige och efter en tid gifte hon sig med Augustinus bror, det vill säga Reinhold, far till min farfar John. Och på det viset hade pappa en faster som var född i England. Och Julia hade syskon som också var hennes kusiner!
Det här var något om min släkthistoria, inte mycket intressant för nån annan än mig. Jag ska försöka få reda på mer om släkten längre tillbaks. Men det kommer att bli svårare. Skrivsättet var en smula mer annorlunda i äldre tider. Jag tycker om att tänk på dessa människor som levde för så länge sen. Lite hjälp har jag haft av tant Julias berättelse, där hon skriver om sin mor Hannahs liv (n. en 1839).
För att göra en lång historia kort – att släktforska är roligt! Och om du inte kan simma, lär dig det!

¡Queridos lectores y escuchadores! He sido demasiado productivo. Hoy descubrí algo terrible…. Mi quota en podoMatic está llena. Algo que significa lo siguiente:
1. No puedo cargar más episodios
2. Tengo que buscar otro sitio para mi podcast
3. Puedo tener otro podcast en podoMatic
4. Tengo otro podcast en Bloggspace y podría usarlo para cargar filas
¿Qué hago? He decidido tener otro podcast en podoMatic y continuar cargando mis dos podcasts. Pues, aquí hay direcciones a los dos:
Mi nuevo podcast en podoMatic:
http://don-gerardo.podomatic.com/
Mi podcast en Bloggspace:
http://dongerardo.bloggspace.se/
La vida es una lucha……

En sueco/På svenska

Välkommen till den ”nya” podcasten (62)

Kära läsare och lyssnare! Jag har varit för produktiv. I dag upptäckte jag något förskräckligt… Min kvot på podoMatic är fylld. Något som betyder följande:
1. Jag kan inte ladda upp fler episoder
2. Jag måste hitta en annan plats för min podcast
3. Jag kan få en podcast till på podoMatic
4. Jag har en annan podcas på Bloggspace och jag skulle kunna använda den för att ladda upp filerna
Vad gör jag? Jag har bestämt att skaffa en podcast till på podoMatic och fortsätta ladda upp min två podcastar.
OK, här är adresserna till de två:
Min nya podcast på podoMatic:
http://dongert.podomatic.com/
Min podcast på Bloggspace:
http://dongerardo.bloggspace.se/
Livet är en kamp….

Un día de un campesino (58)
Mi amigo de quién escribo en el episodio de Walpurgis tiene mucha tierra. La ha heredado de su padre, pero a mi amigo no le gusta trabajar con la finca y por esto ha arrendado sus prados y las praderas a un vecino.
Este hombre, Gösta, pasea cada día más de diez kilómetros con su perro por la mañana después de ha trabajado con las vacas. Han tenido la finca hasta tenía más de 80 años. Es remarcable para ser en Suecia.
He hecho una presentación en Power Point sobre un día de él. La tengo en mi propria página de web en sueco. Aquí hay una traducción al español: http://www1.shellkonto.se/gertfors/goesta/goesta_spel_sp.ppt
para que sepas un poco de la vida en el campo en Suecia
En dag i en bondes liv (58)
Min vän som jag skrev om i episoden med Valborg har mycket jord. Den har han ärvt av sin far, men min vän tycker inte om att arbeta med lantbruk och har därför arrenderat ut sina åkrar och ängar till en granne.
Den mannen, Gösta, tar varje dag en promenad på mer än tio kilometer med sin hund på morgonen efter att ha arbetat med korna. Han har haft jordbruk ända tills han var mer än 80 år. Det är anmärkningsvärt för att vara i Sverige.
Jag har gjort en Power Point-presentation om en dag med honom. Den har jag på min egen hemsida på svenska. Här är en översättning till spanska för att du ska veta lite om livet på landet i Sverige.
(Här är den svenska presentationen: http://www1.shellkonto.se/gertfors/goesta/goesta_spel.ppt
)

La historia sueca c (57)
Como mencionaba antes era la última parte del siglo 1700 un período de absolutismo. El tiempo entre 1700 y 1721 se llamó La Guerra Nórdica. El rey se llamaba Carlos XII, con el apodo el rey guerrero. Guerreaba contra Dinamarca, Polonia y Rusia. Ganó sobre los rusos 1700 en Narva. Carl tenía 10 000 soldados y los rusos eran 30 000. Pero en Rusia había un rey, Pedro el Grande, que trabajaba mucho con la modernización de su país y su ejército. En la batalla de Poltava 1709 Carl fue derrotado. Èl se iba a Turquía para tener ayuda contra Rusia.
El año 1718 el rey estuvo en Noruega (que entonces pertenecía a Dinamarca) para tratar de vencer sobre Dinamarca. Un tiro le mató el 30 de noviembre. Los suecos no querrían entrar en negociaciones de paz y para forzarles a hacerlo El Pedro Grande atacó a los pueblos en la costa del oeste. En la Paz en Nystad Suecia perdió casi todas las conquistas del siglo 1700. Solo (Finlandia y) los territorios en el Sur de Suecia quedaban (y unos pocos en Alemania).
El país estaba cansado después de las guerras los últimos años, con los impuestos para pagar las guerras y el absolutismo. La corona la heredía la hermana de Carl XII. Ella dejaba la corona a su marido Fredrik I. El no se interesaba mucho por ser rey y ahora los estados podían tomar el poder. El tiempo hasta 1772 se llama Frihetstiden (El tiempo de libertad). Habían dos grupos, no exactamente partidos, hattar (sombreros) och mössor (gorras) que cambiaban en el poder. Era una forma temprana de parlamentarismo. El estado de los campesinos estaba afuera del centro del poder, Sekreta utskottet. Arvid Horn era el hombre fuerte durante este período. Rusia tuvo un gran influencia sobre la política sueca durante este tiempo (por lo menos la última parte).
Durante este período vivio Carl von Linné, uno de nuestros scientíficos más famosos. Clasificaba un sistema para las plantas.
En 1772 Gustav III llegó al poder por un golpe de estado. Riksrådet (el consejo del estado), perdía su poder. El rey dejaba introducir una nueva constitución que daba más poder a él. Los campesinos tenían más influencia y los otros estados la nobleza, los curas y la burgesía menos. Su política no les gustaban a ellos que perdían poder y en 1792, en una mascarada, le mató a tiro un hombre Anckarström. Unos días después murió el rey Gustav III y su hijo Gustav (IV) fue coronado rey de Suecia. (1796, tenía solo 13 años 1792).
Gustav IV era el rey que finalmente quitó a Suecia la posibilidad de ser un gran poder en Europa. En una guerra contra Rusia perdió Finlandia, que pertenecía a Suecia desde hace 600 años. El ejército hizo un golpe de estado y estutio a Gustav IV. Quería otro rey que podía reconquistar a Finlandia. En Francia había un mariscal de campo de nombre Jean Baptiste (Juan Batista) Bernadotte. En 1818 fue coronado rey de Suecia, pero no conquistó a Finlandia, no, en vez de esto conquistó a Noruega.....
Den svenska historien c (57)
Som jag nämnde tidigare var slutet av sextonhundratalet en period av envälde. Tiden mellan 1700 och 1721 kallas Det Stora Nordiska Kriget. Kungen hette Karl den XII, med tillnamnet krigarkungen. Han krigade mot Danmark, Polen och Ryssland. Han slog ryssarna 1700 vid Narva. Karl hade 10 000 man och ryssarna var 30 000. Men Ryssland hade en kung, Peter den Store, som arbetade mycket med att modernisera sitt land och sin armé. I slaget vid Poltava 1709 Blev Karl besegrad. Han for till Turkiet för att få hjälp mot Ryssland.
År 1718 var kungen i Norge (som då tillhörde Danmark) föar att försöka besegra Danmark. En skott dödade honom den 30 november. Svenksarna ville inte gå in i fredsförhandlingar och för att tvinga dem till det lät Peter anfalla samhällena efter ostkusten. I Freden i Nystad förlorade Sverige nästan alla erövringar från sextonhundratalet. Bara Finland och de södra provinserna var kvar (och några få i Tyskland).
Landet var trött efter krigen de senaste åren, på skatter för att betala krigen och på enväldet.. Karl XII:s syster ärvde kronan. Hon överlät den till sin man Fredrik I). Han interesserade sig inte så mycket för att vara kung, och ständerna (de fyra stånden) tog makten. Tiden till 1772 kallas Frihetstiden. Det fanns två grupper, inte direkt partier, hattar och mössor som växlade vid makten. Det var en tidig form av parlamentarism. Bondeståndet stod utanför maktcentrumet Sekreta Utskottet. Arvid Horn var den starke mannen under den här perioden. Ryssarna hade ganska stort inflytande under den här perioden (åtminstone under den senare delen).
Under den här perioden levde Carl von Linné, en av våra mest berömda vetenskapsmän. Han delade in växterna i olika klasser.
År 1772 kom Gustav den III till makten genom en statskupp. Riksrådet förlorade sin makt. Kungen lät införa en ny författning som gav honom mer makt.. Bönderna fick mer inflytande och de övriga stånden, adeln, prästerna och borgarna mindre. De som förlorade gillade inte hans politik och år 1792, på en maskerad, sköt en man som hette Anckarström honom. Några dagar senare dog kung Gustav III och hans son Gustav (IV) kröntes till kung av Sverige. (1796, han var bara 13 år 1792).
Gustav den IV blev den kung som slutligen tog bort Sveriges möjligheter att vara en stormakt i Europa. I ett krig med Ryssland förlorade han Finland, som hörde till Sverige sen 600 år. Armén genomförde en statskupp och avsatte Gustav IV. De ville ha en annan kung som kunde återerövra Finland. I Frankrike fanns det en fältmarskalk vid namn Jean Baptiste Bernadotte. 1818 kröntes han till kung av Sverige, men inte återerövrade han Finland, nej inte, i stället erövrade han Norge...

Donde tenemos la casita hay un poco de tierra que pertenece al terreno. Allí y en el terreno comunal, alrededor de la casita solemos tomar dos árboles, un árbol pequeño y un árbol un poco más grande.
Es una sensación fantástica ir con la hacha y la sierra en la mano en la nieve espiando por un árbol con el aliento resoplando en el aire fresco. ¡Es verdaderamente nórdico! Y que tomarlo en su propio terreno.
El primero es un árbol de Adviento y el otro es para nuestra casa en Flen. Y hay que ser abetos. Hay gente que toman pinos pero no es muy común. Mi mujer elige el árbol y yo lo corto.
El árbol de la casita adornamos de adornos ingleses, pequeños Papa Noeles, árboles, hombres de nieve, campánulas y ángeles. Lo hacemos el primer Adviento.
Es mi trabajo.
El otro árbol adornamos, (antes lo hacía nuestro hijo Martín, ahora es mi trabajo también.....) la noche antes de la Nochebuena, con adornos un poco más variados.

En sueco/På svenska

Att ta julgran (56)

Där vi har stugan finns lite mark som hör till tomten. Där och på allmänningen runt stugan brukar vi ta två julgranar, en liten julgran och en lite större julgran.
Det är en fantastisk känsla att gå med yxan och sågen i snön och speja efter en gran med andedräkten ångande i den friska luften. Det är verkligen nordiskt!
Och att ta den på sin egen tomt.
Den första är en adventsgran och den andra är för vårt hus i Flen. Och det måste vara granar. Det finns folk som tar tallar men det är inte så vanligt. Min fru väljer gran och jag hugger ner den.
Granen i stugan pryder vi med engelska julsaker, små tomtar, träd, snögubbar, klockor och änglar. Det gör vi första advent. Det är mitt jobb.
Den andra granen klär vi (förr gjorde vår son Martin det, men nu är det mitt jobb också…..) kvällen före julafton, med lite mer olika julsaker.

Villancicos o canciones de Navidad (55)

En Suecia tenemos varios tipos de villancicos. Uno son viejos, canciones que se cantaban en el solsticio y la navidad. Tratan de cosas de la agricultura. Otras son juegos de baile. Otras son composiciones para coro.
En el episodio Unos villancicos suecos (33) he traducido unos del sueco al español. Son más del estilo jocoso. Hay muchas más. Aquí hay unos enlaces a sitios en You Tube donde hay villancicos suecos:

Jul, jul, strålande jul (Navidad, navidad, navidad brillante): http://se.youtube.com/watch?v=G_0OLW5zyMU

Det strålar en stjärna (Una estrella brilla):
http://se.youtube.com/watch?v=e5HOpiQ5lDo

Gläns över sjö och strand (Brilla sobre lago y orilla):
http://se.youtube.com/watch?v=4BT92x5ixw8

Bered en väg för Herran (Preparad un camino para el Señor):
http://se.youtube.com/watch?v=yT2JU6PWgNQ

Tipp tapp, tipp tapp (dificil de traducir):
http://se.youtube.com/watch?v=d1uKcrHuLPc

Lusselelle (¿Pequeñita Lucia?):
http://se.youtube.com/watch?v=8o7Cl_kyeyI

Sankta Lucia (Santa Lucia):
http://se.youtube.com/watch?v=Mk0FyZqNp5Q

Och jungfrun hon går i ringen: (Y la virgin baila):
http://se.youtube.com/watch?v=PDzXGuVsF6M

Törnrosa (La Bella Durmiente):
http://se.youtube.com/watch?v=AVq4Pvkwn-4

La paz tiene su precio… (53)

Vivir en un país que tiene paz desde hace casi 200 años es bueno. Hemos tenido neutralidad durante las dos guerras mundiales. Algunos dicen que eramos cobardes que no participabamos. A veces lo dicen gente de EEUU, pero ellos no se fueron a la guerra sin estar atacados.
Cuando yo era joven todos los varones de 18 años tenían que alistarse. Y la mayoría de ellos tenían que hacer el servicio militar – yo también.
Lo hacía en la artillería antiáarea 90 km de mi casa. No pensaba mucho en que Suecia estaba situada entre OTAN (Noruega y Dinamarca son miembros) y la Union Soviética. El servicio pasaba más como un juego.
Por la mañana preparabamos el cañon y después ibamos a las orillas del Báltico para disparar unos tiros, limpiabamos el cañon y después al barracon. Allí nos enseñaban unos oficinales como se hace la cama y como se limpia su fusil.
Habían muchas personas interesantes en el mili. Me recuerdo especialmente a Wiklund, que no tenía miedo en absoluto en su relación con los oficiales. Era totalmente irrespuetoso. A un oficial en particular, un alférez, que se llamaba Jansson, le gustaba hacerse gracioso. Y es importante saber los distintivos de rangos. Vais a ver…
Un día estabamos arreglado en forma de un cuadrado para que el alférez pudiera enseñarnos más facil los distintivos de rangos. Eso occuría de esta manera: El alférez tenía un libro con los distintivos de rangos y puntaba en uno de ellos y preguntaba cada uno de los soldados algo.
Pero cuando vino a Wiklund, quería usar a si mismo como objeto de educación, y le preguntó: “Wiklund, si tengo una estrella en mis hombros como yo, ¿qué distintivo de rango tengo entonces?”
La respuesta vino sin vacilación: ”Usted es alferraz”.
Nosotros pensabamos: ”Qué descaro”, y el cuadrado de soldados se movía en carcajadas. Y el alférez, en punto de estallar y de cara rojo, dijo a Wiklund: ”Wiklund, por favor, vamos a repetirlo. Si tengo una estrella en mis hombros como yo, ¿qué distintivo de rango tengo entonces?”
La respuesta vino otra vez sin vacilación: ”Usted es alferraz”.
El cuadrado de soldados se movía aún más y las carcajadas resonaban alto en los alrededores.
El alférez hizo un último intento de tener una respuesta correcta agregando: “Wiklund, si no me contesta correctamente esta vez voy a prohibirle a salir del barracon por una semana. Si tengo una estrella en mis hombros como yo, ¿qué distintivo de rango tengo entonces?”
”Usted es alférez”, dijo Wiklund.
El alférez dijo aliviado: “Muy bien, Wiklund”.
“Si alferraz”, dijo Wiklund……….
No era facil enseñar a soldados como estos. Y que suerte qué no teníamos que participar en una guerra…
Cuando mi hijo se alistaba le preguntaban: “¿Quieres hacer el servicio militar? “No en mi vida”, era la respuesta. Y de esta manera no tenía oportunidad de participar en tales episodios como lo de Wiklund……
El paz tiene su precio…..

En sueco/På svenska

Freden har sitt pris (53)

Att leva i ett land som haft fred sen nästan 200 år är bra. Vi har haft neutralitet under de två världskrigen. Några säger att vi var fegisar som inte deltog. Ibland säger folk från USA det, men de gick inte med i kriget utan att attackeras.
När jag var ung måste alla som var 18 år mönstra. Och de flesta av dewm måste göra värnplikten – jag också. Jag gjorde den i luftbärnet ungefär 9 mil hemifrån. Inte tänkte jag på att Sverige låg mellan NATO (Morge och Danmark var medlemmar) och Sovjetunionen. Militärtjänsten var mer som en lek.
På morgnarna gjorde vi i ordning kanonen och sen åkte vi till Östersjöns strand för att skjuta några skott, vi gjorde ren kanonen och sen till baracken. Där lärde några officerer oss hur man bäddar sin säng och hur man gör rent sitt gevär.
Vi hade många intresssanta personer i det militära. Jag minns speciellt Wiklund, som inte var rädd alls i sitt förhållande till officerarna. Han var fullständigt respektlös. Han tyckte speciellt om att göra sig lustig över en fänrik som hette Jansson. Och det är viktigt att känna till gradbeteckningarna. Ni ska se….
En dag stod vi uppställda i fyrkantsformering för att fänriken bättre skulle kunnalära oss gradbeteckningarna. Det gick till på följande sätt: Fänriken hade en bok med gradbeteckningar och pekade på dem och frågade varje soldat om något.
Men när han kom till Wiklund, ville han använda sig själv som,undervisningsobjekt och frågade honom: ”Wiklund, om jag har en stjärna på mina axlar som jag har, vilken gradbeteckning har jag då?”
”Ni är Henrik!“
Vi tänkte: ”Sån fräck en”, och fyrkanten med soldater rörde sig i skrattsalvor. Och fränriken, som höll på att spricka och med rött ansikte sa till Wiklund: ”Hör nu Wiklud, nu ska vi to om det. Om jag har en stjärna på axeln som jag har, vilken gradbeteckning har jag då?
Svaret kom utan tvekan:”Ni är Henrik”. Fyrkanten med soldater rörde sig ännu mer och skrattsalvorna ekade högt över omgivningen.
Fänriken gjorde ett sista försök att få ett riktigt svar och lade till: ”Wiklund, om ni inte svarar rätt den här gången får ni en veckas kompaniförbud. Om jag har en stjärna på axeln som jag har, vilken gradbeteckning har jag då?”
”Ni är fänrik”, sa Wiklund.
Fänriken sa lättat: ”Det är bra Wiklund!”
“Ja Henrik”, sa Wiklund……
Det var inte lätt att undervisa såna soldater. Och vilken tur att vi inte behövde vara med i nåt krig
När min son mönstrade frågade de honom: “Vill du göra militärtjänst?” ”Nej inte för mitt liv”, svarade han. Och på det viset fick han inte tillfälle att vara med om händelser som de med Wiklund….
Freden har sitt pris…..

Un cerdo en la carretera!

Mi mujer y yo solemos ir a un mercado de navidad en una mansión que se llama Taxinge. El año pasado, al anochecer, cuando volvimos a casa, vimos a un lechón de jabalí en el prado. Era rayado y muy mono, como si tuviera un pijamas rayado. Fue la primera vez que vimos tal animal. Hemos visto las huellas de ellos en el bosque donde cogemos setas pero no los hemos visto en vivo.
Este año, volviendo del mismo mercado, vimos otra vez a un animal, pero más grande. Pensabamos que era un alce, pero cuando el animal apareció en la carretera comprendimos que era un jabalí adulto. Cuando yo frenó para evitar un accidente, el coche detrás adelantó, el conductor no había visto el animal. Pero afortunadamente el jabalí tenía tiempo de desaparecer en el bosque.
El jabalí ha vuelto a los bosques suecos. Fue exterminado en el siglo diecisiete pero c:a 1970 unos campesinos los reimplantaron en cercados. Algunos de estos animales escaparon de los cercados y de esta manera tuvimos otra vez una raza salvaje de jabalíes en Suecia. Ahora hay jabalíes en todo el Sur de Suecia.
Y también se puede ver una nueva señal en las carreteras – ¡con un jabalí! Leía en el periódico que gente roban las señales porque son tan raras. Antes eran las señales que adviertían de alces que robaban. Especialmente unos alemanes quieren tener un recuerdo con alce. Ahora venden señales con alces para los turistas. Pero, claro, no es tan emocionante como robar una señal. Talvéz vieramos señales con jabalíes en las tiendas turísticas pronto…

En sueco/På svenska

En gris på vägen! (52)

Min fru och jag brukar åka på en julmarknad på en herrgård som heter Taxinge. Förra året, i skymningen, när vi åkte hem, såg vi en vildsvinskulting på åkern. Den var randig och mycket fin, som om han hade randig pyjamas. Det var första gången vi såg ett sånt djur. Vi har sett spåren av dem i skogen där vi letar svamp men vi har inte sett dem levande.
I år, när vi åkte hem från samma marknad, såg vi för andra gången ett djur, men mycket större. Vi tänkte att det var en älg, men när djuret dök upp på vägen förstod vi att det var ett vuxet vildsvin.
När jag bromsade för att undvika en olycka, så körde bilen bakom om oss, föraren hade inte sett djuret. Men som tur var hann vildsvinet försvinna in i skogen.
Vildsvinet har kommit tillbaka till de svenska skogarna. Det utrotades under sextonhundratalet men c:a 1970 återinplanterade några bönder dem i hägn. Några av dessa djur rymde från hägnen och på så sätt fick vi återigen vild stam av vildsvin i Sverige. Nu finns det vildsvin i hela södra Sverige.
Och man kan också se en ny skylt utmed vägarna – med ett vildsvin! Jag läste i tidningen att folk stjäl skyltarna för att de är så speciella. Förr var det skyltarna med älgvarning som folk stal. Speciellt tyskar tycker om ett minne med älg på. Nu säljer man skyltar med älg på till turisterna. Men, det är klart, det är inte lika spännande att stjäla dem. Kanske kan vi hitta vildsvinsskyltar i turistaffärerna snart…

Reina una plaga en la urbanisación donde tenemos la casita. Todo el mundo construye estanques. Mi vecino más cerca dedicaba unas vacaciones para cavar un espacio para su estanque. Tiene peces allí, peces que se reproducen. Esto es algo que no haría nunca yo, es decir cavar un espacio en la tierra. Pero hay otras soluciones.

En la roca al lado de la casita había un sitio con tierra y hierba. Pensaba que debajo de ello debía haber una excavación bastante para poder tener un estanque. Y era así, algo que me gustaba mucho. Pero era un trabajo duro quitar a la excavación de toda la tierra y hierba.
Bueno, llené el estanque con agua y el agua no se escapaba. ¡Perfecto!
Compramos una fuente hermética posible de poner en el agua y unos jacintos de agua. ¡Estupendo!

El estanque tiene una profundidad de unos 40 centímetros. Me preguntaba a mí si era posible tener un pez o dos en el estanque. No quiero comprar peces, el estanque es poco profundo, y tendría que tener los peces en una bañera durante el invierno algo que me parece un poco fatigoso.

Entonces tuve una idea. Podría pedir un pez prestado de mi vecino. El pez podría estar en mi estanque de vacaciones, en una colonía infantil, o algo así. Proponía esto a Leif, mi vecino, pero a él no se lo gustaba. Decía que el pez se sentiría solo. Además indicaba que con tan poca profundidad, y si hiciera calor, el pez cocería en el estanque…
Y así es, tengo que contentarme con la fuente y las flores.

Solemos sentarnos al lado del estanque por las tardes con una cubata escuchando el agua que chorrea de la fuente y los pajaros que cantan.

En sueco/På svenska

Dammen (51)

Det härjar en plåga i stugområdet där vi har vårt fritidshus. Alla anlägger dammar. Min närmaste granne ägnade ett par semestrar åt att gräva ut ett utrymme för en damm. Han har fisk där, fisk som förökar sig. Det skulle jag aldrig göra, d v s gräva i jorden. Men det finns andra lösningar.
På berget på sidan av huset fanns en plats med jord och gräs. Jag tänkte att under den borde det finnas ett utrymme lagom stort för att ha en damm. Och så var det, nåt som gjorde mig mycket glad. Men det var ett hårt jobb att få bort allt jord och gräs ur utrymmet.
Jaha, jag fyllde dammen med vatten och vattnet rann inte ut. Perfekt! Vi köpte en vattentät fontän och några vattenhyacinter. Otroligt!
Dammen är 40 centimeter djup. Jag frågade mig om det var möjligt att ha en fisk eller två i dammen. Jag ville inte köpa fiskar, dammen är lite grund, och jag skulle vara tvungen att ha fiskarna i badkaret under vintern och det verkar lite jobbigt.
Då fick jag en idé. Jag kunde låna en fisk av min granne. Fisken kunde vara i min damm på semester, på barnkoloni, eller nåt sånt. Jag föreslog det här åt Leif, min granne, , men han gillade det inte. Han sa att fisken kunde känna sig ensam. Dessutom påpekade han att med ett sånt litet djup, om det var varmt, skulle fisken koka i dammen.
Och så är det, jag får nöja mig med fontän och blommor.
Vi brukar sätta oss vid kanten av dammen på eftermiddagarna med en grogg och lyssna på vattnet som rinner i fontänen och fåglarna som sjunger.

La ventana mágica (50)

El día después del encuentro con el hombre imposible fuímos a uno de nuestros pueblos favoritos. Solemos vivir en otros sitios, porque el albergue aquí es caro y el ventero incluso quiere dinero para el aparcamiento, un tacaño en otras palabras.
El albergue tiene unas barracas y como siempre, cuando hace buen tiempo, comíamos afuera en una mesa al lado de la barraca. Un poco más atrás comieron dos parejas, alegres de su vino y la buena comida. De repente una de las mujeres gritó: “Ahora empieza la actuación”. No entendíamos nada, pero dirigieron sus vistas a una ventana en la barraca vecina. Y entonces comprendimos. Era la ventana de la ducha, y cuando hacía sol, uno podía ver las personas duchando sin que ellos supieran que había observadores….
Discutíamos un poco lo conveniente en tener tal ventana y la integridad de las pobres personas que tenían qué aparecer así. Entonces vinió el ventero con una regadera y regaba muy intensamente en frente de la ventana. Las mujeres gritaron: ”Ahora basta, mira en otra dirección” y toda estaba muy animado. Tratabamos convencer al ventero que tenía qué cambiar la ventana a otra, para que gente no pudiera mirar a ellos que duchaban. Pero no teníamos éxito y cuando dejamos el albergue no había hecho nada para cambiarla.
Bueno, mi mujer y yo, si viviremos otra vez allí, vamos a pedir una habitación en una barraca donde la ventana no es transparente.

En sueco/På svenska

Det magiska fönstret (50)

Dagen efter vårt möte med den omöjlige mannen åkte vi till, ett av våra favoritställen. Vi brukar bo på andra platser, för vandrarhemmet här är dyrt och värden tar betalt t o m för parkeringsplatsen, en snåljåp med andra ord.
Vandrarhemmet består av baracker och som alltid, när det är vackert väder, åt vi ute vid ett bord på sidan av baracken. En bit längre bak åt två par, glada av vin och god mat. Plötsligt skrek en av damerna: ”Nu börjar föreställningen”. Vi förstod ingenting, men vi riktade blicken mot ett fönster i grannbaracken. Och då förstod vi. Det var fönster i duschen, och när det var sol, kunde man se personerna som duschade utan att de visste att det fanns åskådare…
Vi diskuterade lite det lämpliga i att ha ett sånt fönster och integriteten hos personer som måste uppenbara sig så där. Då kom ägaren med en vattenkanna och han vattnade mycket intensivt framför fönstret. Damerna skrek: ”Nu räcker det, titta åt annat håll” och allt var mycket uppsluppet.
Vi försökte övertyga värden att han måste byta ut fönstret, så att folk inte skulle kunna titta på dem som duschade. Men vi hade ingen framgång och när vi lämnade vandrarhemmet hade han inte bytt det.
Jodå, min fru och jag, om vi ska bo en gång till där, ska be om ett rum i en barack där fönstret inte går att se igenom.

Inmediatamente cuando le ví comprendí que no me gustaba ese hombre. Estuvimos en un albergue en la costa del oeste y queríamos relajarnos en un ambiente tranquilo. Ese señor tenía 35 – 40 años y se presentó con sus dos hijos en la area donde uno toma la comida. Los hijos jugaron con sus móviles mientras el padre estaba silbando. No comprendía por qué hasta que su mujer sacó la cabeza gritando:
“¡No soy un perro! Bajo cuando estoy listo”. Esto pasaba varias veces y la pareja estaba bastante irritada. Los niños continuan a jugar con sus móviles.
De repente oímos un ruido terrible de su móvil. Evidentamente un tipo de música, pero demasiada moderna de mi opinión, y sobre todo demasiada alta. Los hijos trataban de impedirle, susurrandole en voces media alta: ”Por favor papa. Tocas la música demasiado alta”. Pero sin suerte, el padre continuaba divertirnos con su raro gusto de música, a veces silbando a su mujer, que sacó la cabeza etcetera.
Los chicos se embarrazaban y desaparecieron en el albergue. Yo había observado que mi mujer estaba en camino de explotar. Y lo hizo. Trataba de convencer al señor que no era bueno maltratar a sus vecinos de esta manera, y muchas cosas más. Pero él continua inundar a la gente con su música infantil.
Yo soy un hombre apacible. Y además tomo medicina antidepresiva, algo que me hace aún más sereno. Pero esto era demasiado. El machista y yo empezamos a gritar y argumentar. “No estamos en un cemeterio” dijo él, y yo le respondí: “No, pero tampoco estamos en un parque de atracciones”. La situación iba a estar más y más complicada. Entonces su esposa sacó su cabeza otra vez y mi mujer y ella lograron calmar a los combatantes verbales.
La gente alrededor de nosotros estaban sentado en silencio, sin decir nada. Pero parecía contenta de que el ruidoso hubo terminado su terror. Cuando la esposa acudio (la familia iba a hacer un paseo en bicicleta) me dijo: “Sí, yo sé que toca demasiado alto, pero usted podría quejarse de una manera más tranquila”. Y yo me defendí: “Sí, pero era imposible de convencerle…..).
Todo terminaba con un adiós de ambas partes, y todo estaba bien.

En sueco/På svenska

En omöjlig man (49)

Så fort jag såg honom förstod jag att jag inte gillade den mannen.
Vi var på ett vandrarhem på Västkusten och ville ta det lugnt i en lugn miljö. Den här herrn var 35-40 år och han dök upp med sina pojkar på platsen där man äter mat. Pojkarna lekte med sina mobiler medan pappan visslade. Jag förstod inte varför förrän hans fru stack ut huvudet och skrek: ”Jag är ingen hund! Jag kommer ner när jag är klar!” Det här hände ett flertal gånger och paret verkade ganska irriterat. Barnen fortsatte att leka med sina mobiler.
Plötsligt hördes ett fruktansvärt oljud i hans mobil. Tydligen nån slags musik, men alldeles för modern i mitt tycke och fram för allt alldeles för hög. Pojkarna försökte hindra honom och viskade med halvhög röst: ”Snälla pappa. Du spelar för högt”.
Men utan framgång, pappan fortsatte att roa oss med sin underliga musiksmak, ibland visslande på sin fru, som stack ut huvudet och så vidare (o s v). Pojkarna blev generade och försvann in i vandrarhemmet. Jag hade notera att min fru höll på att explodera. Och det gjorde hon. Hon försökte övertyga herrn att det inte var snällt att misshandla sina grannar på det här sättet, och många fler saker. Men han fortsatte översvämma folk med sin infantila musik.
Jag är en fridens man. Och dessutom äter jag antidepressiver, vilket gör mig än stillsammare. Men det här var för mycket. Mansgrisen och jag började skrika och argumentera: ”Vi är väl inte på en gravgård?” (han menade kyrkogård) Och jag svarade: “Nej, men inte heller på ett nöjesfält”. Situationen blev mer och mer komplicerad. Då stack hans fru ut huvudet och hon och min fru lyckades tysta de verbala kombattanterna.
Folk runt oss satt tysta, utan att säga nåt. Men de verkade nöjda att den högljudde hade slutat sin terror. När hans fru dök upp (familjen skulle åka en tur på cykel) sa hon till mig: ”Ja, jag vet att han spelar för högt, men ni kunde ju klaga på ett lugnare sätt”. Och jag försvarade mig: ”Ja, men han var ju omöjlig att övertyga”….
Allt slutade med ett adjö från båda parter, och allt var bra.

Ahora voy a informarles un poco de la comida sueca. Como la cocina en otros países también la de Suecia es una mezcla de influencias de otros paíse y épocas. También en nuestro país la pizza y el kebab ha hecho su marcha triunfal. Pero hay unos platos que uno puede decir que son suecos.
La primera se llama Janssons frestelse (la temptación de Jansson, y Jansson es un apellido sueco). Los ingedientes son patatas (8-10), cebollas (2), una lata de anchoas, nata (2-2,5 dl) pimienta y un poco de sal.
Toma un molde que resiste al fuego. Engrasalo y pon el horno a 200-225 grados. Corta las patatas y las cebollas en tajados y ponlos en el molde en capas. Una capa con patatas, después una capa de cebollas. Los anchoas se pone entre una capa de patatas y cebollas y no en lo más alto. Cuando se pone los anchoas se puede sazonar. Pon la nata y un poco de la salsa de los anchoas sobre la comida. Ponla en el horno y dejalo estar allí c:a 40 minutos. Y después: ¡A la mesa!
Dicen que es la comida favorita de los italianos cuando comen en los restaurantes de IKEA, y espero que os gusten también.
El otro ejemplo de comida típica sueca es Gul ärtsoppa (Sopa de guisantes amarillos). Según la tradición lo comemos los jueves como primer plato antes de que comamos panqueque.
Estos ingredientes son para seis porciones.
Toma un paquete con 500 gramo de guisantes amarillas secas. Pon los guisantes en agua un día antes de la preparación. (Pon agua sobre los guisantes hasta que el agua los cubra).
Pon los guisantes en un escurridor y deja aclarar a los guisantes. Ponlos en un cuenco junto con la cebolla, 250 gramos de carne de cerdo salado, dos cubitos de caldo, dos cucharaditas de las de té llenas de mejorana, un hoja de laurel y si quieres un poco de sal.
Pon dos litros de agua y deja cocinar bajo tapa a fuego lento hasta que los guisantes estén blandos, c:a una hora. Saca la carne y córtala en pedazos. Prueba la sopa con más mejoran o sal si es necesario. Pon los pedazos en la sopa. Sirve con mostaza.
¡A la mesa!

En sueco/På svenska

Svensk mat (48)

Nu ska jag upplysa er lite om svensk mat. Som köket i andra länder är det svenska en blandning av influenser från andra länder och epoker. Även i vårt land har pizza och kebab gått triumftåg. Men det finns några rätter som man kan säga att de är svenska.
Den första är Janssons frestelse. Ingredienserna är potatis (8-10), lök (2), en burk ansjovis, grädde (2 -2,5 dl) peppar och lite salt.
Ta en eldfast form. Smörj den och sätt ugnen på 200-225 grader. Skär potatis och lök i skivor och lägg dem i formen i lager. Ett lager potatis, därefter ett lager lök. Ansjovisen lägger man mellan ett lager potatis och lök och inte längst upp.
När man lägger på ansjovisen kan man krydda. Häll på grädden och lite av såsen från ansjovisen på rätten. Ställ den i ugnen och låt den stå där i c:a 40 minuter. Och sen:
Till bordet!
De säger att det är italiernarnas favoritmat när de äter på IKEA-restaurangen, och jag hoppas att ni tycker om den också.
Det andra exemplet på typisk svensk mat är Gul ärtsoppa. Enligt sed äter vi den på torsdagar innan vi äter pannkaka. Det här är ingredienserna för 6 portioner.
Ta ett paket med torkade gula ärtor. Lägg ärtorna i vatten ett dygn innan de ska användas. (Häll vatten tills det täcker ärtorna).
Lägg ärtorna i ett durkslag och låt dem rinna av. Häll dem i en kastrull tillsammans med löken, 250 gram rimmat griskött, två buljongtärningar, två teskedar mejram, ett lagerblad och om du vill lite salt.
Häll i två liter vatten och låt det koka under lock tills ärtorna är mjuka, c: en timme. Ta ut köttet och skär det i små bitar. Smaka av soppan med mer mejram eller salt om det behövs. Lägg i köttet i soppan. Servera med senap.
Mot bordet!

________________________________________


________________________________________

Este episodio dedicaré a las coincidencias. El tío de mi abuela era obispo. Su diócesis tenía un extenxo muy grande. Todo el Norte de Suecia era su obispado con la ciudad de Härnösand como la ciudad diocesana. Se llamaba Lars Landgren con nombre de cariño Lars Alto.
Antes de que se hiciera obispo era párroco en una región donde no había ley ni orden. El pueblo se llama Delsbo, y hay un dicho que trata de la indisciplina alli. Se dice: ”El comisario de distrito en Delsbo se perdió”.
A esta región venía Lars Alto. Mucha gente destilaba aguardiente en casa. Esto estaba prohibido y hacía que la anarquía se empeorara. Lars Alto decidía acabar con esta mala costumbre. Peru esto no le gustaban a algunos en Delsbo y el lider de la “resistencia”, se llamaba Skytt y a él la gente le llamaba Skytt borrachón.
Podría dar muchos ejemplos de la resistencia y el trabajo de párroco parecía más de lo de una policiá. Una vez cuando Lars Alto estaba sentado en la casa del ayuntamiento (era también aldalde aquí) en frente a la gente, unos trataron de mover los bancos para apretar a Lars Alto entre la mesa y la pared. Pero él era fuerte y apretió la mesa adelante y Skytt Borrachón y los otros tenían que rendirse. Otra vez habían estirado una marona a través del camino para dañarle a Lars Alto cuando venía en su carruaje. Tampoco esto les lograban. Y Lars Alto se iba de casa a casa destruyendo los apáratos de destilación casera. Hay una película de 1949 que trata de Lars Alto y allí se puede ver más de su vida.
Tengo un amigo, Tommy. Su mujer se llama Annicka. Una vez cuando discutímos nuestros viajes en Suecia, les contamos que habíamos estado en Delsbo. Entonces Annicka dijo: ”Tengo parientes en Delsbo”. Y yo dije:”El tío de mi abuela era párroco allí y se llamaba Lars Landgren”. Y Annicka dijo:”Sí, y mi pariente era Skytt Borrachón”……..
En sueco/På svenska

Sammanträffanden (47)

Den här episoden ägnar jag åt sammanträffanden. Min mormors morbror var biskop. Hans stift var mycket stort. Hela Norra Sverige var hans biskopat med staden Härnösand som stiftsstad. Han hette Lars Landgren med smeknamnet Långlars
Innan han blev biskop var han kyrkoherde i ett område där det varken fanns lag eller ordning. Stället hette Delsbo och det finns ett ordspråk som handlar om laglösheten där:
Det lyder: ”Länsman i Delsbo han kom bort han”.
Till den här landsdelen kom Långlars. Mycket folk brände hembränt. Detta var förbjudet och förvärrade anarkin. Långlars bestämde sig för att göra slut på den här dåliga vanan. Men det tyckte inte vissa i Delsbo och ledaren för ”motståndet” hette Skytt och honom kallade man Fyllskytten.
Jag skulle kunna ge många exempel på motståndet och arbetet som kyrkoherde verkade mera som det en polis har.
En gång när Långlars satt i sockenstugan/rådhuset (han var rådman där också) mittemot folket, så försökte några röra bänkarna för att pressa Långlars mellan bordet och väggen. Men han var stark och tryckte bordet framför sig och Fyllskytten och de andra var tvungna att ge sig.
En annan gång hade de spänt ett rep tvärs över vägen för att skada Långlars när han kom i sin vagn. De lyckades inte med det heller. Och Långlars gick från hus till hus och slog sönder hembränningsapparater. Det finns en film från 1949 som handlar om Långlars och där kan man se mer ur hans liv.
Jag har en kompis, Tommy. Hans sambo/kvinna heter Annicka. En gång när vi diskuterade resor i Sverige, berättade vi för dem att vi hade varit i Delsbo. Då sa Annicka: ”Jag har släkt i Delsbo”. Och jag sa: ”Min morbrors morbror var kyrkoherde där och hette Lars Landgren”. Och Annicka sa: ”Ja, och min släkting det var Fyllskytten”….

Guardando las vacas del rey (46)

Como escribía en el episodio de la monarquía, nuestro rey se llama Carl XVI Gustav. Pero, tambíen es duque en el ducado Sörmland, la región donde vivimos nosotros. El duque de Sörmland tiene un castillo llamado Stenhammar en Flen (nuestra ciudad). Es blanco con dos alas y tiene un reloj solar en el muro de la fachada.
Antes, el rey a veces celebraba la navidad allí en una de las alas (el edificio principal no tiene muebles). Era cuando vivía en el gran castillo en Estocolmo. Ahora vive en Drottningholm, un castillo más cómodo y intimo.
Stenhammar es también una comarca muy popular para dar paseos. Hay un pequeño río que corre entre dos lagos, Gårdsjön y Valdemaren. Al castillo pertenece también dos fincas grandes donde crian vacas. Ahora han cercado partes del parque para tener las vacas allí. Y el otro día, cuando pasabamos allí, occurió esto.
Veíamos un tractor y un coche aparcados a través del camino, y los concuctores estaban discutiendo algo. Les pregunté: “¿Qué pasa?” Me respondieron: “Vamos a cambiar las cercas de las vacas”. Y no pensabamos más de esto y continuabamos a andar con bastones. De repente uno de los hombres gritó: “¡Esperen! Ustedes pueden ayudarnos. Pongan se a través del camino, para que las vacas no se equivoquen del camino.”
Tengo que confesar que tenemos miedo de vacas mi esposa y yo….
Pero, ¿que podíamos decir? Una oferta de estar pastores de las vacas del rey es irresistible y cuando el pastor del rey nos pide… Dicho y hecho, pusíamos a través del camino. El pastor tenía un cubo con pienso y lo usaba para atraer las vacas. Y las vacas vinieron a él casi inmediatamente. Con el cubo atraía a las vacas hasta que llegaran a la otra cerca.
Nuestra tarea estaba cumplida.

En sueco/På svenska

När vi vaktade kungens kor (46)

Som jag skrev i episoden om monarkin, vår kung heter Carl XVI Gustav, men han är också hertig av Sörmland, området där vi bor. Hertigen av Sörmland har ett slott som heter Stenhammar i Flen (vår stad). Det är vitt med två flyglar och det har ett solur på fasaden.
Förr, firade kungen jul där i en av flyglarna (huvudbyggnaden har inga möbler). Det var när de bodde i stora slottet i Stockholm. Nu bor de på Drottningholm, ett mer bekvämt och hemtrevligt slott.
Stenhammar är också ett populärt område för promenader. Det finns en liten å som rinner mellan två sjöar, Gårdsjön och Valdemaren. Till slottet hör också två stora ladugårdar där man föder upp kor. Nu har man inhägnat delar av parken för att ha korna där. Och häromdagen, när vi gick där, hände detta.
Vi såg en traktor och en bil parkerade tvärs över vägen, och förarna diskuterade något. Jag frågade dem: ”Vad händer?” De svarade mig: ”Vi ska byta inhägnad för korna”. Och vi tänkte inte mer på det utan
Fortsatte stavgå. Plötsligt skrek en av karlarna: ”Vänta! Ni kan hjälpa oss. Ställ er mitt på vägen så att korna inte tar fel väg.”
Jag måste bekänna att vi är rädda för kor min fru och jag… Men, vad kunde vi göra? Ett erbjudande att vara herdar åt konungen är oemotståndligt och när kungens herde frågar.. Sagt och gjort, vi ställde oss mitt i vägen. Herden hade en hink med foder och använde den för att locka korna. Och korna kom till honom nästan omedelbart
Med hinken lockade han korna tills de kom till det andra hägnet.
Vårt uppdrag var klart.

Cumplir años nos ha gustado antes. Pero celebrar la edad de 60 y más es más un hecho de lamentar. Y por esto no hemos celebrado este cumpleaños ni mi mujer ni yo. Pero, claro, mi mujer me regaló un nuevo Citroën Picasso cuando cumplí 60 y yo le regalé un viaje a Alemania cuando ella cumplió 60…..
El viaje hicimos la semana pasada. Estuvimos allí durante cuatro días. Vivimos en un piso de arriba con cinco habitaciones, pero estuvimos sólos y por esto podíamos sentirnos tranquilos. Estaba muy barato también, 128 € por cuatro días. Si quiere saber lo que la mayoría de los suecos hacen cuando va a Alemania ( y nosotros también) puede leer el episodio 11, pero ahora voy a hablar de otras cosas.
Los alemanes hablan una lengua germánica, parecido al sueco. Hablo alemán y mi mujer también. Por esto nos gustan ir allí, y está bastante cerca (por lo menos al norte de Alemania). Si vamos a las 8.00 de la mañana llegamos a Burg en Alemania a las 18.00, una distancia de 700 kilómetros.
Burg es una ciudad con casas entramadas o de ladrillo, muy agradable, y con gente muy amable. Está en una isla pequeña entre Dinamarca y Alemania, suficiente para nosotros. (Antes en la década de los 80 hasta 1992 fuimos a España en coche, una distancia de 3200 kilómetros, demasiado largo para mí ahora).
Hay un puerto con restaurantes donde sirven pescado de diferentes tipos. Algo que parecía un poco raro para nosotros era que se come en aire libre también en la última parte de octubre. Y si usted se imagina que solo hizo 5º cuando estuvimos allí, comprende que no hacía calor en el restaurante…. Pero gente se habla y da también a un extranjero ocasión de practicar su alemán. Otra cosa a que dimos cuenta, era que por la noche no se ve mucha luz en las casas alemanas, por lo menos no en los alrededores donde vivimos, afuera del centro.
Algo que me hizo muy nervioso pasó cuando controlé las cubiertas. Una estaba casi sin presión y el primer pensamiento que se presentó en mi cabeza era: ”Una pinchadura – díos mío”! Fuimos a probar la presión, pero y no soy técnico, y no sabía qué presión debería tener las cubiertas. Bueno, entonces es una ventaja saber el idoma. Podía presentarme a un señor alemán y preguntarle si él sabía la presión propia para mis cubiertas. Este señor tomó el mando de la operación y lleno las cubiertas y me recomendó que debía controlarla otra vez un poco más tarde. Me sentí aliviado, porque tener problemas con el coche no me gusta en cualquier país extranjero.
Födelsedag I Tyskland (45)

Fylla år har vi gillat förr. Men att fira att man är 60 år och mer är mer att beklaga. Och därför har vi inte firat den födelsedagen min fru och jag. Men det är klart, min fru gav mig en ny Citroën Picasso när jag fyllde 60 och jag gav henne en resa till Tyskland när hon fyllde 60…
Resan gjorde vi förra veckan. Vi var där i fyra dagar vi bodde på en övervåning med fem rum, men vi var ensamma, så det var lugnt. Det var mycket billigt också, 128 € för fyra dagar
Om ni vill veta vad de flesta svenskarna gör I Tyskland (och vi också) kan ni läsa episod 11, men nu ska jag tala om andra saker.
Tyskarna pratar ett germanskt språk, det påminner om svenskan. Jag pratar tyska och min fru också. Därför tycker vi om att åka dit, och det är ganska nära (åtminstone Nordtyskland). Om vi åker 8.00 på morgonen kommer vi till Burg klockan 18.00, ett avstånd på 70 mil.
Burg är en stad med korsvirkeshus eller hus av tegel, mycket trevlig, och med mycket trevligt folk. Det ligger på en liten ö mellan Danmark och Tyskland, tillräckligt för oss (Förr på åttiotalet till 1992 åkte vi till Spanien, en sträcka på 320 mil, för långt för mig nu).
Det finns en hamn med restauranger där man serverar olika sorters fisk. Nåt som föreföll lite underligt för oss var att man äter ute också under senare delen av oktober. Och om ni föreställer er att det bara var 5º när vi var där, förstår ni att det inte var varmt på restaurangen.. Men folk pratar och ibland ges det tillfälle för en utlänning att öva sin tyska.
En annan sak vi lade märke till, var att på kvällarna ser man inte mycket ljus i de tyska husen, åtminstone I de trakter där vi var, utanför centrum. Nåt som
gjorde mig nervös hände när jag kontrollerade däcken. Ett var nästan helt tomt och det första som dök upp i mitt huvud var: ”En punktering – herre Gud”! Vi åkte för att kolla trycket, men jag är ingen tekniker, och jag visste inte vilket tryck det skulle vara däcken. Jaha, då är det en fördel att kunna språket. Jag kunde presentera mig för en tysk herre och fråga honom om han visste rätt tryck för mina däck. Herrn tog befälet över företaget fyllde däcken och rekommenderade mig att kolla det lite senare.
Jag kände mig lättad, för att ha problem med bilen gillar jag inte i något land.

Aquí continuo el curso corto sueco para hispanohablantes. Para que sepan un poco más.

Practica el curso aquí: http://dongerardo.200gigs.com/curso%20corto/curso2.htm

familia = familj
padre = pappa, far
madre = mamma, mor
hijo = barn, son
hija = dotter
hermano = bror
hermana = syster
abuelo = farfar (el padre del padre), morfar (el padre de la madre)
abuela = farmor (la madre del padre), mormor (la madre de la madre)

yo = jag
tú = du
él = han
ella = hon
lo = den, det
nosotros = vi
vosotros = ni
ellos = de
ellas = de

grande = stor
pequeño = liten
alto, largo = lång
bajo, corto = kort
delgado = smal
gordo = tjock
moreno = mörk
rubio = ljus, blond

blanco = vit, vitt
negro = svart
rojo = röd, rött
amarillo = gul, gult
verde = grön, grönt
azul = blå, blått
gris = grå, grått
rosa = rosa, skär
lila = lila
naranja = orange

diez = tio
veinte = tjugo
treinta = trettio
cuarenta = fyrtio
cincuenta = femtio
sesenta = sextio
setenta = sjuttio
ochenta = åttio
noventa = nittio
cien = hundra

veintiuno = tjugoett
veintidos = tjugotvå
veintitres = tjugotre
veinticuatro = tjugofyra
veinticinco = tjugofem
veintiseis = tjugosex
veintisiete = tjugosju
veintiocho = tjugoåtta
veintinueve = tjugonio
(Con los otros uno hace de la misma manera. Treinta y uno = trettioett, treinta y dos = trettiotvå etc.)

Suecia = Sverige
España = Spanien
Finlandia = Finland
Noruega = Norge
Dinamarca = Danmark
Alemania = Tyskland
Francia = Frankrike
Holanda = Holland
Bélgica = Belgien
Portugal = Portugal
Rusia = Ryssland
EE UU = USA

Bueno, esto fue todo por hoy. Espero que hayan aprendido un poco, y que sepan que no es dificil hablar sueco!

En sueco/På svenska

Kortkurs i svenska för spansktalande (44)

Här fortsätter den korta svenskkursen för spansktalande. För att ni ska lära er lite mera.

familia = familj
padre = pappa, far
madre = mamma, mor
hijo = barn, son
hija = dotter
hermano = bror
hermana = syster
abuelo = farfar (el padre del padre), morfar (el padre de la madre)
abuela = farmor (la madre del padre), mormor (la madre de la madre)

yo = jag
tú = du
él = han
ella = hon
lo = den, det
nosotros = vi
vosotros = ni
ellos = de
ellas = de

grande = stor
pequeño = liten
alto, largo = lång
bajo, corto = kort
delgado = smal
gordo = tjock
moreno = mörk
rubio = ljus, blond

blanco = vit, vitt
negro = svart
rojo = röd, rött
amarillo = gul, gult
verde = grön, grönt
azul = blå, blått
gris = grå, grått
rosa = rosa, skär
lila = lila
naranja = orange

diez = tio
veinte = tjugo
treinta = trettio
cuarenta = fyrtio
cincuenta = femtio
sesenta = sextio
setenta = sjuttio
ochenta = åttio
noventa = nittio
cien = hundra

veintiuno = tjugoett
veintidos = tjugotvå
veintitres = tjugotre
veinticuatro = tjugofyra
veinticinco = tjugofem
veintiseis = tjugosex
veintisiete = tjugosju
veintiocho = tjugoåtta
veintinueve = tjugonio
(Con los otros uno hace de la misma manera. Treinta y uno = trettioett, treinta y dos = trettiotvå etc.)

Suecia = Sverige
España = Spanien
Finlandia = Finland
Noruega = Norge
Dinamarca = Danmark
Alemania = Tyskland
Francia = Frankrike
Holanda = Holland
Bélgica = Belgien
Portugal = Portugal
Rusia = Ryssland
EE UU = USA

Jajamä, det här var allt för I dag. Jag hoppas att ni har lärt er lite och att ni vet att det inte är svårt att prata svenska!

Anteayer tuve mi amigo Mikel de Bilbao de visita. Fuimos a Malmköping, un pequeño pueblo pintoresco cerca de aquí. Almorzamos en un hotel con un poco de ambiente. Comimos un plato típico sueco, raggmunk med fläsk och lingonsylt (tortillita de patata con carne de cerdo y confitura de arándanon rojos.
Hablé español todo el día y estuve muy cansado. Estar sentado con un cuaderno, un lápiz, un diccionario y un ordenador no es muy trabajoso. Hablar un idioma es otra cosa. Hay que tomar deciciones rápido como un rayo; ¿debo usar ser o estar?(la diferencia no hay en sueco); ¿es necesario poner un subjunctivo o basta con el presente? ¡Hombre! Esta noche me acosté sin mecer.
El español es el idioma más popular de ellos que los alumnos pueden elegir como lengua segunda. No tantos quieren estudiar el alemán y el francés. (Inglés es obligatorio).
Dicen que el español es más fácil que los otros dos idiomas. No sé si lo es. Talvez al principio, pero cuando los alumnos tienen que distinguir entre ser y estar, les resultan difícil estudiar el español. Pero de otros modos es fácil. La ortografía es consequente. Es fácil pronunciar las palabras y tiene dos géneros, como el sueco. El alemán tiene tres y además, las preposiciones antes del substantivo deciden que formas deben tener los géneros. Para un alumno de 12 años la confusión es total. El inglés casi no tiene ortografía consequente. Hay que aprender la pronunciación de cada palabra….. Bueno, el español no es tan difícil que aprender.
Para regresar a mí día con Mikel dabamos un paseo por el pueblo. Èl que sabe el sueco bastante bien quería perfeccionarse un poco de los nombres de los árboles que crecen en mi país. Yo podía agrandar su conociminto con por lo menos unos especies, porque él todavía sabía muchos.
Y para terminar este episodio os doy los nombres que sé de los árboles suecos:
piño = tall, abeto = gran, enebro = en, alerce = lärkträd,
abedul = björk (como la cantante de Islanda), arce = lönn, olmo = alm, fresno = ask, alamón temblón = asp, tilo = lind, cerezo aliso = hägg, aliso = al, sauce = sälg, sauce llorón = tårpil, serbal = rönn,
castaña = kastanj y madreselva = kaprifol

En sueco/På svenska

Att lära sig spanska (43)

I förrgår hade jag min vän Mikel från Bilbao på besök. Vi åkte till Malmköping, ett litet pittoreskt ställe nära oss. Vi lunchade på ett hotell med lite miljö. Vi åt en typiskt svensk rätt, raggmunk med fläsk och lingonsylt.
Jag pratade spanska hela dagen och blev mycket trött. Att sitta med en skrivbok, en penna, ett lexikon och en dator är inte så jobbigt. Att prata ett språk är något helt annat. Man måste ta blixtsnabba beslut; ska jag använda ser eller estar? (det finns ingen skillnad i svenskan); är det nödvändigt med konjunktiv eller räcker det med presens? Gosse! Den här natten somnade jag ovaggad.
Det sägs att spanska är lättare än de två andra. Jag vet inte det. Kanske i början, men när eleverna måste skilja mellan ser och estar, blir det svårt att läsa spanska. Men på andra sätt är det lätt. Ortografin är konsekvent. Det är lätt att uttala orden och de har två genus. Tyskan har tre och dessutom, prepositionerna framför substantivet bestämmer vilken form/kasus man ska ha på könen. För en elev på 12 år är förvirringen total. Engelskan har nästan ingen konsekvent ortografi. Man måste veta uttalet för varje ord… Tja, spanskan är inte så svår att lära sig. För att gå tillbaka till min dag med Mikel så gick vi en promenad genom samhället. Han som kan svenska ganska bra ville fortbilda sig lite på namnen på de träd som växer i mitt land.
Jag kunde utöka hans kunskaper med åtminstone några arter, för han kunde redan många.
Och för att avsluta den här episoden ger jag er namnen som jag kan på svenska träd:
piño = tall, abeto = gran, enebro = en, alerce = lärkträd,
abedul = björk (som sångerskan från Island), arce = lönn, olmo = alm, fresno = ask, alamón temblón = asp, tilo = lind, cerezo aliso = hägg, aliso = al, sauce = sälg, sauce llorón = tårpil, serbal = rönn,
castaña = kastanj och madreselva = kaprifol

¡Queridos lectores y ecuchadores! Ha hecho buen tiempo em mi país los últimos días; casi toda la semana. Trataré de filosofar un poco sentado en la terazza de madera en la casita.
Aquí se mezclan los sonidos de los pájaros que cantan, los golpes de martillo de un vecino con ganas de trabajar y los gritos del hermanito de otro vecino. Ahora, cuando no hay hojas en los árboles tenemos un poco de vista al lago Yngaren entre los abetos y los abedules.
En la primavera se puede coger morillas. Antes solíamos comerlas, pero lo expertos han advierto que pueden contener veneno después dos escaldadoras a cinco minutos. Por esto no las comemos. Peru nuestros vecinos piensan que somos cobardes y dicen: “Si encuentráis morillas dadnoslas, no tenemos miedo”.
Una picaza ha empezado a construir un nido en el enebro que crece al lado de la casita. Y ahora no se atreve a acercarse cuando estamos aquí y está grasnando deprimido todo el tiempo. Debía trasmudarse a otro árbol porque vamos a estar en la casita todo el verano.
Ayer fuimos a un establecimiento de horticultura. Los dueños son “viejos” alumnos de nosotros y por esto quieremos comprar nuestras flores de ellos. Kerstin, mi mujer compró 20 pensamientos para poner en cajas y macetas. A mí me gustan más los de color violeta y amarillo. Tales flores tenía mi abuela cuando yo era niño y me pongo un poco sentimental cuando los veo.
Tenemos unos vecinos quieren cambiar las cosa muy a menudo. Entonces nos preguntan si quieremos un horno eléctrico o una nevera con frigorífico. Entonces no es difícil que decir qué sí. También nos han dado una bicicleta, una librería y una lavadora. Y la última donación, muebles para el jardín Con un poco de color los he transformado en muebles casi nuevos. Tener tales vecinos amables mo es malo. Suelo decirles: “No tiréis nada sin preguntarme si lo quiero”.
A nosotros los suecos nos gustan mucho los pajarítos. Construimos casitas para ellos. Las casitas ponemos en los árboles. Al alcance de la vista tengo siete casitas. El primer pájaro que se instala es el herrerillo, un pajaro pequeño de color azul y amarillo. Luego viene el paro carbonero y después el papamoscas. El papamoscas es terrorista y machista. Desaloja immediatamente a los herrerillos que tienen que encontrar otro alojamiento. Toma varios casitas donde tiene una amante en cada casita. Dicen que hay papamoscas que mueren del esfuerzo de alimentar a toda su familia.
El que mucho abarca, poco aprieta…

En sueco/På svenska

Tankar om penséer (41)

Kära läsare och lyssnare! Det har varit vackert väder i mitt land de senaste dagarna; nästan hela veckan. Jag ska försöka att filosofera lite sittande på sommarstugealtanen av trä.
Här blandas ljuden av fåglar som sjunger, hammarslagen från en granne med arbetslust och skriken från lillen hos en annan granne.
Nu, när det inte är löv på träden har vi lite sjöutsikt mot Yngaren mellan granar och björkar.
På våren kan man plocka murklor. Förr brukade vi äta dem, men experterna har varnat för att de kan innehålla gift efter två gångers förvällning på fem minuter. Därför äter vi dem inte. Men våra grannar tycker att vi är hariga och säger: ”Om ni hittar murklor ge dem till oss, vi är inte rädda”.
En skata har börjat bygga bo i enen som växer bredvid stugan. Och nu vågar den inte närma sig när vi är här och den kraxar deprimerat hela tiden. Den borde flytta till ett annat träd, för vi ska vara i stugan hela sommaren.
I går åkte vi till en handelsträdgård. Ägarna är gamla elever till oss och därför tycker vi om att köpa blommor hos dem. Kerstin, min fru, köpte 20 penséer att sätta i lådor och krukor. Jag tycker mest om dem med violett och gult. Såna blommor hade min mormor när jag var barn och jag blir lite sentimental när jag ser dem.
Vi har ett par grannar som byter saker då och då. Då frågar de oss om vi vill ha en elspis eller ett kylskåp med frys. Då är det lätt att säga ja. De har också gett oss en cykel, en bokhylla och en tvättmaskin. Och den senaste donationen, trädgårdsmöbler. Med lite färg har jag förvandlat dem till nästan nya.
Att ha så vänliga grannar är bra. Jag brukar säga till dem: ”Kasta inget utan att fråga om jag vill ha dem”.
Vi svenskar tycker mycket om småfåglar. Vi gör fågelholkar åt dem. Holkarna sätter vi upp i träden.
Inom synhåll har jag sju holkar. Den första fågeln som installerar sig är blåmesen, en blå och gul liten fågel. Sen kommer talgoxen och sen flugsnapparen. Flugsnapparen är terrorist och mansgris. Han avhyser omedelbart blåmesarna och de måste hitta en annan bostad. Flugsnapparen tar flera holkar för att ha en älskling i varje holk. De säger att flugsnappare dör av ansträngningen att föda hela sin familj.
Snålheten bedrar visheten…

Suecia – una monarquía constitucional (40)

Suecia ha sido una monarquía desde hace muchos siglos. He descrito el desarollo en los episodios de la historia. El jefe del estado es el rey. Nuestro rey es constitucional, es decir no tiene poder, el poder lo tiene el jefe del gobierno. El rey solo tiene funciones ceremoniales y no debe expresar opiniones políticas.
El rey actual se llama Carl XVI Gustav. La reina se llama Silvia y no es de origen real. Tienen tres hijos Carl-Filip, Madeleine y Victoria. Si hubieramos tenido la constitución vieja Carl-Filip habría heredado la corona. Ahora lo hará Victoria. (La función más importante de la familia real es ser material para revistas con lectores totalmente faltos de inteligencia.).
La vida política está dominada por los partidos políticos. En Suecia tenemos dos bloques políticos, los izquierdistas y los derechistas/liberales. Los izquierdistas forman dos partidos, el de los social democratas (socialdemokraterna) y el partido de la izquierda (vänsterpartiet). El otro bloque está formado por cuatro partidos, los derechistas (moderaterna), los liberales (folkpartiet), el centro (centerpartiet) y los democratas cristianos (kristdemokraterna). También hay un partido verde, el partido ecologista (miljöpartiet) que suele votar con los izquierdistas, pero no siempre.
Los partidos que obtienen más votos en las elecciones son el de los social democratas y el de los derechistas. Todos los demás tienen menos de diez por ciento de los votos.
El gobierno actual está formado por una coalición de los derechistas. Algunos partidos corren el riesgo de desaparecer porque hay un limite mínimo del cuatro por ciento de los votos para tener representación en el parlamento.
Hay también partidos fuera del parlamento que no han obtenido el cuatro por ciento. Entre ellos están el de las feministas (FI) con uno por ciento de los votos y el de los democratas suecos (SD) con cerca del tres por ciento de los votos.
Esto es un poco de la vida política en Suecia. Si quiere saber más puede buscar en Google. Hay muchos imigrantes de países hispanohablantes en Suecia y por esto hay mucha información sobre Suecia traducida al español.
Los reyes suecos de Gustav Vasa a Carl XVI Gustav (el rey actual):
http://se.youtube.com/watch?v=Fm7HIy2nk6g

En sueco/På svenska

Sverige- en konstitutionell monarki (40)

Sverige har varit en monarki sen många århundraden. Jag har skrivit om utvecklingen i episoderna om historia. Statschef är kungen. Vår kung är konstitutionell, dvs han har ingen makt, makten ligger hos regeringschefen. Kungen har bara ceremoniella funktioner och bör inte uttrycka politiska åsikter.
Vår nuvarande kung heter Carl XVI Gustav. Drottningen heter Silvia och hon är inte av kunglig börd. De har tre barn Carl-Filip, Madeleine och Victoria. Om vi hade haft den gamla författningen hade Carl-Filip ärvt kronan. Nu kommer Victoria att göra det (Den kungliga familjens mest betydelsefulla funktion är att vara material för tidskrifter med totalt intelligensbefriade läsare).
Det politiska livet domineras av de politiska partierna. I Sverige har vi två politiska block, vänsterpartier och borgerliga. Vänstern utgörs av två partier, socialdemokraterna och vänsterpartiet.
Det andra blocket består av fyra partier, moderaterna, folkpartiet, centern och kristdemokraterna. Det finns också ett grönt parti, miljöpartiet som brukar rösta med socialdemokraterna, men inte alltid.
De partier som får flest röster vid valen är socialdemokraterna och moderaterna. Alla de övriga har färre än tio procent av rösterna.
Den nuvarande regeringen är en koalition mellan högerpartierna. Några partier riskerar att försvinna (ur riksdagen) därför att det finns en gräns på fyra procent av rösterna för att bli representerad i riksdagen.
Det finns också partier utanför riksdagen som inte har uppnått fyra procent. Bland dem finns feministerna (FI) med en procent av rösterna och Sverigedemokraterna med nära tre procent av rösterna.
Det här var lite om det politiska livet i Sverige. Om ni vill veta mer kan ni leta på Google. Det finns många invandrare från spansktalande länder i Sverige och därför finns det mycket information om Sverige översatt till spanska.

De svenska kungarna från Gustav Vasa till Carl XVI Gustav (nuvarande kungen):
http://se.youtube.com/watch?v=Fm7HIy2nk6g

Mi mujer tiene vacaciones de Semana Santa. Pensabamos disfrutar de la primavera en nuestra casita. Pero el tiempo tenía sorpresas para nosotros… En cuanto llegamos a la casita, la temperatura bajó, la nieve empezó a caer y la sensación de Navidad que nos faltaba en diciembre de repente estuvo allí, en el fin de marzo.
Las grullas, que han regresado de España para disfrutar la primavera nórdica, se encontraban en montones de nieve y las anémonas se agachan bajo de los arbustos. Un amigo en el País Vasco dice que es así también allí. En enero casi verano y en marzo tiempo invernal.
Fuimos a casa de unos amigos para cenar y veíamos a los pájaros que venían para comer alpiste en el manzano e incluso el ratón de casa estaba allí para comer.
El hielo cubre nuestro lago otra vez y es peligroso ir por las carreteras. Yo que he cambiado los neumáticos de invierno por los neumáticos de verano a riesgo de una multa de 120 euros si la policía me encuentra en el camino. Y por esto no podíamos ir en coche para hacer cosas.
Kerstin se cansó de todo esto y puso un disco con villancicos suecos. Nos desanimamos y nos fuimos a Åland.

En sueco/På svenska

Till Åland igen (39)

Min fru har lov i påskveckan. Vi tänkte njuta av våren i vår stuga. Men vädret hade överraskningar åt oss.. Så fort vi kom till stugan så sjönk temperaturen, snön började falla och den känsla av jul som fattades oss i december var plötsligt där, i slutet av mars.
Tranorna, som har återvänt från Spanien för att njuta av den nordiska våren, befann sig i högar av snö sipporna hukar under buskarna. En vän i Baskien säger att det är lika där. I januari nästan vår och i mars vinterväder.
Vi gick hem till några vänner för att äta middag och såg fåglarna som kom för att äta foder i äppelträdet och till och med musen var där för att äta.
Isen ligger på sjön igen och det är farligt att åka på vägarna. Jag som har bytt vinterdäcken till sommardäck med risk för böter på 120 euros om polisen hittar mig på vägen. Och därför kunde vi inte ta bilen för att göra saker.
Kerstin tröttnade på alltihopa och lade på en skiva med svensk julmusik. Vi blev nedstämda och åkte till Åland.

Andar con bastones – una invención nórdica (38)

Para un extranjero puede parecer un poco tonta la costumbre de andar con bastones. Dicen qué los finlandeses fueron los primeros en andar con bastones sin esquíes. A mí también me parecía tonto cuando lo vi la primera vez.
Pero ahora con el tiempo me he acostumbrado a esto, y es asombroso, yo también he empezado a andar con bastones……. Me sentía un poco grotesco las primeras veces, pero ahora voy sin enrojecerme en absoluto.
Las primeras veces podían aparecer humoristas preguntando: “¿Y dónde están los esquíes?” Suelo responder: “¿Ves alguna nieve?” Entonces se callan y yo puedo continuar mi paseo. Pero ahora es tan común qué la gente vaya con bastones y nadie se preocupa.
Un invierno como éste, sin nieve y caluroso, ha sido imposible esquiar donde yo vivo en Suecia, y por esto también ha sido perfecto andar con bastones. Y si hay nieve no me atrevo a ponerme los esquíes puesto que mi contrapeso es fatal, soy demasiado gordo y bastante alto, y tengo las piernas descarnadas. Por eso es mejor andar sin esquíes y con bastones.
Y mi médico dice que es bueno para la salud. Andar así da como resultado un 40 % más de consumo de energía, y entrena todo el cuerpo, no solo las piernas.
Es necesario tener bastones adecuados con elasticidad. Andar con bastones para esquíes puede ser un poco duro.
Antes solía nadar en la piscina comunal. Pero me daba problemas de la nuca. Andar con bastones es entonces una buena alternativa, muy saludable.
Y para terminar, si quiere ser efectivo paseando, le recomiendo cordialmente andar con bastones.

En sueco/På svenska

Stavgång – en nordisk uppfinning (38)

För en utlänning kan det verka lite töntigt vanan att gå med stavar. De säger att det var finländarna som var de första att gå med stavar utan skidor. Jag tyckte också att det verkade töntigt när jag såg det första gången.
Men med tiden har jag vant mig vid det, och det är märkligt, jag har också börjat gå med stavar..... Jag kände mig lite grotesk de första gångerna, men nu går jag helt utan att rodna.
De första gångerna kunde komma lustigkurrar och fråga: “Och var är skidorna?” Jag brukar svara: “Ser du nån snö?”. Då håller de tyst och jag kan fortsätta promenaden. Men nu är det så vanligtatt människor stavgår så ingen bryr sig.
En sån här vinter, utan snö och varm, har det varit omöjligt att åka skidor där jag bor i Sverige, och därför har det också varit perfekt att gå stavgång. Och om det finns snö törs jag inte sätta på mig skidor eftersom mitt balanssinne är dåligt, jag är för fet och ganska lång, och jag har spinkiga ben. Därför är det bättre att gå utan skidor och med stavar.
Och min doktor säger att det är bra för hälsan. Att gå så ger 40% bättre resultat när det gäller energikonsumtionen, och det tränar hela kroppen, inte bara benen.
Det är nödvändigt att ha rätta stavarna med elasticitet. Att gå med skidstavar kan vara en smula hårt.
Förr brukade jag simma i den kommunala simbassängen. Men jag fick problem med nacken. Att gå stavgång är ett bra alternativ då, mycket hälsosamt.
Och för att avsluta, om ni vill vara effektiv när ni går, rekommenderar jag er hjärtligt att gå med stavar.

Practica el curso aquí:

http://dongerardo.200gigs.com/curso%20corto/curso1.htm

Si alguna vez vienen a Suecia, quiero qué sepan un poco de sueco. Y por esto he hecho un curso corto de sueco para ustedes.

si = ja
no = nej

mucho = mycket
poco = lite
bien = bra
mal = dålig

buenos días = god dag
buenas tardes = god dag
buenas noches = god kväll
buenas noches = god natt (cuando va a acostarse)

hablo sueco = jag pratar svenska
no hablo sueco = jag pratar inte svenska

me llamo = jag heter
¿cómo se llama? = vad heter Ni?
tengo 50 años = jag är femtio år
¿cuántos años tiene? = hur gammal är Ni?
vivo en Estocolmo = jag bor i Stockholm
¿dónde vive? = var bor Ni?

tengo hambre = jag är hungrig
tengo sed = jag är törstig
estoy cansado = jag är trött

¿dónde está el restaurante? = var ligger restaurangen
¿hay un correo por aquí? = finns det nån post i närheten?

¿cuando va el tren? = när går tåget?
autobus = buss
coche = bil
bicicleta = cykel

me gusta el futbol = jag tycker om fotboll
no me gusta el tenis = jag tycker inte om tennis

te quiero = jag älskar dig
un beso = en kyss

uno = ett
dos = två
tres = tre
cuatro = fyra
cinco = fem
seis = sex
siete = sju
ocho = åtta
nueve = nio
diez = tio
once = elva
doce = tolv
trece = tretton
catorce = fjorton
quince = femton
dieciséis = sexton
diecisiete = sjutton
dieciocho = arton
diecinueve = nitton
veinte = tjugo

Bueno, esto fue todo por hoy. Espero que hayan aprendido un poco, y que sepan que no es dificil hablar sueco!

En sueco/På svenska

Kortkurs I svenska för spansktalande (37)

Om du nån gång kommer till Sverige, vill jag att ni ska kunna lite svenska. Och därför har jag gjort en kortkurs i svenska åt er.

si = ja
no = nej

mucho = mycket
poco = lite
bien = bra
mal = dålig

buenos días = god dag
buenas tardes = god dag
buenas noches = god kväll
buenas noches = god natt (cuando va a acostarse)

hablo sueco = jag pratar svenska
no hablo sueco = jag pratar inte svenska

me llamo = jag heter
¿cómo se llama? = vad heter Ni?
tengo 50 años = jag är femtio år
¿cuántos años tiene? = hur gammal är Ni?
vivo en Estocolmo = jag bor i Stockholm
¿dónde vive? = var bor Ni?

tengo hambre = jag är hungrig
tengo sed = jag är törstig
estoy cansado = jag är trött

¿dónde está el restaurante? = var ligger restaurangen
¿hay un correo por aquí? = finns det nån post i närheten?

¿cuando va el tren? = när går tåget?
autobus = buss
coche = bil
bicicleta = cykel

me gusta el futbol = jag tycker om fotboll
no me gusta el tenis = jag tycker inte om tennis

te quiero = jag älskar dig
un beso = en kyss

uno = ett
dos = två
tres = tre
cuatro = fyra
cinco = fem
seis = sex
siete = sju
ocho = åtta
nueve = nio
diez = tio
once = elva
doce = tolv
trece = tretton
catorce = fjorton
quince = femton
dieciséis = sexton
diecisiete = sjutton
dieciocho = arton
diecinueve = nitton
veinte = tjugo

Jahapp, det vara allt för I dag. Jag hoppas att ni har lärt er lite, och att ni vet att det inte är svårt att prata svenska!

Queridos lectores y escuchadores. Aquí viene otro episodio. Creo qué os he contado que tengo un sitio en la red que se llama don Gerardo donde he hecho ejercicios interactivos para alumnos de la lengua castellana. Primeramente eran para mis propios alumnos, pero con más y más ejercicios pensaba que debía ponerlos en internet, para que todos tuvieran posibilidad de practicar. La página hasta ahora ha tenido 263.975 de visitantes.
A veces, con tantos ejercicios, hay errores en don Gerardo. Un día un hombre, Kjell, que practica el español en don Gerardo, me informó que yo había escrito mal seiscientos en un ejercicio. Lo corregí y le envié una carta para decírselo. Esto fue el comienzo de una correspondencia entre nosotros.
Me preguntaba si yo pensaba que era estúpido que un hombre de 63 años de edad fuera a Perú para estudiar el español junto con jóvenes de 20 años. Yo le respondí que no, y le contaba algo de mis propias experiencias en Valencia, donde estudiaba y vivía junto con jóvenes poco mayores que los alumnos a los que yo enseñaba en mi colegio.
Este señor estaba en Perú cuando era marinero hace muchos años y luego estuvo allí como turista en 2004 y 2006. Cerca de Cusco conoció a gente en un pueblo en las montañas. Se decidió a ayudar a la hija de una familia. Ayuda a la familia económicamente y materialmente y la chica trabaja bien en su colegio y tiene buenas notas A, A, A, A, etc...
Pero tenía un problema, era difícil de comunicar con la familia. Kjell estudia en un curso de español, pero todavía no sabe bastante para poder leer las cartas que le envían desde Perú. Entonces me preguntó si podría ayudarle a traducirlas. Y claro que acepté la misión.
Pero no era fácil. Faltaban puntos, comas, habían mayúsculas pero no donde debían estar y a veces la ortografía era una trascripción fonética. Pero las cartas mostraban un calor y alegría que me han emocionado mucho.
Puesto que la madre de la niña no sabe escribir más que quechua tenía un traductor que escribía en español. Y entonces es así: yo he traducido unas cartas de Perú, traducidas del quechua al español por un traductor, para un hombre de Suecia que no sabe bastante del español.
¡El mundo es un pañuelo! Y uno podría añadir: Gracias a internet….

En sueco/På svenska

“Podcastaren” som översättare av peruanska brev (36)

Kära läsare och lyssnare. Här kommer en till episod. Jag tror att jag har berättat för er att jag har en sida på nätet som heter don Gerardo där jag har gjort interaktiva övningar för elever som studerar spanska. Först var det för mina egna elever, men med mer och mer övningar tänkte jag att jag borde lägga ut dem på internet, så att alla kunde få tillfälle att öva. Sidan har tills idag haft 263.975 besökare.
Ibland, med så många övningar, så finns det fel i don Gerardo. En dag informerade mig en man som heter Kjell och som övar spanska på don Gerardo, att jag hade stavat sexhundra fel i en övning. Jag rättade felet och skrev ett brev för att berätta det för honom. Detta blev början till en korrespondens mellan oss.
Han frågade om jag tyckte det var tokigt att en man vid 63 års ålder åkte till Peru för att studera spanska tillsammans med ungdomar på 20 år. Jag svarade nej, och berättade om mina egna erfarenheter i Valencia, där jag läste spanska med elever som var obetydligt äldre än de elever som jag undervisade i min skola.
Denne herre var i Peru när han var sjöman för många år sen och sen var han där som turist 2004 och 2006. Nära Cusco lärde han känna folk i en bergsby. Han bestämde sig för att hjälpa en flicka i den familjen. Han hjälper familjen ekonomiskt och materiellt och flickan jobbar bra i skolan och har bra betyg A, A, A, A, etc….
Men han hade ett problem, det var svårt att kommunicera med familjen. Kjell läser en spanskkurs, men än kan han inte tillräckligt för att kunna läsa deras brev som de skickar från Peru.
Då frågade han mig om jag kunde hjälpa honom att översätta dem. Och det är klart att jag accepterade uppdraget.
Men det var inte lätt. Det fattades punkter, komma, det var stora bokstäver men inte där de borde vara och ibland var det fonetisk stavning. Men breven andades/visade en värme och glädje som rörde mig mycket.
Eftersom mamman till flickan inte kunde skriva mer än quechua hade hon en översättare som skrev på spanska. Och då är det så här: jag har översatt några brev från Peru, översatta från Quechua till spanska av en översättare, åt en man från Sverige som inte kunde tillräckligt mycket spanska.
Världen är liten! Och skulle man kunna tillägga: Tack vare internet...

Suecia es un país con mucha igualdad entre hombres y mujeres. Compartimos los quehaceres en la casa. Hay legislación que hace posible a un padre o madre estar en casa con su hijo un año después del nacimiento. Durante este período recibe el padre o la madre que está en casa con su niño un subsidio como si fuera por enfermedad.
Mi mujer y yo compartimos el tiempo en casa el primer año con nuestro hijo. En 1983 era muy raro que el padre estuviera en casa con el bebe. Me sentía un poco pionero. Mi mujer estaba con él los primeros seis meses y yo los últimos. Fue un buen tiempo con biberón y pañales y todo.. Pero, normalmente las mujeres son las que sacan la mayor parte del tiempo en casa.
A mí siempre me ha gustado preparar la comida y ahora, cuando estoy jubilado, lo hago aún más. Mi mujer es profesora de hogar y no quiere venir a casa para hacer la comida otra vez. Y entonces es bueno tener un marido al que le gusta trabajar en la cocina. Los días de trabajo yo preparo la comida y los fines de semana compartimos los quehaceres en la cocina. Preparar la comida bebiendo un vaso de vino juntos es algo de lo mejor que hay. A mi hijo también le gusta preparar la comida. No sé si es una herencia de mí o de mi mujer. Espero por lo menos qué le daba un buen ejemplo trabajando en la cocina.
Cuando estaba en un curso en Valencia tenía alojamiento en casa de una señora llamada Carmen. Allí vivían también unas chicas francesas que andaban picoteando en la comida. Un día ofrecí hacer un plato sueco para todos, algo que le gustaba mucho a mi dueña.
Dicho y hecho. Con carne picada, cebollas, patatas, zanahorias y un poco más de ingredientes preparé un bistec de carne picada con anillos de cebollas y una salsa exquisita y una ensalada con zanahorias ralladas.
Mi cena les gusto a todos. Después, estando a solas, las chicas francesas me preguntaron si yo podría preparar la comida en vez de la dueña, porque mi bistec les habían gustado mucho. Claro qué me sentía halagado, pero pensaba que era injusto a mi dueña que según mi opinión era una buena cocinera.

En sueco/På svenska

Om jämlikhet mellan män och kvinnor (35)

Sverige är ett land med stor jämlikhet mellan män och kvinnor. Vi delar på hushållsgöromålen. Det finns lagar som gör det möjligt för en far och mor att vara hemma med sitt barn ett år efter födseln. Under den perioden får man samma ersättning som för sjukdom. Min fru och jag delade tiden hemma första året med vårt barn.
1983 vqr det mycket ovanligt att pappan var hemma med bebisen. Jag kände mig lite som pionjär. Min fru var med honom de första sex månaderna och jag de sista. Det var en bra tid, med nappflaska och blöjor och allt... Men, normalt är det kvinnorna som tar ut merparten av tiden i hemmet.
Jag har alltid tyckt om att laga matoch nu, när jag är pensionär gör jag det ännu mer. Min fru är hushållslärare och vill inte komma hem och göra mat en gång till. Och då är det bra att ha en make som tycker om att arbeta i köket.
Arbetsdagarna lagar jag mat och på veckosluten delar vi på köksbestyren. Att laga mat medan man dricker ett glas vin är något av det bästa som finns. Min son tycker också om att laga mat. Jag vet inte om det är ett arv från mig eller min fru. Jag hoppas att jag i alla fall har varit ett gott föredöme när jag har arbetat i köket.
När jag var på kurs i Valencia bodde jag i familj hos en dam vid namn Carmen. Där bodde också några franska flickor som satt och petade i maten. En dag erbjöd jag mig att göra en svensk måltid åt alla, något min värdinna uppskattade väldigt mycket.
Sagt och gjort. Med köttfärs, lök, potatis, morötter och lite fler ingredienser lagade jag biffar med lökringar med en utsökt sås sallad på rårivna morötter.
Min middag uppskattades av alla. Efteråt, när vi var ensamma, frågade de franska flickorna mig om jag kunde göra maten i stället för värdinnan, för de tyckte mycket om min biffstek. Deet är klart att jag kände mig smickrad, men det var orättvist mot min värdinna som i mitt tycke var en utmärkt matmor.

Es hora de continuar el trabajo con mi podcast. Ha pasado la navidad. Teníamos a nuestro hijo Martín y su novia Erika de visita, y claro, a su pequeño perro Spencer también (Ya he descrito como celebramos la navidad en Suecia en otro episodio).
El invierno (según mi opinión) ha sido aburrido. No había nieve, o por lo menos muy poca, y la primavera ha llegado ya, ¡¡en febrero!! Ya sabéis que a mí me gusta la nieve. Dicen que es el invierno más caluroso que hemos tenido desde hace 250 años. Las anemonas hepáticas y los tusilagos han venido, ¡en febrero!, es decir un mes antes. El clima parece qué está al revés. Pero en 1796, según un cura, los abedules se abrieron en enero…
Habría empezado un mes antes con los episodios si no hubiera estado enfermo. Hay que tener un poco de “inspiración” para sacar algo de tu cabeza y estando enfermo no es fácil hacerlo. Y ahora tenemos un sol brillante y facilita el trabajo aún más.
Pero ahora, toca madera, estoy sano y estoy preparado ¡para publicar otros episodios!

En sueco/På svenska

Det är dags att fortsätta arbetet på min podcast (34)

Det är dags att fortsätta arbetet på min podcast. Julen har passerat (2007). Vi hade vår son Martin och hansl flickvän Erika på besök, och så klart, deras lilla hund Spencer också (Jag har redan beskrivit hur vi firar jul i Sverige i en annan episod).
Vinter (enligt min åsikt) har varit tråkig. Det fanns ingen snö, eller åtminstone mycket lite, och våren har kommit redan, i februari! Ni vet redan att jag gillar snö. Det sägs att det är den varmaste vintern vi haft på 250 år.
Blåsippor och tussilago har kommit, i februari, dvs en månad tidigare. Klimatet verkar bakfram. Men 1796, enligt en präst, slog björkarna ut i januari...
Jag skulle ha börjat med episoderna en månad tidigare om jag inte hade varit sjuk. Man måste ha lite “inspiration” för att dra ut nåt ur skallen och är man sjuk är det inte så lätt att göra det. Och nu har vi en strålande sol och det underlättar arbetet än mer.
Men nu, ta i trä, är jag frisk och beredd att publicera flera episoder!

Hay un dulcero en nuestro pueblo =
(En sockerbagare)

Hay un dulcero en nuestro pueblo
que hace pastas todo el día
unas grandes unas pequeñas
y unas muy bi-en endulzadas.

En su ventana tiene galletas
de forma de caballos y cerdos
si eres bueno puedes comer
si eres malo solo puedes ver.

Hola gnomos….
(Hej tomtegubbar)

Hola gnomos chocad los vasos
y dejanos divertirnos://
Un poco tiempo
vivimos aquí ya
con mucha pena
y molestía
Hola gnomos chocad los vasos
y dejanos divertirnos

El zorro en el hielo
(Räven raskar)

El zorro está caminando
sobre el hielo está andando.
Permiteme a cantar
la canción de los vejetes/ancianas/zapateros/sastres:
Ellos hacen siempre así
lo hacen allí y también aquí
Permiteme a cantar
la canción de los vejetes/ancianas/zapateros/sastres

En sueco/På svenska

Några svenska julsånger (33)

En sockerbagare

En sockerbagare här bor i staden
Han bakar kakor mest hela dagen
Han bakar stora han bakar små
Han bakar några med socker på

Och i hans fönster hänga julgranssaker
och hästar, grisar och pepparkakor.
Och är du snäller, så kan du få,
men är du stygger, så får du gå.

Hej tomtegubbar

Hej tomtegubbar slå i glasen
och låt oss lustiga vara.
Hej tomtegubbar slå i glasen
och låt oss lustiga vara.
En liten tid vi leva här
med mycken möda och stort besvär.
Hej tomtegubbar slå i glasen
och låt oss lustiga vara.

Räven raskar över isen

Räven raskar över isen,
räven raskar över isen
Får vi lov, och får vi lov
att sjunga gubbarnas/gummornas/skomakarns/skräddarens visa?
Så här gör gubbarna var de går
och var de sitter och var de står
Får vi lov, och får vi lov
att sjunga gubbarnas visa?

La religión sueca dos (32)

Por los contactos con el otro mundo vino el cristianismo a Suecia. Los vikingos tenían contactos con esta religión por sus correrías y también venían misioneros a nuestro país.
El misionero más famoso era Ansgar, qué vino a Birka, en 829, el apóstol de Los Paises Nórdicos. Logró convertir al caudillo Hergeir y se fundaron una pequeña parroquía con creyentes. Después de un conflicto entre esta parroquía y la otra población pagana la comunidad fue disuelta y Ansgar tenía que volver otra vez. Pero duro por lo menos dos siglos antes de que el cristianismo hubiera sido religion de todo el país.

Un rey. Olov Skötkonung, se dejó bautizar en el año 1000 en el fuente de Husaby, y es un jalón en el camino a una Suecia cristiana. Era el primer rey que se bautizó y que se quedó cristiano el resto de su vida.

En el año 1120 hay considerables opispados en Suecia. En el siglo catorce vivió la persona sueca más conocida en el mundo cristiano, Santa Brígida. Tenía visiones, hacía peregrinos a Trondheim y a Santiago de Compostela. Fundó un órden, El órden del santísimo salvador, en Vadstena con monjes y monjas.

Suecia era un país católico hasta que Martín Lutero apareciera con sus tesises en Wittenberg. Olaus Petri, un sacerdote que había estudiado en Wittenberg, introduzó el protestantismo en Suecia.
Era sacerdote en Storkyrkan (=la iglesia grande) en Estocolmo, tradució El Nuevo Testamento y era el primer sacerdote que se casó. Al rey Gustav Wasa le gustaba mucho el protestantismo porque podía expropiar los riquezas de la iglesia sueca. Esto debido a que el rey era la cabeza de la iglesia en el protestantismo, y no como antes, el papa.
El protestantismo ganó finalmente en el año 1593.

En sueco/På svenska

Svensk religion två (32)

Genom kontakter med den övriga världen kom kristendomen till Sverige. Vikingarna hade kontakt med den religionen genom sina resor och det kom också missionärer till vårt land.
Den mest kände var Ansgar, som kom till Birka 829, Nordens apostel. Han lyckades omvända hövdingen Hergeir y och man grundade en liten församling med troende. Efter en konflikt med
denna församling och den övriga hedniska befolkningen upplöstes församlingen och Ansgar måste komma tillbaka ytterligare en gång. Men det dröjde åtminstone två århundraden innan kristendomen hade blivit hela landets religion.
En kung, Olov Skötkonung, lät döpa sig år 1000 i källan i Husaby, och det är en milstolpe på vägen till ett kristet Sverige.
Det var den förste kung som lät döpa sig och som förblev kristen livet ut.
År 1120 finns det ett antal biskopsdömen i Sverige. Och på trettonhundratalet levde den i kristenheten mest berömda svenska personen, Den Heliga Birgitta. Hon hade visioner, hon gjorde pilgrimsresor till Trondheim och Santiago de Compostela. Hon grundade orden Den Helige Frälsarens Orden i Vadstena, med munkar och nunnor.
Sverige var dtt katolskt land tills Martin Luther
Dök upp med sina teser i Wittenberg. Olaus Petri en präst som hade studerrat i Wittenberg,
Introducerade protestantismen i Sverige.
Han var präst i Storkyrkan i Stockholm, han översatte Nya Testamentet och han var den förste prästen som gifte sig. Kung Gustav Wasa
Tyckte mycket om protestantismen för han kunde expropriera kyrkans rikedomar. Detta berodde på att kungen var kyrkans överhuvud i protestantismen, och inte som förr, påven. Protestantismen segrade slutgiltigt år 1593.

Tengo una página para estudiantes suecohablantes que estudian el español. Se llama ¡don Gerardo! (mi nombre Gert “españificado”) y allí alumnos y profesores de cualquier país donde hay alumnos suecohablantes pueden practicar su español.
Recibo e-mail a veces de usuarios, y normalmente tiene que ver con algún error que hay en un ejercicio, pero a veces viene una perla con elogio al don Gerardo, es decir yo. Hoy me escribió una profesora de Estocolmo, ¿y sabes qué me ha escrito? No, claro que no lo sabes, pero me escribió qué soy un ángel, que tiene ejercicios para todos y para todo, ¿no mal, eh?
Y de esta manera estoy hecho un ángel en la red. Pero, para decir la verdad no es la primera vez que soy un ángel – ¡con alas, aureola y lo todo! Fue una navidad y quise hacer algo diferente para sorprender a la familia con la cual celebramos la navidad este año.
Hay qué prepararse si uno quiere ser un ángel. Me equipé con el camisón de mi padre difunto (¡mira que bueno es ahorrar cosas!), una caja de cartón grande y unos metros de espumillón. Y usando estos accesorios me transformé en un ángel muy hermoso.
Con unas tijeras corté dos alas del cartón. Las adorné con un poco de espumillón en los ribetes de las alas. Me vestí en el camisón, fijé las alas con un poco de cuerda, y puse el resto del espumillón alrededor de mi cabeza. Y disfrazado de esta manera fui con mi familia a la casa donde ibamos a celebrar la navidad.
Dé golpecitos a la ventana, y la familia que esperaba un Santa Claus estaba muy sorprendido y alegre cuando entendieron que aquel año era un año para un ángel de navidad.
Puedo recomendar a padres de todo el mundo ser ángel en vez de Papa Noël la próxima navidad - ¡será un éxito!
En sueco/På svenska

Att vara en ängel på nätet (31)

Jag har en hemsida för svensktalande elever/studerande i spanska. Den heter ¡don Gerardo! (Mitt namn Gert förspanskat) och där och där kan elever och lärare från vilket land som helst där det finns svensktalande öva sin spanska.
Jag får e-post ibland från användare, och normalt har de att göra med fel som finns i en övning, men ibland kommer det en pärla med
En eloge till don Gerardo, dvs jag. I dag skrev en lärarinna från Stockholm till mig, och vet du vad hon skrev till mig? Nej, det är klart att du inte vet, men hon skrev att jag är en ängel, som har övningar till allt och för alla, inte så tokigt?
Och på det viset har jag blivit en ängel på nätet. Men, för att säga sanningen så är det inte första gången jag är ängel – med vingar, gloria och allt! Det var en jul som jag ville göra något annorlunda för att överraska familjen som vi firade jul med det här året.
Man måste förbereda sig om man vill vara ängel. Jag ekiperade mig med min hädangångne fars nattskjorta (titta så bra det är att spara saker !), en wellpappskartong och några meter glitter. Och med hjälp av dessa assessoarer förvandlade jag mig till en vacker ängel.
Med en sax klippte jag till två vingar av kartongen. Jag prydde dem med lite glitter på kanterna. Jag tog på mig nattskjortan, satte fast vingarna med lite snöre och lindade resten av glittret på huvudet.
Och utstyrd på det här sättet gick jag med min familj hem till dem som vi skulle fira jul med. Jag knackade på dörren och familjen som väntade sig jultomten blev mycket förvånad och glad när de förstod att det här året var ett år för en julängel.
Jag kan rekommendera föräldrar i hela världen att vara ängel i stället för jultomten nästa jul – det kommer att bli succé!

El otoño en Suecia es una sinfonía de colores. Son los árboles caducifolios que muestran su esplendor cuando pierden sus hojas.
Abedules, arces, hayas, fresnos, álamos temblones y robles se compiten con ser los árboles más coloridos.
Verde, amarillo, rojo y marrón son los colores del otoño. Cuando el sol no brilla mucho, la clorofila está sustituida de otros pigmentos que dan estos colores.
Los pinos, los abetos y los enebros participan fuera del concurso. Siempre son verdes y da color a la naturaleza en el invierno.
Esta es la primera parte del otoño. Cuando lo árboles se han deshojado el bosque está un poco más triste. Cuando hace buen tiempo no importa tanto pero cuando levantan sus ramas desnudas en la niebla, entonces uno tiene ganas de que llegue el verano.
Aquí, en el centro de Suecia, el sol no se muestra tanto como en el verano. Se obscurece más y más y el 21 de diciembre, es el día más corto del año. Pero, tenemos un poco de sol, en la parte más norte de nuestro país no hay sol de día. Y en el verano hace sol por la noche también. Uno puede decir que tenemos días muy variados en Suecia.
Si tengo suerte, la nieve viene en noviembre – ¡me gusta la nieve! La nieve hace qué todo se cambie. El suelo está blanco y los árboles están cubiertos con nieve y los niños hacen muñecos de nieve.
La primera nieve siempre viene de sorpresa. Y el hielo también. Los conductores descubren otra vez que hay que frenar un poco más temprano para evitar choques. Los garajes están colmados de pedidos de gente que quiere cambiar a neumáticos claveteados.
Pero, ¡por favor! ahora ya tenemos invierno y no otoño. Es hora de terminar este episodio.

En sueco/På svenska

Hösten, en symfoni av färger (30)

Hösten i Sverige är en symfoni av färger Det är lövträden som visar sig granna när de tappar löven.
Björkar, lönnar, bokar, askar, aspar och ekar tävlar om att vara de grannaste träden.
Grönt, gult, rött och brunt är höstens färger. När solen inte lyser så mycket ersätts klorofyllet med andra färgämnen som ger dessa färger. Tallar, granar och enar deltar utom tävlan. De är alltid gröna och ger färg åt naturen på vintern.
Det här är den första delen av hösten. När träden har tappat löven är det lite tristare. När det är fint väder gör det inte så mycket men när det sticker de nakna grenarna i dimman vill man att sommaren ska komma. Här, i Mellansverige, visar sig solen inte så mycket som på sommaren. Det mörknar mer och mer och den 21 december, är årets kortaste dag. Men, vi ha lite sol, i nordligaste delen av vårt land är det ingen sol på dagen. Och på sommaren är det sol på natten också. Man kan säga att vi har mycket varierande dagar i Sverige.
Om jag har tur, kommer snön i november – jag tycker om snö! Snön gör att allt förändras. Marken är vit och träden är täckta av snö och barnen gör snögubbar. Den första snön kommer alltid som en överraskning. Och den första isen med. Bilförarna upptäcker än en gång att de måste bromsa lite tidigare för att undvika krockar. Verkstäderna är överfulla av folk som vill byta till dubbdäck.
Men snälla, nu har vi ju vinter och inte höst! Det är dags att avsluta den här episoden.

Casi la primera vez que publiqué un episodio en mi podcast un hombre de Bilbao se puso en contacto conmigo. Era un miembro del equipo directivo de un colegio vasco. Su colegio tiene un intercambio con un colegio sueco, y por esto ha visitado mi país nueve veces. ¡Y ha aprendido sueco también! Pienso que es muy fantástico.
Después de que yo hubiera publicado algunos otros episodios me informó que si me interesaba podría corregir los textos de mi podcast. Y yo, naturalmente, dije que sí. Por esto hemos tenido una correspondancia en la red bastante frecuente, y mi podcast tiene episodios con un idioma más correcta. Y claro, yo aprendo más y más de esta manera.
Este otoño Mikel vino a Suecia para otro intercambio y me preguntó si podía visitarme. Kerstin, mi mujer y yo dijimos qué sí – que ¡con mucho gusto!
Y el día 17 de septiembre, Mikel llegó en tren a Flen para estar aquí nueve horas. Primero fuimos a mi casita para tomar un café. Tuvimos suerte, hacía buen tiempo, y le gustó la casita y los alrededores. Y le gustaron mucho las magdalenas que mi Kerstin había preparado para nosotros.
Después fuimos a nuestra casa para mostrarle como vivimos en Flen. Hicimos una visita al colegio donde yo trabajaba antes. Es un colegio muy moderno, con paredes de vidrio y cosas así. Un colegio donde los alumnos tienen que estar en la misma sala junto con otros grupos al mismo tiempo. Una invención pedagógica que no he entendido nunca. Mikel tampoco lo comprendía, algo que me alegró mucho.
Después fuimos a mi casa. Tenía dos episodios sin corregir y por esto nos sentamos en frente al ordenador para trabajar juntos con las correcciones. En una pausa fuimos a Harpsund, donde el primer ministro de Suecia vive a veces. Y terminamos el día con una cena temprana, un estofado sueco.

En sueco/På svenska

Möte med en internetvän (29)

Nästan första gången jag publicerade en episod på min podcast kontaktade en man från Bilbao mig. Han var med i ledningsgruppen i en baskisk skola. Hans skola har ett utbyte med en svensk skola, och därför har han besökt mitt land nio gånger. Och han har också lärt sig svenska! Jag tycker att det är fantastiskt. Efter att jag publicerat några episoder till skrev han till mig att om jag var intresserad kunde hann rätta texterna i min podcast. Och jag, naturligtvis, sa ja. På grund av det har vi haft en ganska tät korrespondens på nätet, och min podcast har episoder med ett riktigare språk. Och naturligtvis, jag lär mig mer på det här sättet.
I höst kom Mikel till Sverige på ytterligare ett utbyte och han frågade om han kunde besöka mig.
Kerstin, min fru och jag sa ja – mycket gärna!
Och den 17 september kom Mikel med tåg till Flen för att vara här nio timmar. Först for vi till sommarstugan för att dricka kaffe. Vi hade tur, det var vackert väder, och han tyckte om stugan och omgivningarna. Och han tyckte mycket om kakorna som Kerstin hade bakat åt oss.
Sen for vi hem till oss för att visa hur vi bor i Flen. Vi gjorde ett besök på skolan där jag arbetade tidigare. Det är en mycket modern skola, med glasväggar och sånt där. En skola där eleverna måste vistas i samma sal med andra klasser samtidigt. En pedagogisk uppfinning som jag aldrig förstått. Mikel förstod den inte heller, nåt som gläder mig mycket.
Sen åkte vi hem till mig. Jag hade två episoder som inte var rättade och därför satt vi oss framför datorn för att arbeta tillsammans med rättandet. I en paus for vi till Harpsund, där statsministern i Sverige bor ibland. Och vi avslutade dagen med en tidig middag, en svensk gryta.

El otoño es el tiempo para coger setas y dar paseos. Pero en octubre empieza la caza de alces, y entonces no le gusta a mi mujer coger setas o dar paseos donde hay cazadores.
Daba un paseo el otro día y de repente ví a un alce en una área talada a la derecha. Y aquí, en esta parte de Suecia no es tan común encontrar a un alce. Traté de sacar mi cámara del bolsillo, pero no había forma de sacarla a tiempo y el alce pasó sin ser retratado. Maldije mi costumbre de poner la cámara en el bolsillo, porque si hubiera tenido la cámara en la mano habría podido tomar una foto.

En sueco/På svenska

På älgjakt (28)

Hösten är en tid för att plocka svamp och ta promenader. Men i oktober börjar älgjakten, och då vill inte min fru plocka svamp eller promenera där det finns jägare.
Jag gick en promenad häromdagen och plötsligt såg jag en älg på ett
kalhygge till höger. Och här, i den här delen av Sverige är det inte så vanligt att möta en älg. Jag försökte få ut kameran ur fickan, men det var totalt omöjligt att få ut den i tid och älgen passerade oporträtterad. Jag förbannade min vana att lägga kameran i fickan, för om jag haft kameran i handen skulle jag ha kunnat ta ett kort.
Jag gick en kilometer eller så, och då stötte jag på några jägare på stigen. Jag frågade dem om de om de hade skjutit nån älg, men de sa att det hade de inte.
Då talade jag om för dem att jag såg en älg en liten bit därifrån, och då började de fråga mig var det var och så började de röra sig, de ringde i mobilen till andra jägare, och så där. Jag vet inte om de lyckades skjuta nåt, men jag hade i alla fall sett en älg.
Man jagar många djur i Sverige. Älgar och rådjur, hjortar och lodjur och även brunbjörn i norr. I år dödade en björn en älgjägare. Man hittade jägaren död och skadad som om det hade varit en björn.
Sen jagade och dödade de den skyldiga björnen. Det är inte vanligt att björnar attackerar människor. På hundra år har det skett tre gånger. Men idag läste jag i tidningen att det hänt en gång till, men utan dödlig utgång den här gången.
De ska jag och döda även den här björnen. Det verkar som om björnarna går närmare byarna i år. Några säger att det är för att det inte finns mycket bär i år och att björnarna vill hitta annat att äta. En vuxen björn kan äta 90 kilo bär om dagen. Den måste få ett fettlager för att vara beredd att gå i ide.
Men här finns det inte björnar, som tur är. Men min son Martin for norrut med några kamrater för att fiska. Och de var några dagar på bara några kilometers avstånd från platsen där björnen dödade jägaren. Jag vet inte om de åker dit igen…

Pasaba un kilómetro o algo así, y entonces tropezé con unos cazadores en el sendero. Les pregunté si habían disparado algún alce pero dijeron qué no. Entonces les conté qué yo ví a un alce a poco distancia de allí, y entonces empezaron a preguntarme dónde pasó esto y empezaron a moverse, llamaron en el movil a otros cazadores, y cosas así. No sé si lograron matar a algo, pero yo por lo menos había visto a un alce.

Se caza muchos animales en Suecia. Alces y corzos, ciervos y linces y también osos pardos en el norte. Este año un oso mató a un cazador de alces. Se le encontraron el cazador muerte y rasgado como si hubiera sido un oso. Después cazaron y mataron al oso culpable. No es común que los osos ataquan a hombres. En cien años esto ha pasado tres veces. Pero hoy leí en el periódico que hubo pasado otra vez, pero no con final mortal. Van a cazar este oso también para matarle. Parece que los osos se van más cerca de los pueblos este año. Algunos dicen que es porque no hay muchas bayas este año y los osos quieren encontrar otras cosas para comer. Un oso grande puede comer 90 kilogramas de bayas al día. Tiene que tener una capa de tocino para estar dispuesto a hibernar.

Por aquí no hay osos, menos mal. Pero mi hijo Martín se fue con amigos al norte para pescar. Y ellos pasaban unos días a una distancia de solo unos kilómetros del sitio donde el oso mató al cazador. No sé si van otra vez allí….

Despertarse en pleno de la noche día tras día y tener qué trabajar el día siguiente es algo que cuesta. En mi caso solía despertarme entre las cuatro y cuatro y media, que quiere decir que es imposible volverse a dormir si uno tiene que levantarse a las seis. Ahora, cuando no trabajo, no me importa, y por esto duermo bien.
Antes solía escuchar BBC en onda corta cuando me despertí o si era posible distinguir la emisión entre las interferencias, escuchaba Radio Exterior de España. Algo que totalmente ha cambiado esto son las emisiones de podcast. Por ejemplo, la radio sueca tiene muchos de sus programas en podcast y descargo programas de ciencia que me interesan. La universidad de Berkeley tiene lecturas en podcast muy interesantes de una profesora de historia, Margret Anderson. Las tengo en mi MP3 en nuestra casita, muy cómodo pienso.
Lo que es más bueno es que no hay interferencias y que puedo escuchar los programas cuando quiera. Me gustaría encontrar más programas españoles en podcast, programas de interés común (según mi opinión) como de la historia, la religión y ciencias naturales. Hay mucho para jovenes, pero el gusto se cambia con el tiempo, y ahora esto no me da mucho. También es necesario para mí encontrar podcastes con ideas para mi propio podcast.
Entonces funciona así. Si me despierto y siento que es imposible de volverme a dormir, busco las auriculares, las pongo en mis orejas y de repente puedo informarme de cualquier cosa. El ratón lo tengo en la mesilla de noche y puedo manejar el mediaplayer desde la cama sin problemas. Un programa de ciencia es una estupenda medicina contra el insomnio. Y si no me duermo puedo cultivarme, algo que no es malo. Es decir, ¡todas las alternativas son buenas!
Pero, claro, si uno duerme sobresaltado, la cultivación pueda ser un poco entrecortada. Dormirse en medio de un programa de historia y despertarse en medio de una programa del Premio Nobel de medicina…
¡Pero lo que importa es que uno duerme bien!

En sueco/På svenska

Om datorer och sömnlöshet (27)

Att vakna mitt i natten dag efter dag och vara tvungen att arbeta dagen efter kostar på. I mitt fall brukar jag vakna mellan fyra och fyra och en halv timme, och det betyder att det är omöjligt att somna om igen om man ska upp klockan sex. Nu, när jag inte arbetar, spelar det ingen roll, och därför sover jag bra.
Förr brukade jag lyssna på BBC på kortvåg när jag vaknade eller om det var möjligt att urskilja sändningen mellan alla störningar, lyssnade jag på Spanska Utlandsradion. Nåt som har förändrat detta totalt är sändningarna på podcast. Till exempel, Sveriges Radio har många av sina sändningar på podcast och jag laddar ner vetenskapsprogram som jag är intresserad av. Berkeleyuniversitetet har mycket intressanta föreläsningar på podcast av en lärare som heter Margret Anderson som är intressanta. De har jag i min MP3 i sommarstugan, mycket bekvämt enligt mitt tycke.
Det som är bäst är att det inte är störningar och att man kan lyssna på programmen när man vill. Jag skulle vilja hitta fler podcastprogram på spanska, program av allmänt intresse (tycker jag) som historia, religion och naturvetenskap Det finns mycket för ungdomar, men smaken ändras med tiden och nu ger mig sånt inte mycket. Samtidigt är det nödvändigt att hitta podcastar med idéer till min egen podcast.
Då går det till så här. Om jag vaknar och känner att det är omöjligt att somna om, letar jag fram hörlurarna, sätter dem i öronen och plötsligt kan jag informera mig i vilket ämne som helst.
Musen har jag på nattduksbordet och kan manövrera mediaplayern från sängen utan problem. Ett vetenskapsprogram är en utmärkt medicin om man har svårt att sova. och om jag inte sover kan jag bilda mig, nåt som inte är så dumt. Det vill säga, alla alternativ är bra!
Men det är klart, om man sover ryckigt kan kultiveringen bli lite rumphuggen. Somna mitt i ett program om historia och vakna mitt i ett program om Nobelpriset…..
Men det som är viktigast är att man sover bra!

El garaje – un museo para reflexiones (26)

Durante 24 años hemos puesto cosas en nuestro garaje sin pensar si las necesitamos o no. Pueden ser útil por lo menos alguna vez….
Pero normalmente no son, y pronto hay enseres a los largo de las paredes y lo único que no queda sitio es el coche. (Y a veces es así: en cuanto he tirado algo, lo necesito…)
Antes siempre tenía gancho de remolque en mis coches, pero no tenía remolque. El año pasado compramos un remolque juntos mis vecinos y yo. Y ahora no tengo gancho de remolque. Que significa qué tengo qué
poner las cosas en mi maletero cuando voy al vertedero, y el maletero no es muy grande aunque puedo bajar los asientos. Con este ritmo de trabajo me tomará por lo menos un año vaciando el garaje.
¿Debo tirar el armario de Ana? Ah, aquí está la mochila de Martín, que usaba en el colegio, ¿no es un sacrilegio tirarlo….? ¿Y qué hago con el baúl con literatura y anotaciones de mi tiempo como estudiante en la universidad? No es facil separarse de cosas de valor sentimental.. ¿Y el escritorio de mi padre, donde siempre estaba sentado en su habitación – se puede tirar esto? O el telar de la bisabuela, mi mujer no me dejará tirarlo si no lo hago sin contarselo. No es facil, de veras, si se lo piensa detenidamente. Trato de no hacerlo y solo tirar las cosas sin remordimientos.
En el vertedero se nota que Suecia es un país bastante rico. Gente tira cosas que son servibles. El vertedero está equipado con contenedores diferentes. Para madera, papel, metal, vidrio y de todo tipo que se puede imaginarse y todo el vertedero es muy ecológico. Antes solo tirabamos todo lo que quisieramos deshacernos. Y entonces gente podía coleccionar cosas útiles si quería. Ahora está prohibido. Pero yo pienso así, si a alguién le gustan las cosas usadas ¿por qué no podría tomarlas? Recuerdo una vez cuando yo estuve tirando unas zapatillas (de marca buena finlandesa, Karhu) y un hombre me impidió diciendo: “¿Va a tirar estas zapatillas casi sin usar?” Lo me dijo en sueco, pero yo que siempre quiero hablar un poco de español, entendí que era latino, y que vinió del campamiento de refugios que hay en mi ciudad, le contesté en español, claro qué pero si a usted le gusta puede tomarlas. Me dijo que los suecos son insanos, y que tiran cosas casi nuevas y que había gente entre los refugiados que habían amueblado casi todas sus casas con muebles del vertedero.

Este fue todo por hoy. Mañana voy a tirar una mecedora, unas camas y todo lo que puedo atiborrar en el maletero…

En sueco/På svenska

Garaget – ett museum för eftertanke (26)

Under 24 år har vi stoppat in saker i vårt garage utan att tänka på om vi behöver dem eller ej. De kan ju vara bra att ha nån gång….
Men vanligtvis är de det inte, och snart finns det prylar uppåt väggarna och det enda som inte får plats är bilen (Och ibland är det så här: så fort jag slängt nåt, så behöver jag det….)
Förr hade jag dragkrok på bilen, men ingen dragkärra. Förra året köpte vi en kärra tillsammans mina grannar och jag. Och nu har jag ingen dragkrok. Vilket betyder att jag måste lägga grejorna i bagageluckan, och bakluckan är inte så stor även om jag kan fälla ner sätena. Med den arbetstakten kommer det att ta mig minst ett år att tömma garaget.
Borde jag slänga Annas skåp? Aha, där är Martins ryggsäck som han hade i skolan, är det inte ett helgerån att slänga den?
Och vad gör jag med kofferten med litteratur och anteckningar från min tid som universitetsstuderande? Det är inte lätt att skilja sig från saker med affektionsvärde.
Och pappas skrivbord, som han alltid satt vid i sitt rum kan man slänga det? Eller gammelfarmors vävstol, min fru låter mig inte slänga den om jag inte gör det utan att säga det till henne. Det är inte lätt, verkligen inte om man tänker efter. Jag försöker att göra det och bara slänga saker utan samvetskval
På soptippen märker man att Sverige är ett ganska rikt land. Folk slänger saker som går att använda. Soptippen är utrustad med olika containrar. För trä, papper, metall, glas och allt man kan föreställa sig och hela soptippen är mycket ekologisk.
Förr bara slängde vi allt vi ville bli av med. Och då kunde folk plocka användbara saker om de ville.
I dag är det förbjudet. Men jag tänker som så, om nån tycker om använda saker, varför kan han inte ta dem då? Jag kommer ihåg en gång när jag höll på att slänga ett par gymnastikskor
(av fint finskt märke, Karhu) och en man hejdade mig och sa:”Ska ni slänga de där skorna?” Han sa det till mig på svenska, men jag som alltid vill prata lite spanska, förstod att han var latino, och att han kom från flyktingförläggningen i vår stad, svarade honom på spanska, att ja, men att han fick dem om han ville. Han sa till mig att svenskarna är galna och att de slänger saker som är nästan nya och att det fanns folk bland invandrarna som hade hela sina hus med saker från soptippen.
Detta var allt för idag. I morgon ska jag slänga en gungstol, ett par sängar och allt jag kan få in i bagageutrymmet….

Un día mis suegros nos contaron qué iban a comprar una casa en España, para ser exacto en Torrevieja. Su intención era vivir en España durante el período frío y en Suecia en el verano. Y sí queríamos usarla en el verano podíamos hacerlo. Y yo pensaba qué debía saber un poco de español, para ir al mercado y comprar verduras y cosas semejantes.
Ya sabía inglés y alemán, pero no sabía idioma latina. Tenía 40 años cuando fuí a la biblioteca para ver lo que había para un estudiante como yo. No mucho, actualmente, porque entonces el español no era lengua de moda como hoy. Pero había un curso, Sol y sombra. Dicho y hecho, me puse a estudiar el español con la misma energía y frenesí que normalmente estudio asignaturas que quiero saber.
Después de unos meses de estudios a sólo, quería participar en un círculo de estudios, con profesor hispanohablante. Esto para poder escuchar el idioma hablado. ABF (un estableciminto de educación) tenía un curso, pero no donde vivo sino en Malmköping, a una distancia de 15 kilómetros. Hablé con el líder del curso, un chileno que no tenía coche y que iba en autobús allá. El curso ya había empezado pero yo sabía bastante para entrar. Le hice una propuesta. Si hablara español conmigo durante el viaje, y en la pausa en el curso, podría ir conmigo en el coche sin pagar.
Bueno, el curso no era una maravilla de pedagogia, y el profesor estaba siempre sentado en la catedra leyendo directamente del libro. No explicaba mucho, parecía pensar que teníamos el idioma en nuestros cerebros y si él hablara el texto lo aprenderíamos al fin. Pero no funciona así, y las tías que estudiaban conmigo y que habían estudiado varios años con este profesor, sabían menos que yo. Y entonces llegué a conocer qué para ser profesor no basta con saber su propio idioma.
Entonces me decidí empezar en el liceo, en un curso nocturno. El curso tenía dos libros, Eso sí I y Eso sí II. Cuando quería empezar a estudiar, los alumnus estudiaban en el término del curso Eso sí I. Y yo no quería esperar otro semestre para empezar y por esto compré Eso sí I, y me puse a estudiar, intensivamente, para poder entrar en el curso II después de la Navidad.
Llamé al profesor Roland, y le pregunté si fuera posible empezar a estudiar directamente en el curso II. Expliqué que tenía estudios autodidácticos y qué sabía Eso sí I. Y me dijo: “Bueno, claro que puedes tratar….” Comprendía que Roland no tenía esperanzas de qué podría lograr con mis estudios. En el término del curso me dió una buena nota, un cinco, que era la nota más buena. Y en la fiesta que celebramos en su casa al final del curso confesó qué no creía que yo pudiera leer el curso con mis conocimientos. Pero lo hice.
Después de terminar este curso, quería continuar en la universidad. Pero, habían problemas. Trabajaba jornada completa y era padre de un hijo de cuatro años, y estudios en la universidad son más avanzados qué los cursos en el liceo. Pero, entonces la universidad empezó a dar cursos a distancia, a velocidad media (un fin de semana al mes). ¡Y de repente era estudiante en la universidad! Allí estudié dos años y todo resultó en 40 puntos de español.
En La Union Europea habían descubierto qué es necesario saber más de una lengua extranjera, es decir más qué el inglés. Y en Suecia se reformaron el plano de estudios, y harían posible estudiar el español y no solo alemán y francés como tercero idioma. Y no habían profesores….. Y de esta manera fuí profesor de español.
Mis suegros han vendido su casa, y la última vez que fuimos allí era en 1992. Lo único que les queda de su estancia en España es tener un yerno que sabe el español…..

En sueco/På svenska

Allt började med ett hus i Spanien (25)

En dag talade mina svärföräldrar om för mig att de skulle köpa ett hus i Spanien, för att vara mer exakt i Torrevieja. Deras tanke var att leva i Spanien under den kalla perioden och i Sverige på sommaren.
Och om vi ville använda den på sommaren så kunde vi göra det. Och jag tänkte att jag borde kunna lite spanska, för att gå till marknaden och köpa grönsaker och liknande saker. Jag kunde redan engelska och tyska, men inget latinskt språk. Jag var 40 år när jag gick till biblioteket för att se vad som fanns för en studerande som mig. Inte mycket faktiskt, därför att då var spanska inget modespråk som idag. Men, det fanns en kurs, Sol y sombra (Sol och skugga). Sagt och gjort, jag satte igång att studera spanska med samma energi och frenesi som normalt när jag läser ämnen som jag vill kunna.
Efter några veckors studier på egen hand, ville jag delta i en studiecirkel, med spansktalande lärare. Detta för att höra det talade språket. ABF hade en kurs, men inte där jag bor utan i Malmköping, ett avstånd på en och en halv mil. Jag pratade med kursledaren en chilenare som inte hade bil och åkte i buss dit. Kursen hade redan börjat men jag kunde tillräckligt för att börja där. Jag hade ett förslag till honom. Om han pratade spanska oavbrutet med mig under resan, och i pausen, skulle han kunna åka gratis med mig i bilen.
Tja, kursen var väl inte ett under av pedagogik, läraren satt jämt i katedern och läste direkt ur boken. Han förklarade inte mycket, han verkade tro att vi hade språket i våra hjärnor och om han läste texten skulle vi lära oss den till slut. Men det fungerar inte så, och tanterna som läste tillsammans med mig och som hade studerat för den här läraren under flera år, kunde mindre än jag. Och då förstod jag att för att vara lärare räcker det inte bara att kunna sitt eget språk.
Då bestämde jag mig för att börja i gymnasiet, på en kvällskurs. Kursen hade två böcker. Eso sí 1 och Eso sí 2. När jag ville börja studera, läste eleverna slutet av kurs Eso sí 1. Jag ville inte vänta ytterligare en termin för att börja och därför köpte jag Eso sí 1 och började studera, intensivt, för att kunna gå in i kurs II efter julen.
Jag ringde till magister Roland och frågade om det var möjligt att börja direkt i kurs II. Jag berättade att jag hade läst själv och att jag kunde Eso sí I. Och han sa: ”Det är klart att du kan ju försöka…..” Jag förstod att Roland inte hade förhoppningar om att jag skulle lyckas med mina studier. Vid kursens slut gav han mig ett mycket fint betyg, en femma, som var det bästa betyget. Och på avslutningsfesten som vi firade i hans hem bekände han att han inte trodde att skulle klara kursen med mina förkunskaper. Men det gjorde jag.
Efter att ha avslutat den här kursen ville jag fortsätta på universitetet. Men där fanns problem. Jag jobbade full tid och var far till ett barn på fyra år, och kurser på universitet är mer avancerade än kurser på gymnasiet.
Men då började universitetet att ge kurser på distans, på halvfart (ett veckoslut i månaden). Och plötsligt var jag student vid universitetet! Där läste jag två år och det blev 40 poäng i spanska.
I EU hade man upptäckt att det är nödvändigt att kunna mer än ett främmande språk, det vill säga mer än engelska. Och i Sverige genomförde man en läroplansreform, och gjorde det möjligt att läsa spanska och inte bara tyska och franska som tredje språk. Och det fanns inte lärare…… Och på så sätt blev jag spansklärare. Mina svärföräldrar har sålt sitt hus, den sista gången vi var där var 1992. Det enda som återstår av deras vistelse i Spanien är att ha en svärson som kan spanska…..

Primero quiero informarle qué aunqué soy profesor de religión con formación de la universidad, todo lo que escribo sobre este tema son puntos de vista personales, y quizás hayan unos errores también aunqué no lo creo.

La religión vieja, la que los suecos tenían antes del catolicismo, era la con los dioses Oden, Tor y Frej. El culto de ellos tenía un centro famoso en Gamla Uppsala (la Uppsala Vieja). Allí, y en otros sitios, claro, celebraban fiestas religiosas y rendían culto a los dioses. La fiesta más famosa era el blot, (blod,blood = sangre). Era una fiesta del solsticio en diciembre. Un testigo, el obispo Adam de Bremen, ha contado que había visto como sacrificaban hombres, caballos y otros animales muertos colgandolos en un fresno gigante. Había visto 77 cadaveres una vez….

El fresno era un árbol importante en la mitología sueca. Había un fresno que se llamaba Yggdrasil y alrededor de esto tenía lugar todo que pasaba en el mundo. Teníe tres raices. En uno de ellos habían tres nornas, diosas del déstino. Ellas medían el tiempo que vivían los hombres.
El reino de los muertos se llamaba Hel (hell) y allí reinaba Hel, la hija de Loke. El reino de los muertos era muy aburrido. Los guerreros valientes venían a Valhall depués de morir. Allí podían comer carne de cerdo y jugar todo los días – ¡ qué vida irresponsable ! Sí, y la carne era del puerco Särimner. Le podían matar cada día y el día siguiente estaba vivo de nuevo. (Con tal cerdo se podía reducir bastante los costos de comida).

Loke tenía otros dos hijos horripilantes, Midgårdsormen (El serpeinte de Midgård) y
Fenrisulven (El lobo de Fenris). Midgårdsormen estaba rodeado de Midgård, el mundo de los hombres. Fenrisulven estaba siempre atraillado, pero en el fin del mundo se desprenderá para luchar en la última batalla. Ragnarök.

Oden era el jefe de los dioses. Tenía un caballo con ocho piernas. Se llamaba Sleipner. Oden era un diós savaje y tenía solo un ojo. El otro había sacrificado en Mimers brunn (el pozo de Mimer) para poder ver lo que iba a pasar en el futuro. Tambíen tenía dos cuervos Hugin y Munin que le daban información de lo que pasaba en el mundo.

Tor era el diós del cielo. Con su martillo Mjölner podía causar trueno. Iba en un carro tirado de dos machos cabrios.

Frej era el diós de la fertilidad. Montaba en un cerdo, Gullenborste. Se le rindaba culto embarnudando sangre en un pene de madera.

Freja era la diosa de fertilidad. Su animal era un gato. Tenia lios amorosos con los otros dioses.

En sueco/På svenska

Svensk religion. Första episoden (23)

Först måste jag tala om för er att trots att jag är lärare i religion med utbildning från universitet är allt jag skriver över det här temat personliga synpunkter, och kanske finns det fel även om jag inte tror det.
Den gamla religionen, den som svenskarna hade innan katolicismen, var den med gudarna Oden, Tor och Frej. Kulten av dem ägde rum i det berömda centret i Gamla Uppsala. Där, och på andra ställen förstås, firade man religiösa fester och dyrkade gudarna. Den mest berömda festen var blotet. Det var en fest vid midvintersolståndet i december. Ett vittne, biskop Adam av Bremen, har berättat att han hade sett hur man offrade män, hästar och andra djur och hängde dem döda i en jättelik ask. Han hade sett 77 kadaver en gång…
Asken var ett viktigt träd i den svenska mytologin. Det fanns en ask som hette Yggdrasil och runt den ägde allt rum som hände i världen. Det hade tre rötter. Vid en av dem fanns tre nornor, ödesgudinnor. Dessa mätte ut den tid som människorna levde.
Dödsriket hette Hel och där härskade Hel, dotter till Loke. I dödsriket var det mycket tråkigt. De modiga krigarna kom till Valhall efter döden. Där kunde de äta griskött och leka hela dagarna – vilket ansvarslöst liv! Ja, och köttet de åt kom från galten Särimner. Man kunde döda den varje dag och dan efter var den åter levande. (Med en sån gris skulle man kunna få ner kostnaderna väsentligt för maten).
Loke hade två skräckinjagande barn till, Midgårdsormen och Fenrisulven. Midgårdsormen låg ringlad kring Midgård, människornas värld och Fenrisulven var alltid bunden, men vid tidens ände skulle den slita sig lös för att slåss i den sista kampen, Ragnarök.
Den var gudarnas herre. Han hade en häst med åtta ben. Den hette Sleipner. Oden var en vild gud och hade bara ett öga. Det andra hade han offrat i Mimers brunn för att kunna se vad som skulle hända i framtiden. Han hade också två korpar Hugin och Munin som gav honom upplysningar om vad som hände i världen.
Tor var himlens gud. Med sin hammare Mjölner kunde han skapa åska. Han färdades i en vagn dragen av två getabockar.
Frej var fruktbarhetens gud. Han red på en gris, Gullenborste. Man dyrkade honom genom att stryka blod på en träkuk.
Freja var fruktsamhetsgudinnan. Hennes djur var katten. Hon hade kärleksaffärer med de andra gudarna.

Este verano estuvimos una semana de vacaciones en Bohuslän, una comarca en la costa del oeste. A mi mujer le gusta mucho estar allí porque pasaba muchos veranos allí cuando era niña y yo cuando era joven. Allí el mar es más salado que en la costa del este y la fauna y la flora del mar es diferente. Hay estrellas y cangrejos de mar, cigalas y erizos de mar y los peces son diferentes. Por ejemplo allí hay tiburones. y sobre todo medusas…
Hay dos tipos de medusas, las azules (sin peligro) y las rojas (que producen quemaduras). Normalmente no hay tantas medusas como este año - no sé por qué. Unos dicen que es el viento; otros que es la temperatura. Bueno, había muchas.
Solemos bañarnos en una playa en Ulebergshamn, donde no hay tanta gente y ni tantas medusas, y allá fuimos este año también para nadar sin problemas. Cuando había medusas Kerstin (mi mujer) no se bañó. Pero yo sí, lo hice, claro. Una situación un poco más complicada no debe poner trabas a un baño salado.
Entonces es así. Kerstin está en las rocas de la playa se queda mirando en el agua para avisar si hay medusas en ella. Y yo puedo navegar entre las medusas sin problemas!
Pero si uno tiene mala suerte, y se topa con los filamentos de la medusa, éstos pueden causar fiebre y escalofrío. Pero no son tan peligrosas como la medusa “navegante por el viento”, que puede causar la muerte.
Solemos vivir en albergues cuando viajamos en coche. En Suecia los huéspedes de los albergues son adultos. Son más fáciles de alquilar qué los hoteles y las pensiones y el confort es suficiente para nosotros. Hay qué llevar sábanas y arreglar la habitación en la partida. Pero es mucho más económico vivir así. Hay que reservar las habitaciones al principio del verano, porque es una región muy popular. Vienen turistas de Suecia y otros países. Es muy popular entre los alemanes irse allá.

En sueco/På svenska.

På kryss mellan maneterna (22)

I somras var vi en vecka på semester i Bohuslän, ett landskap på västkusten. Min fru tycker mycket om att vara där dörför att hon tillbringade många somrar där när hon var barn och jag när jag var ung. Där är havet mer salt än på östkusten och faunan och floran är annorlunda. Det finns sjöstjärnor och krabbor, havskräftor och sjöborrar och fiskarna är annorlunda. Det finns till exempel hajar där, och framför allt maneter...
Det finns två sorters maneter, de blå (ofarliga) och de röda (som kan brännas). Normalt finns det inte så mycket maneter som det här året – jag vet inte varför. Några säger att det är vinden; andra säger att det är temperaturen. Tja, det fanns många.
Vi brukar bada vid en strand i Ulebergshamn, där det inte är så mycket folk och inte så många maneter, och dit åkte vi det här året också för att bada problemfritt.
När det finns maneter badade inte Kerstin (min fru). Men jag jo, det gjorde jag, så klart. En något komplicerd situation får inte lägga hinder i vägen för ett salt bad.
Då är det så här. Kerstin står på klipporna och tittar i vattnet för att se om det finns maneter i det. Och jag kan navigera mellan maneterna utan problem!
Men om man har otur, och kommer emot manettrådarna kan de orsaka feber och frossa. Men de är inte så farliga som den portugisiske örlogsmannen, som kan orsaka döden.
Vi brukar bo på vandrarhem när vi åker bil. I Sverige är gästerna på vandrarhem vuxna. Det är enklare att hyra än hotell och pensionat och komforten räcker för oss. Man måste ha med lakan och städa rummet vid avresan. Men det är mycket mer ekonomiskt att bo så.
Man måste reservera rummen i början av sommaren, där för att det är en populät trakt. Dit kommer turister från Sverige och andra länder. Det är mycket populärt bland tyskar att åka dit.

En la barca, pescando.

Este verano ha sido malo para pescar. La lluvia incesante hacía que uno no quisiera sentarse en la barca. El lago donde tenemos la casita se llama Yngaren. Allí tenemos un bote de remos con un motor de 3,9 caballos. A veces funciona, a veces no.
Recuerdo una vez cuando Kerstin y yo habíamos ido a una isla en frente de nuestra playa, a una distancia de dos kilómetros. Entonces, cuando fuí a arrancar el motor, se rompió el mecanismo de seguridad de la hélice (no sé cómo se llama en español. Es una pequeña pieza de metal, se parece a un clavo, y que impide que la hélice se rompa). Bueno, tuve que volver remando bajo un sol que quemaba como nunca y me bañaba en sudor. Así es nuestra barca!
Pero normalmente no tengo que usar el motor y basta con remar. Especialmente cuando pesco. Tenemos derecho a pescar en la parte del lago que tiene una playa que pertenece a nuestro colectivo de casas.
Y allí podemos pescar incluso con red.
Ahora es otoño temprano y hace mejor tiempo y por esto hemos empezado a pescar. Mi amigo Leif Gullmander y yo pusimos dos redes, una cada uno. Él cogió seis percas, una lucioperca y un cangrejo del río. Yo cogí una lucioperca que pesaba 1,8 kg y dos cangrejos del río. Además una ruda (no sé cómo se llama en español), un pez que no comemos en Suecia.
Cuando me había vuelto a casa con esta pesca estupenda vino otro amigo Leif Paulsson para admirar a su vecino pescador. Me preguntó: “¿Que vas a hacer con la ruda ? Podríamos pescar cangrejos del río.”
Me pareció una buena idea. Leif descuartizó la ruda en piezas y yo saqué los botrinos (cestas para pescar). Pusimos los botrinos en el agua a las siete de la noche.
(Pescar cangrejos de río es una pesca muy fascinante para los suecos. Antes se pescaban con botrinos abiertos en agosto, poniéndolos en el agua a las siete o ocho, y vaciándolos a las doce, cuando había oscurecido. De esta manera cogímos una noche 100 cangrejos en la casita de mi tío Carl-Gustav en Tranås).
El día siguiente vaciamos los botrinos a las ocho de la mañana. Fue muy emocionante – ¿¿hubo algo en los botrinos o no?? En el primero nada - nada! En el segundo – ¡TRES! En el tercero - ¡DOS! En total había catorce cangrejos en los botrinos, pero como uno era demasiado pequeño, lo tiramos al agua, y pudimos repartir trece cangrejos para comer, esto no está mal para ser la primera pesca de este tipo.
Cocemos los cangrejos con eneldo y sal. Los comemos por la noche con amigos. La fiesta se llama kräftskiva. Hay lámparas con forma de luna y servilletas con dibujos de cangrejos y otras cosas que pertenecen a esta fiesta. Con esto se bebe cerveza y diferentes tipos de aguardiente. Muchas veces se cantan canciones humorísticas que tratan de cangrejos de río. Si no se pescan los cangrejos, se pueden comprar congelados, muchas veces vienen de España, pero también de China y EE UU, y más frecuentemente de Turquía. Pero lo mejor es comprarselos a Yngve, un amigo que pesca mucho. Pone 100 botrinos en el lago y a veces hay 74 cangrejos en uno de ellos. Es un poco caro 20 euros el kilo, pero son exquisitos.
Si alguna vez viene a Suecia tiene que probar los cangrejos de río, una noche de agosto cuando brilla la luna, con cerveza de Suecia y OP (un tipo de aguardiente condimentado). ¿Por qué no venir a mi casita? ¡Usted será muy bienvenido!

En sueco/På svenska

I båten, fiskande.

Den här sommaren har varit dålig för fiske. Det ihållande regnet har gjort att man inte vill sätta sig i båten. Sjön där vi har stugan heter Yngaren. Där har vi en eka (roddbåt) med motor på 3,9 hästar (hästkrafter). Ibland går den, ibland inte. Jag minns en gång när Kerstin och jag hade åkt till en ö mitt emot vår strand, en sträcka på två kilometer. Då, när jag skulle starta motorn, gick brytpinnen (säkerhetsmekanismen för propellern) sönder (jag vet inte vad det heter på spanska det är en liten metallbit, den ser ut som en spik, och den hindrar att propellern går sönder). Jaha, jag måste ro tillbaka under en sol som brände som aldrig och jag badade i svett. Sån är vår båt!
Men vanligtvis behöver jag inte använda motorn och det räcker med att ro. Särskilt när jag fiskar. Vi har fiskerätt i den del av sjön som har strand som hör till vårt husområde.
Och där kan vi till och med fiska med nät.
Nu är det tidig höst och det är bättre väder och därför har vi börjat fiska. Min vän Leif Gullmander och jag lade två nät, ett i var. Han fick sex abborrar, en gös och en kräfta. Jag fick en gös på 1,8 kg och två kräftor. Dessutom en ruda (jag vet inte vad den heter på spanska) en fisk som vi inte äter i Sverige.
När jag hade kommit hem med denna fantastiska fångst kom en annan bekant Leif Paulsson för att beundra sin fiskande granne. Han frågade mig: ”Vad ska du göra med rudan? Skulle vi kunna fiska kräftor?” Det föreföll vara en bra idé. Leif delade rudan i bitar och jag tog ut kräftburarna. Vi kastade i burarna i vattnet klockan sju på kvällen.
(Fiska kräftor är något är något som fascinerar svenskarna mycket. Förr fiskade man med öppna burar i augusti, man lade dem i vatten sju eller åtta och vittjade dem klockan tolv, när det hade mörknat. På det här viset fick vi 100 kräftor vid min morbror Carl-Gustavs sommarstuga i Tranås).
Följande dag vittjade vi burarna åtta på morgonen. Det var mycket spännande – fanns det något i burarna eller inte?? I den första inget – inget. I den andra TRE! I den tredje TVÅ! Totalt fanns det fjjorton kräftor i burarna, men eftersom en var för liten, den slängde vi i vattnet, och kunde dela tretton kräftor för att äta, det var inte dåligt för att vara första gången för sånt här fiske.
Vi kokar kräftorna med dill och salt. Vi äter dem med vänner på kvällen. Festen kallas kräftskiva. Det finns lampor som ser ut som månar och servetter med bilder på kräftor och annat som hör till den här festen. Till detta dricker man dricker man öl och olika sorters brännvinn.
Om man inte fiskar kräftor kan man köpa dem djupfrysta, många gånger kommer de från Spanien, men också från Kina, USA och oftast från Turkiet. Men det bästa är att köpa dem av Yngve, en kompis som fiskar mycket. Han slänger 100 burar i sjön och ibland finns det 74 kräftor i en av dem. Det är lite dyrt 200 kr kilot men de är utsökta.
Om ni nån gång kommer till Sverige måste ni pröva flodkräftor, en natt i augusti när månen lyser, med svenskt öl och OP (en sorts kryddat brännvin). Varför inte komma till min sommarstuga? Ni skulle vara mycket välkommen!

Estar de vacaciones es maravilloso. Estar uno en su casita disfrutando del sol, ir en barca pescando y bañarse varias veces del día. Y no tener que pensar en nada más que descansar - ¡todo el verano!
Tomamos un café en la terraza un día hermoso y entonces descubrí que a las tablas del frontón o frontis de la casa, las que cubre el final del tejado, les faltaba pintura, algo que podría significar trabajo. Bueno, hay un poco de pintura en el cobertizo, no va a tomar tanto tiempo.
Me fui para buscar la escalera, la encontré, y la apoyé en el frontón. Subí con cautela (tengo 62 años), paso a paso (es una altura de cuatro metros, no mucho, pero basta para quebrase un brazo o una pierna). Cuando empecé a quitar la pintura de la tabla vi unas hormigas marchándose de la mancha sin color.... ¡uf!
Metí un cuchillo en la madera para quitar la pintura e hice un descubrimiento desagradable - las hormigas se habían establecido allí y había miles de insectos. Por lo menos medio metro de la tabla era el alojamiento del hormiguero.
Con una pata de cabra continuaba mis esfuerzos y cuando finalmente hube quitado toda la plancha, comprendí la dura verdad; el borde de las planchas, por lo menos un metro del tejado, estaba podrido (trabajo, trabajo y aún más trabajo).
Despedí a las hormigas inmediatamente y toda la compañía se marchó por debajo del techo de lamina, no sé dónde a se marcharon y para saberlo tendría que destrozar todo el tejado.
Si no lloviera tanto todos los días sería más fácil cambiar las tablas. Ahora tengo que cubrir lo todo con un encerado cuando no trabajo para que no llueva a través del tejado.
Pero, no es tan lúgubre como el año 2000, entonces tuve qué cambiar todo el tejado, de cartón alquitrinado por un techo de lamina, porque había un derrame en el techo. esta vez también debido a un hormiguero. Con el agua caían hormigas en la mesa, y tuvimos que poner un cubo allí.
Vamos a ver dónde van a vivir en la casa la próxima vez. Si fuera posible, con mucho gusto, pagaría a las hormigas para que no se pusieran su casa en mi tejado. Porque, cuando estoy de vacaciones quiero descansar, no trabajar.

En sueco/På svenska

Med myrorna som arbetsgivare (19)

Att ha semester är underbart. Vara i en sommarstuga och njuta av solen, åka och fiska i båt och bada flera gånger om dagen. och inte behöva tänka på annat än att vila – hela sommaren!
Vi tog en kopp kaffe på verandan en vakcer dag och då upptäckte jag att vindskivorna på huset, de som täcker takslutet, saknade färg, nåt som kunde innebära arbete.
OK, det finns lite färg i boden, det kommer inte att ta så lång tid. Jag gick för att leta efter stegen, jag hittade den och lutade den mot gaveln. Jag klättrade upp försiktigt (jag är 62 år), steg för steg (det är fyra meter högt, inte mycket, men tillräckligt för att man ska bryta en arm eller ett ben). När jag började ta bort färgen på brädan såg jag några myror som gav sin iväg från fläcke utan färg… usch!
Jag petade in en kniv i brädan för att ta bort färgen och gjorde en förfärande upptäckt – myrorna hade bosatt sig där och det var tusentals insekter. Åtminstone en halv meter av brädan var hemvist för myrstacken.
Med en kofot fortsatte jag mina ansträngningar och när jag slutligen hade fått bort hela brädan, förstod jag den bittra/hårda sanningen: knaten på takbrädorna, åtminstone en meter av taket, var ruttet (jobb, jobb och mera jobb).
Jag avhyste omedelbart myrorna och hela styrkan marcherade under plåttaket, jag vet inte vart de marscherade och för att få reda på det skulle jag vara tvungen att riva hela taket.
Om det inte regnade så mycket varje dag skulle det vara lättare att byta bräder. Nu måste jag täcka över allt med en presenning när jag inte arbetar för att det inte ska regna genom taket.
Men det är inte så dystert som år 2000, då måste jag byta hela taket av tjärpapp till ett av plåt, därför att det var ett hål i taket på grund av en myrstack. Med vattnet föll myror på bordet, och vi måste ställa en hink där. Nu ska vi se var de ska bo i huset nästa gång.
Om det vore möjligt, skulle jag gärna, betala myrorna för att de inte skulle bosätta sig på mitt tak. Därför, att när jag är på semester vill jag vila, inte arbeta.

Como mencioné en el episodio del solsticio, nos interesa mucho el pronóstico meteorológico. Ahora puedo decir que lo vemos con esparto. Porque parece que. todas las nubes del mundo se han aparcado sobre nosotros.
Y llueve a torrentes y el cesped crece y tengo que sacar el agua de la barca sin poder usarla para pescar. Se empieza a mirar los anuncios de las agencias de viajes en el periódico y en la red. Una ojeada en la cuenta del banco y se nota que todos los viajes más de 50 km son imposibles de hacer.
La lluvia resuena en el tejado y llueve a cántaros, las nubes cuelgan del cielo cargadas de aún más lluvia.
Y como dije, el boletín meteorológico no nos consuela. El meteorólogo da la impresión de estar molesto cuando tiene que informarnos de otra semana con lluvia en nuestra región......
Lluvia, lluvia y de nuevo lluvia. Las flores de las peonias se penden en el suelo y parecen sentirse como nosotros y la espirea pasa su período en flor arrastrándose en la hierba.
No hay mucha gente afuera, son los que tienen perros son los que tienen que salir en este tiempo de perros. Dar paseos es imposible o por lo menos no agradable. Por esto fuimos en coche, (con la lluvia azotando el techo como el fuego de una ametralladora) para almorzar.
Pudimos constatar que ni siquiera a las vacas les gustan los chubascos. Se agrupan bajo los robles. En una dehesa incluso había un sofá. Quisieramos saber si era para las vacas o no. Hasta ahora no he visto vaca en el sofá, pero un día el sofá estaba caido, posiblemente debido a una vaca que quería sentarse en él...
No sé si es así, pero lo que sé es que no nos sentimos normales nosotros los hombres en un tiempo como el que hace.
Pero....? Qué pasa ahora? Hay sol en el horizonte!! Qué alegría, pero pronto será tiempo de sacar el cortacésped del cobertizo..........

En sueco/På svenska

Sverige i regn.

Som jag nämnde i episoden om midsommar, intresserar vi oss mycket för väderleksrapporten. Nu kan jag säga att vi ser på den med skräck. Därför att det verkar som alla moln i världen har parkerat ovanför oss.
Och det regnar floder och gräsmattan växer och jag måste ösa vatten ur båten utan att kunna använda den till fiske. Man börjar titta på reseannonserna (annonserna från resebyråerna) i tidningen och på nätet. En titt i bankkontot och man noterar att alla resor längre än 5 mil är omöjliga att genomföra/göra.
Regnet dånar på taket och det ösregnar, molnen hänger från himlen lastade med ändå mera regn.
Och som jag sa, väderleksrapporten ger oss ingen tröst. Meteorologen verkar vara besvärad över att (när han) måste informera oss om en vecka till med regn i vårt område….
Regn, regn och åter regn. Pionblommorna böjer sig mot marken och verkar känna sig som oss och spirean tillbringar blomningen med att släpa sig på gräset.
Det finns inte mycket folk ute, det är dem som har hundar som måste ut i det här hundvädret. Gå promenader är omöjligt eller åtminstone inte trevligt. Vi åkte därför i bil (med regnet piskande mot taket som en kulspruta) för att äta lunch.
Vi kunde konstatera att inte ens korna gillade skurarna. De samlade sig under träden. I en hage fanns det till och med en soffa. Vi skulle vilja veta om den var för korna eller inte. Fram till nu har vi inte sett nån ko i soffan, men en dag hade soffan ramlat, förmodligen beroende på att en ko som ville slå sig ner i den… Jag vet inte om det är så, men vad jag vet är att vi människor inte känner oss normala i en tid som denna.
Men…? Vad händer nu? Det är sol vid horisonten!! Så roligt, men snart är det dags att ta ut gräsklipparen ur skjulet…..

El otoño es un período problemático para mí. La primera parte es la que me gusta, y la segunda la odio. ¿Y por qué es así? He aquí la respuesta: En septiembre y octubre se puede coger setas.
La recogida de setas da mucho. Da ejercicio, contacto con la naturaleza, aire fresco y gollerías* o manjares esquisitos para la mesa. Ir a píe en un bosque bajo un brillante sol otoñal es maravilloso. Con los ojos en tensión, andando en el musgo bajo las copas de los árboles con hojas verdes, amarillas y rojas….. no encuentro palabras.
Hay muchos tipos de setas en Suecia. La mayoría de los suecos cogen cantarelas amarillas e uno o dos tipos más. Nosotros cogemos dos tipos de cantarelas, la amarilla y de la que no hay tanto y otra cantarela (embudo?) que ciertos años abundan en el bosque. También cogemos setas trompetas negras y rojas-amarillas, champiñones y boletos, los últimos se los damos a nuestros vecinos, Suecia exporta muchos boletos a Italia. Una cesta de setas con una mezcla de estas diferentes setas es un deleite para la vista, blanco, negro, amarillo y marrón, estiloso y sobrio.
¡Y qué riqueza en la mesa es un plato de setas! Setas fritas en mantequilla, setas a la crema en crepes al horno o setas a la crema en pan. Mezclarlas en una olla con carne es fantástico y lo más delicioso de todo: sopa de setas, sabrosísimo.

En sueco/På svenska

Plocka svamp (18)

Hösten är en problematisk period för mig. Den första delen är den jag tycker om, och den andra den hatar jag. Och varför är det så? Här är svaret: I september och oktober kan man plocka svamp.
Svampplockning ger mycket. Det ger motion, kontakt med naturen, frisk luft och läckerheter eller utsökta måltider till bords. Gå till fots i en skog under en strålande höstsol är fantastiskt. Med ögonen på spänn, gående i mossan under trädkronorna med gröna, gula och röda löv… Jag hittar inte ord.
Det finns många sorters svamp i Sverige. Flertalet svenskar plockar gula kantareller och en eller två sorter till. Vi plockar två sorters kantareller, den gula, av den finns det inte så mycket och en annan kantarell som vissa år finns i överflöd i skogen, trattkantareller. Vi plockar också svart och rödgul trumpetsvamp, champinjoner och Karl-Johan, de sistnämnda ger vi till grannarna. Sverige exporterar mycket Karl-Johan till Italien.
En svampkorg med en blandning av dessa olika svampar är en fröjd för ögat, vitt, svart, gult och brunt, stilfullt och rent. Och vilken rikedom en svamptallrik är för bordet! Svamp stekt i smör; svampcrepes; och svampstuvning på bröd. Blandat i en köttgryta är det fantastiskt och det läckraste av allt: svampsoppa, utsökt.

Queridos lectores y escuchadores, ahora son las cuatro y cuarto por la mañana. Detrás de las nubes el sol ha desaparecido hace unas horas. Esta noche es la noche más larga del año – es el solsticio de verano. Y yo no puedo dormir. Es casi siempre así, sin dormitivos me despierto después de cuatro, cinco horas de sueño.
A veces escucho en mi MP3 programas descargados de internet, si estoy en casa trabajo un poco con mi ordenador, o, como ahora, escribo algo. Y puesto que no quiero usar somníferos, esto me pasa todas las noches. Y ahora os contaré algo de como celebramos el solsticio en junio aquí en Suecia. (La fiesta correspondiente en España es San Juan, con tradiciones diferentes).
El solsticio de verano era antes la fecha de esta fiesta. Pero se ha cambiado la fecha al fin de semana más cerca del solsticio (para que no tengamos tantos días sin trabajar….) Para muchos suecos este día es el verdadero día nacional. El día nacional es más una construcción de los políticos para mostrar imigrantes en la tele (ahora yo no era bueno….) algo que no interesa la mayoría de la gente.
Unos días antes de la fiesta nos interesa mucho el pronóstico del tiempo. Todos quieren un sol brillante y un cielo sin nubes. No tengo la estadística pero creo qué por lo menos cada dos años hace mal tiempo en esta fiesta.
Pero si hace buen tiempo es una fiesta fantástica. El evento más espectacular es el levantamiento del mayo en los sitios de festividades (frecuentemente en Hembygdsgården donde hay edificios de tiempos pasados traidos aquí de otros pueblos de la región). Lo que ocurre es esto: Se cubren unas estacas unidas, que forman una cruz, con ramos verdes y flores de tipos diferentes. En los ”brazos” de la cruz cuelgan dos anillas también con flores. Por la tarde se levanta el mayo y tocadores de música popular empiezan a tocar el violín y el acordeón. Se baila en corro alrededor del mayo. Sobre todo son los niños y las madres que lo hacen (los hombres, como yo, estamos al lado, un poco embarazados…)
La comida y la bebida son importantes este día y muchos adultos comen arenque de diferentes tipos con patatas nuevas y con esto toman unos tragos de aguardiente y un vaso de cerveza o dos. Para postre muchos comen fresas muy a menudo de cultivación propia o de sitios donde se pueden coger y pagar al peso. Nosotros las compraremos en Marieberg, donde tienen fresas buenas).
Y después de esto esperamos la noche larga que no es noche total, sino con cielo claro, a las doce parece más al crepúsculo. Hay una vieja tradición sueca, para las muchachas. Deben coger siete tipos de flores y ponerlas debajo de la almohada esta noche. Si hacen esto pueden saber quién será su futuro novio. ¿No es esta una tradición romántica? Yo por lo menos así lo pienso. Y si estés casado y tu mujer se pone a coger siete flores para ponerlas debajo la almohada, es hora de que tú también seas un poco más romántico ….

En sueco/På svenska

Midsommar i Sverige (17)

Kära läsare och lyssnare,, nu är hon kvart över fyra på morgonen. Bakom molnen har solen försvunnit några timmar. Den här natten är den längsta på året – det är midsommar. Och jag kan inte sova. Det är nästan alltid så, utan sömnpiller vaknar jag efter fyra, fem timmars sömn.
Ibland lyssnar jag på nerladdade program från nätet i min MP3, och om jag är hemma jobbar jag lite med min dator, och, som nu, skriver något. Och eftersom jag inte vill använda sömnpiller, så händer det här varje natt. Och nu tänker jag berätta något om hur vi firar midsommar i juni här i Sverige. (Motsvarande fest i Spanien är San Juan, med andra traditioner).
Förr var det här datumet för midsommarfesten (den här festen). Men man har ändrat datumet till veckoslutet närmast midsommar (för att vi inte ska ha så många dagar utan arbete….) För många svenskar är det här den riktiga nationaldagen. Nationaldagen är mer en konstruktion av politikerna för att visa invandrare på teve (nu var jag inte snäll…) nåt som inte intresserar majoriteten av folket.
Några dagar innan festen intresserar vi oss mycket för väderleksrapporten. Alla vill ha en strålande sol och en molnfri himmel. Jag har inte statistiken, men jag tror att åtminstone vartannat år är det dåligt väder den här helgen.
Men om det är fint väder är det en fantastisk helg/fest. Det mest iögonenfallande evenemanget är resandet av majstången på festplasterna (ofta på Hembygdsgården där det finns byggnader från gamla tider ditförda från andra platser i regionen).
Det som händer är följande: Man klär några ihopsatta stammar, som bildar ett kors, med gröna kvistar och olika sorters blommor. På korsets ”armar” hänger två ringar, också med blommor. på eftermiddagen reser man majstången/midsommarsstången och folkmusikanter börjar spela fiol och dragspel. Man dansar i ring runt stången. Framför allt är deet barnen och mammorna som gör det (männen, som jag, står på sidan, lite förlägna/generade.…)
Mat och dryck är viktiga denna dag och många vuxna äter olika sorters sill med färskpotatis och till det tar de några supar och ett glas öl eller två. Till efterrätt äter många jordgubbar ofta från egen odling eller från ställen där man kan plocka och betala efter vikt. Vi köper dem i Marieberg, där de har bra jordgubbar.
Och efter det väntar vi på den långa natten som inte är total natt, utan med klar himmel, och klockan tolv verkar det mera gryning. Det finns en gammal svensk tradition, för flickorna. De ska/bör plocka sju sorters blommor och lägga dem under huvudkudden/kudden den här natten. Om de gör det så kan de få veta vem som ska bli deras tillkommande/pojkvän. Är inte det en romantisk tradition? Och om du är gift och din hustru börjar plocka blommor för att lägga under kudden, då är det dags att även du blir lite mer romantisk…..

Algo que me gusta mucho es ir en bicicleta por los alrededores. Trato de encontrar caminos con poco tráfico y mucha naturaleza. Un paseo en bicicleta debe ser no solo un entrenamiento físico sino también, y ante todo, un alivio del alma.
El verano en Suecia es muy verde y en la región donde vivo hay muchos árboles de fronda. Es una sensación fantástica pasar bajo el follaje de abedules y robles, fresnos y tilos. Durante mis giras suelo buscar setas, especialmente cantarelas que son fáciles de encontrar por su color amarillo fuerte. En los bordes del camino hay flores, campanillas, margaritas de varios colores, heliantemos, galios amarillos y blancos y no sé todo lo que hay… Paso junto a lagos azules y si llevo traje de baño puedo dar un salto al agua y bañarme. Y con un poco de suerte hará más de 20 grados de temperatura en el agua..Hay un proverbio en Asturias que dice: ”Se paga por lo verde”, es decir que tiene que llover para que los árboles mantengan su color verde. Es así también en mí país. Un verano sin lluvia es un verano sin muchas setas y los árboles pierden sus hojas más temprano. Y si cae la lluvia habrá más setas también en el otoño. El tiempo que tenemos ahora es ideal; sol y lluvia que es la mejor mezcla para la naturaleza. Claro, el césped crece también, algo que no me gusta tanto, pero se paga por lo verde….
El clima aquí se parece un poco al clima en el norte de España. Tenemos muchos lagos en Suecia (y en Finlandia también). Es un recuerdo de la era glacial. En este tiempo se desarrollaron también las colinas de guijarros, formaciones muy típicas de Suecia. Consisten de piedras de tamaños diferentes, con las piedras más grandes en el centro y las más pequeñas más afuera a los lados de la colina. Eran los ríos glaciales que formaban estos fenómenos. Antes, los hombres solían usar las colinas para caminos, y todavía hay caminos en las colinas.
No es malo poder ir en bicicleta por un camino encima de la colina, pensando en el río glacial que corría bajo del hielo, llevando consigo todo el material de la colina. Si vas a Suecia alguna vez y sí vienes a Sörmland, a Flen y los alrededores, y sí ves a un hombre en pantalones cortos, un poco gordo, sudando en su bicicleta, una REX negra, puede que sea yo…

En sueco/På svenska

På cykel genom naturen (16)

Nåt som jag tycker mycket om är att åka cykel i omgivningarna. Jag försöker hitta vägar med lite trafik och mycket natur. En cykeltur ska inte bara vara fysisk träning utan också, och framför allt (fr a), en vila för själen.
Sommaren i Sverige är mycket grön och i området där jag bor finns det mycket lövträd. Det är en fantastisk känsla att åka under lövverket på björkar, askar och lindar. Under mina rundor brukar jag leta svamp, speciellt kantareller som är lätta att hitta genom sin gula färg. På vägrenarna finns blommor, blåklockor, prästkragar av olika slag, solvändor, gula och vita måror och jag vet inte allt vad som finns… Jag åker förbi blåa sjöar och om jag har badbyxor med mig brukar jag hoppa i vattnet och bada.
Och med lite tur kan det vara (kommer det att vara) mer än 20 grader i vattnet. Det finns ett ordspråk i Asturien som säger: ”Man betalar för det gröna”, det vill säga (d v s) det måste regna för att träden ska behålla sin gröna färg. Det är så även i mitt land. En sommar utan regn är en sommar utan mycket svamp och träden tappar löven tidigt. Och om det faller regn kommer det att finnas mer svamp även på hösten.
Vädret som vi har nu är idealiskt; sol och regn som är den bästa blandningen för naturen. Det är klart, gräsmattan växer också, nåt som jag inte tycker så mycket om, men man betalar för det gröna…
Klimatet här är lite som klimatet i Norra Spanien. Vi har många sjöar i Sverige (och i Finland också). Det är ett minne från istiden. På den tiden tillkom (utvecklade sig) också rullstensåsarna, formationer mycket typiska för Sverige. De består av sten av olika storlekar, med större stenar i mitten och mindre längre ut på båda sidorna av kullen. Det var isälvarna som formade dessa fenomen. Förr brukade folk använda åsarna för vägar, och ännu finns det vägar på åsarna.
Det är inte dumt att kunna åka cykel på en väg på åsen, tänkande på isälven som rann under isen, och med sig allt åsens material. Om du nån gång åker till Sverige och om du kommer till Sörmland, till Flen med omgivningar, och ser en man i shorts/kortbyxor, lite fet, svettandes på sin cykel, en svart REX, då kan det vara jag…

Es fantástico! He sido invitado a un teatro español en Estocolmo. Pero, ¿es tan fantástico esto? Sí porque recibí la invitación por internet y gracias a mi página ¡don Gerardo! Es un ejemplo de qué contactos se pueden tener gracias a tener un sitio en internet.
No menos fantástico es establecer contacto con gente del mundo hispanohablante por su blog; lo he hecho también. Hay un profesor en el País Vasco, que corrige mis episodios (unos, hasta ahora, y si usted quiere corregir algo muy bienvenido para hacerlo). El sabe sueco también y por esto podemos conversar en ambos idiomas. Ha estado en Suecia como profesor en un intercambio entre un colegio español y un colegio sueco.
Y una mujer sueca, que ha estado muchas veces en Venezuela, me escribió, porque había encontrado un sitio de internet que tengo que trata de pueblos con fundiciones de hierro. Ella trabaja con la historia de un científico que fue alumno de Linné, Pehr Löfling y hay un colegio en Venezuela con su nombre.

En sueco / På svenska

Internet är fantastiskt (14)

Det är fantastiskt! Jag har blivit inbjuden till en spansk teater i Stockholm. Men, är det så fantastiskt det då? Ja därför att jag fick inbjudan på internet och tack vare min sida ¡don Gerardo!. Det är ett exempel på kontakter som man kan ha tack vare att ha en sida på internet.
Inte mindre fantastiskt är det att etablera kontakter med folk i den spansktalande världen genom sin blogg; det har jag också gjort. Det finns en lärare i Baskien, som rättar mina episoder (några, tills nu, och om ni vill rätta något hjärtligt/mycket välkommen att göra det). Han kan också svenska och därför kan vi konversera på båda språken. Han har varit i Sverige som lärare i ett utbyte mellan en spansk skola och en svensk skola.
En svensk dam, som har varit många gånger i Venezuela, skrev till mig, därför att hon hade upptäckt en sida som jag har på nätet som handlar orter med järnbruk. Hon arbetar med en vetenskapsmans historia som var elev till Linné, Pehr Löfling och det finns ens skola i Venezuela med hans namn (som har hans namn).

Como mencioné en el episodio de los precios del alcohol en mi país. solemos hacer un viaje a Alemania de vez en cuando. El viaje tiene varios propósitos, abastecernos de ”bebidas con un tanto por ciento de alcohol”, hablar alemán y estar de vacaciones unos días. Este año no fue una excepción y celebramos el día nacional (6/6) en Alemania, en Burg, con muchos otros compatriotas que tenían sed.
Celebramos….., no sé, corremos en los supermercados buscando los precios más bajos. Estando sudorosos en filas con gente tan sudorosa como nosotros. Hablamos alemán mi mujer y yo, yo un poco más que ella. Por esto el viaje junta lo útil con lo agradable, comprar el alcohol y hablar el alemán. Es un placer el poder comunicarnos en su idioma sin tener que usar el inglés. Pero este año pasó algo que me hizo intérprete español-alemán y al revés.
Fue así, cuando estábamos en un supermercado oí la voz de un hombre hablando español sin que la cajera comprendiera nada. Èl trataba de explicarle algo a la cajera, pero ella no comprendía absolutamente nada, aunque era finlandesa, y hablaba tanto alemán como inglés. Entonces yo pensé que era la ocasión para la acción buena del día y me fui a la caja. El español era un camionero que quería cargar cerveza para regresar a España, y tenía un papelito en la mano con el nombre de la firma y un número de entrega. No hablaba más qué español y pensábamos que era un poco arriesgado, dejar a un hombre cargar cerveza sabiendo tan poco de la lengua.
Podéis imaginaros qué alivio para la cajera y el camionero cuando yo intervene y pude traducir las preguntas que se hacían entre ellos. ¡Y qué orgulloso estaba yo! Pensaba pedir una rebaja del precio de lo que habíamos comprado, pero magnánimo como soy, lo dejé. Compré mis cervezas y fuimos a otro supermercado para sudar otra hora………

En sueco/På svenska

Att vara tolk i Tyskland (15)

Som jag nämnde i episoden om alkohol i mitt land, brukar vi göra en resa till Tyskland då och då. Resan har flera syften, förse oss med ”drycker med en viss procent alkohol”, Prata tyska och vara på semester några dagar. Det här året var inget undantag och vi firade nationaldagen (6/6) i Tyskland, i Burg, med många landsmän som var törstiga.
Firar…., jag vet inte, vi springer på supermarketerna och letar efter de lägsta priserna. Står svettiga i köer med folk som är lika svettiga som oss.
Vi pratar tyska min fru och jag, jag lite mer än henne. Därför förenar resan nytta med nöje, köpa sprit och prata tyska. Det är ett nöje att kunna kommunisera på deras språk utan att använda engelska. Men i år hände något som gjorde mig till spansk-tysk tolk och tvärtom.
Det var så här, när vi var i en supermarket hörde jag en mansröst som pratade spanska utan att kassörskan förstod ett ord. Han försökte förklara någonting för kassörskan, men hon förstod absolut ingenting, trots att hon var finländska och pratade både tyska och engelska. Då tänkte jag att det var tillfälle för dagens goda gärning och jag gick till kassan. Spanjoren var en lastbilschaufför som ville lasta öl och åka tillbaka till Spanien, och han hade ett litet papper i handen med namnet på firman och ett lveransnummer. Han pratade inget annat än spanska och vi tyckte det var lite riskabelt, låta en man lasta öl när han har så lite språkkunskaper.
Ni kan tänka er sån lättnad för kassörskan och cauffören när jag gick in kunde översätta frågorna de hade till varandra. Och så stolt jag var! Jag tänkte be om en sänkning av priset på det vi hade köpt, men storsint som jag är, lät jag det vara. Jag köpte min öl och gick till en annan supermarket för att svettas en timme till….

Erase una vez…. hace aproximadamente 40 años. Estuve en Estocolmo para ver el musical Hair (Hår en sueco) en Skalateatern (el teatro de Skala) . Mi novia había actuado en la obra El oso, de Chekov con uno de los actores que actuaba en Hår, y por esto eramos un poco de ”special guests” en esta ocasión. Era chulo el ser recibido por Charlie y Ulf Brunnberg, cuando vinieron en su ropa de escena en el foyer, y estar allí discutiendo, como si uno tuviera un montón de amigos en el mundo de los artistas – yo, un muchacho del campo!
Este tipo de musical era algo totalmente nuevo entonces, por lo menos para mí. También era una obra política en la sombra de la guerra de Vietnam. Tenía un amigo, un desertor estadounidense, John, que me había contado lo que pasaba en Vietnam antes de se fuera a Suecia. Y comprendía que no era justo participar en ella.
No me acuerdo demasiado del espectáculo, pero cuando cantaban Aquarius circulaba la companía alrededeor del público con bufandas de diferentes colores entre sí. Era muy sugestivo, porque imitaban ondas. Esto, de que la companía se moviera fuera de la escena, también era algo nuevo. La otra cosa espectacular fue que jugaban con la luz para dar la impresión de fuego de ametralladoras. Mi novia, que tenía epilépsia casi tuvo un ataque.…
En el colegio donde trabajo han puesto en escena este espectaculo ahora, en 2007. Mi mujer y yo y unos amigos lo miramos el otro día. Entonces podéis comprender que era muy divertido para mi el verlo, después de 40 años Y lo mismo esta vez, sentirse un poco importante cuando se habla con los actores, los alumnos. Y poder decir a tus amigos: Sabéis, conozco a este actor, era su mentor el otro año y a esta chica la tenía en una clase de español e.t.c.
Roland, uno de mis amigos que vio la obra de teatro conmigo, estuvo de acuerdo conmigo en qué esto era mejor que el teatro Hår que vió también en Skalateatern – ¡qué fantástico es que alumnos puedan actuar de esta manera! Habíamos escuchado el disco de Hår, y no era lo bastante mordiente en comparación con lo que habíamos escuchado. Todo era perfecto, las canciones, la música, la actuación, la coreografía, el café, los programas y las entradas y todo lo demás de la organización.
He visto un gran número de obras de teatro con alumnos en secuencias de la tele, y pienso qué esto vence a todo. Si fuera posible quisiera qué los alumnos fueran de gira con Hair, no es justo que sólo nosotros podamos presenciar tal función!
Y después, venir a casa para ver Eurovision Song Contest, soportar cuantas horas de música infantil sin sentido y calidad, con decorado exagerado y jurados tontos. No vale gran cosa… No, según mi opinión La televisión sueca habría emitido Hair con los alumnos en Stenhammarskolan (el colegio). Había mejorado la calidad y probablemente hubiera sido más barato, o para ser breve:
¡Hair era lo mejor!

En sueco/På svenska

Musikalen Hair i Flen (12)

Det var en gång….. ungefär 40 år sen. Jag var i Stockholm för att se musikalen Hår på Skalateatern. Min flickvän hade spelat i Tjechovs Björnen med en av skådespelarna i Hår, och däför var något av ”special guests” (specialgäster) vid det här tillfället.
Det var kul att tas emot av Charlie och Ulf när de kom ut i sina scenkläder i foajén, och stå där och prata, som om man hade en hel hög med vänner i artistvärlden – jag, grabben från landet!
Den här sortens musikal var något alldeles nytt då, åtminstone för mig. Det var också ett politiskt stycke teater i skuggan av Vietnamkriget. Jag hade en vän, en amerikansk desertör från USA, Jahn, som hade berättat vad som hände i Vietnam innan han for till Sverige.
Jag kommer inte ihåg så mycket av föreställningen, men när man sjöng Aquarius cirkulerade skådespelarna runt publiken med tyg i olika färger emellan sig. Det var mycket suggestivt, för det imiterade vågor. Detta, att skådespelarna rörde sig utanför scenen var också något nytt. Den andra anmärkningsvärda saken var att man lekte med ljuset för att ge intryck av kulspruteeld. Min flickvän, som hade epilepsi fick nästan ett anfall..
I skolan där jag arbetar, har man satt upp detta skådespel år 2007. Min fru och jag och några vänner såg det häromdagen.
Då kan ni förstå att det var mycket roligt för mig att se det, efter 40 år. Och samma sak som den gången, känna sig lite betydelsefull när man pratar med skådespelarna, eleverna. Ni vet, jag känner den där skådespelaren, jag var hans mentor häromåret och den där flickan hade jag i spanska e t c.
Roland, en av mina vänner som såg stycket med mig, var överens med mig att det här var bättre än Hår som han också såg på Skalateatern – så fantastiskt att elever kan spela på det här viset! Vi hade lyssnat på skivan från Hår och den var inte så bra i jämförelse med det vi hade lyssnat på. Allt var perfekt, sångerna, framförandet, koreografin, kaffet, programmen och biljetterna och hela den övriga organisationen.
Jag har sett en hel del teaterstycken med elever i teve-sekvenser, och jag tycker att det här slår allt. Om det vore möjligt skulle jag vilja att eleverna åkte på turné med Hair, det är inte rättvist att bara vi kan vara med och se det.
Och sen, komma hem för att se
Melodifestivalen, genomlida flera timmar med infantil musik utan känsla och kvalité, med överdriven utstyrsel och töntig jury. Helt värdelöst… Nej, enligt min åsikt skulle svensk teve ha givit Hair med elever från Stenhammarskolan (skolan), Det skulle ha förbättrat kvaliteten och det skulle förmodligen ha varit billigare, eller för att fatta sig kort:
Hair var bäst!

Si va a Suecia alguna vez y si de cualquier forma quiere divertirse bebiendo alcohol, no lo compre aquí, es demasiado caro. ¿Por qué es así? La respuesta es que los impuestos son muy altos. Las autoridades afirman que son así por nuestra salud, y si los impuestos no fueran altos beberíamos demasiado. Las autoridades nos tratan cómo si fueramos incapaces o menores de edad. Las bebidas alcohólicas las vende el estado en tiendas especiales que se llaman Systembolaget. Tienen un letrero verde. No como en países civilizados, donde se vende el alcohol en supermercados y tiendas.Bueno, yo y muchos de los suecos sospechamos que las autoridades mienten y lo que quieren es sacar más impuestos de nosotros solo para pagar parte de los diferentes subsidios de los que hay tantos aquí. (De los subsidios hablaré más en otro episodio). Pues, ¿cuánto cuesta una botella de whisky? Contenga la respiración….. ¡ La más barata cuesta 22 euro! Es una locura, verdad. Una botella de vino tinto de media calidad cuesta 6 a 10 euros. Y para colmo de males, en los restaurantes no es poco común que una botella pueda costar 22 euros y un whisky de 4 centilitros 9 euros, Sí, yo lo sé, es horrible. Una persona normal no tiene dinero para invitar a su familia a comer y beber en un resturante. ¿Qué puede hacer un pobre sueco tan desplumado para aliviar esas cargas? Hay métodos ilegales como hacer su proprio alcohol por destilación clandestina, o comprarlo de gente que han producido alcohol de esta manera. Ninguno de los métodos son de recomendar, por que las multas son altos si la policía lo descubre. La gente en el Sur del país, los que viven cerca de Dinamarca y Alemania pueden hacen viajes allá muy a menudo para comprar a precios mucho más baratos. En Alemania el alcohol cuesta un tercio de lo que cuesta aquí, y en Dinamarca es un poco menos barato, pero bastante para un sueco. Nosotros que vivimos más al norte podemos ir una vez o dos veces al año, quizás de vacaciones o juntos con otras personas en el mismo coche con un remolque. Entonces es posible traer consigo la ración completa, es decir 10 litros de bebida espirituosa, 20 litros de jeréz o bebidas con el mismo contenido de alcohol, 90 litros de vino y una cantidad ingente de cerveza. Todo esto hace que bebamos demasiado, como usted puede entender. No estoy seguro, pero creo que me iré de vacaciones a Alemania este año…… ¡Salud

En sueco/På svenska

Svenskarna och alkohol eller konsten att ljuga för att tjäna skattepengar (11)

Om Ni åker till Sverige någon gång och vill roa Er med att dricka alkohol, köp det inte här, det är för dyrt. Varför är det så? Svaret är att skatterna är mycket höga. Myndigheterna påstår att det är för vår hälsa, och om inte skatterna vore/var så höga skulle vi dricka för mycket. Myndigheterna behandlar oss som om vi vore oförmögna eller minderåriga. Alkoholdrycker säljer staten i speciella butiker som heter Systembolaget. De har en grön skylt. Inte som i civiliserade länder, där man säljer alkoholen på stormarknader och affärer.
Nja, jag och många svenskar misstänker att myndigheterna ljuger och det de vill är att få ut mer skatt från oss för att betala delar av de olika typer av understöd som vi har så mycket av. (Om understöden ska jag prata i en annan episod). Jaha, vad kostar en flaska whisky? Håll andan… Den billigaste kostar 22 euro! (2006) Det är vansinne, sannerligen. En flaska rödvin av mellankvalité 6 till 10 euro. Och till att råga på allt, på restaurangerna, är det inte ovanligt att en flaska (vin) kostar 22 euro och en whisky på 4 centiliter 9 euro. Ja, jag vet, det är horribelt. En normal person har inte råd att bjuda ut sin familj att äta och dricka på en restaurang. Vad kan då en stackars skinnad svensk göra för att lätta på dessa bördor? Det finns olagliga metoder som att göra sin egen alkohol genom hembränning, eller köpa det av folk som gjort sprit på det sättet. Ingendera metoden är att rekommendera, däför att böterna är höga om polisen upptäcker det. Folk i södra delen av landet, de som bor nära Danmark och Tyskland kan göra resor dit ofta för att köpa till mycket lägre priser. I Tyskland kostar spriten en tredjedel av vad den kostar här, och i Danmark är den lite mindre billig, men tillräckligt för en svensk. Vi som bor längre norrut kan åka en eller två gånger om året, kanske på semester eller med andra personer i samma bil med en släpvagn. Då är det möjligt att ta med sig hel ranson, det vill säga (d v s ) 10 liter spritdrycker, 20 liter starkvin, 90 liter vin och en ofantlig kvantitet öl. Allt detta gör att vi dricker för mycket, som Ni kan förstå. Jag vet inte, men jag tror att jag ska åka på semester till Tyskland i år…. Skål!

En la primavera celebramos el último de abril, una fiesta que se hace en unas partes de Suecia, pero no en otras ( no en el oeste, donde las hogueras de pascua). En la región donde vivo yo, allí sí hay esa fiesta. Durante el año, en muchos sitios a partir del otoño colectamos ramojo y otras cosas combustibles para quemar este día.
Donde yo y mi mujer solemos estar el último de abril hacemos fuego (si la vegetación no está demasiado seca, pues entonces está prohibido) a las ocho y media después de cenar. Es fantástico ver a la gente agrupada alrededor de las hogueras en el crepúsculo. La cena que comemos es borstj, una sopa rusa de verduras, especialmente remolachas, y carne de alce. El organizador de la fiesta es un profesor de Skinnskatteberg. Esta cena es la cena más complicada que prepara. Mientras los demás toman café el organizador y yo solemos tocar un poco de música.
Es una fiesta un poco bulliciosa, con fuegos artificiales y cohetes, con jóvenes que han bebido un poco y otros un “poco demasiado”. En Uppsala, donde hay una universidad con tradiciones se celebra Walpurgis con coros masculinos y oraciones. Los miles de estudiantes que tienen gorras blancas se parecen a un montón de nemorosas.
Así es la noche de Walpurgis en Suecia.

En sueco/På svenska

Sista april eller Valborg

På våren firar vi sista april, en helg som man firar i en del delar av Sverige, men inte i andra (Inte i västra delen, där man har påskeldar). I trakten där jag bor, där har vi den festen. Under ett år, på många ställen från hösten, samlar vi grenar och annat brännbart/andra brännbara saker för att bränna upp den här dagen.
Där min fru och jag brukar vara sista april tänder vi elden (om inte växtligheten är alltför torr, för då är det förbjudet) klockan halv nio efter att vi ätit. Det är fantastiskt att se folk stå runt elden i skymningen. Vi äter borstj till middag, en rysk grönsakssoppa, speciellt rödbetor, och älgkött. Den som ordnar festen är en lärare från Skinnskatteberg. Det här är den mest invecklade middagen som han ordnar. Under det att de övriga dricker kaffe brukar organisatören och jag spela lite musik.
Det är en något ljudlig festlighet, med fyrverkerier och raketer, med ungdomar som har druckit lite och andra lite för mycket. I Uppsala, där det finns ett universitet med traditioner firar man Valborg med manskör och tal. Tusentals studenter med vita mössor ser ut som en massa vitsippor.
Sån är Valborgsnatten i Sverige.

Un amigo extranjero me dijo una vez: “Parece qué muchos suecos saben construir sus proprias casas”. Y creo qué es así. Aunqué yo no lo sé, conozco a mucha gente que lo hace. Dicen qué somos prácticos. Hay empresas suecas bién conocidas en todo el mundo, Volvo, Saab, Ikea, Ericsson, Astra y Pharmacia, para dar unos ejemplos. El dueño de IKEA compite con Bill Gates por ser el hombre más rico del mundo. El programa Skype, para llamar gratis en internet, construyó un sueco y un danés.
Mucha gente toca instrumentos, y muchos jóvenes tienen grupos. Hay grupos suecos muy famosos como Abba y Roxette. Estamos bastante influidos de la música inglésa y americána.. Estudiamos inglés desde el año tres en la primaria, y esto, en combinación de que no doblamos la habla en películas, hace qué hablamos y comprendemos inglés bastante bién. En un mundo global como la de ahora es una ventaja. Mucha gente en Suecia tienen páginas de web.
Nos gusta mucho la naturaleza, pasear en el bosque pensamos es un placer y coger setas es un gozo. Somos tranquilos y no queremos jactarnos de cosas. Por esto no nos gusta gente que es prosunteosa y quiere brillar. Cuando estuve en Graecia con unos amigos de vacasiones encontramos a un capitán griego de barco. Nos dijo: “Ustedes son suecos! Qúe me gustan los suecos, trabajan bien y no hablan demasiado. Tenía suecos en mis tripulaciones y eran los mejores, les digo”. Talvez seamos así, no sé...
Hablé con un corredor de fincas una vez, y él dijo qué tenía en su oficina unos suecos que querían comprar casas en España. “Eran como de piedra, ni una risa, ni siguiera una sonrisa, rígidos y sin humor. Pero después de las negociaciones, con una cena y un poco de vino eran como nosotros….”

En sueco/På svenska

Hur är vi svenskar?

En utländsk vän sa en gång till mig: “Det verkar som om många svenskar kan bygga sina egna hus”. Och jag tror att det är så. Även om jag inte vet, så känner jag många som gör det (bygger sina hus alltså). Det sägs/man säger att vi är praktiska. Det finns välkända svenska företag i hela världen, Volvo, Saab, Ikea, Ericsson, Astra och Pharmacia. IKEA:s ägare tävlar med Bill Gates om att vara den rikaste mannen i världen. Programmet Skype, för att ringa gratis på internet det konstruerade en svensk och en dansk.
Många spelar instrument, och många ungdomar har grupper. Det finns världsberömda grupper som Abba och Roxette. Vi är ganska påverkade av engelsk och amerikansk musik. Vi läser engelska från årskurs tre på lågstadiet, och det, i kombination med att vi inte dubbar talet i filmer, gör att vi pratar och förstår engelska rätt så/ganska bra. I en global värld som den i dag är det en fördel. Många i Sverige har egna sidor på webben.
Vi tycker mycket om naturen, att gå i skogen tycker vi är ett nöje och plocka svamp är en njutning. Vi är lugna och inte skrytsamma. Därför gillar vi inte folk som är märkvärdiga och vill briljera. När jag var i Grekland med några vänner en gång träffade vi en grekisk sjökapten. Han sa till oss: ”Ni är svenskar! Vad jag tycker om svenskar, de arbetar bra och pratar inte för mycket. Jag hade svenskar i mina besättningar och de var de bästa, det säger jag er”. Kanske är vi såna, jag vet inte…
Jag pratade med en fastighetsmäklare en gång, och han sa att han hade några svenskar som ville köpa hus i Spanien på sitt kontor. ”De var som i sten, inte ett skratt, inte ens ett småleende, stela och humorfria (utan humor). Men efter förhandlingarna, med mat och lite vin var de som oss”……

La navidad en Suecia.

En España se da los regalos el Reyes, en Inglaterra el día de Navidad. En Suecia es la Nochebuena que es el día de regalos. Es Tomten (El Gnomo de Navidad o algo así) que distribuye los regalos. Originalmente Tomten era una pequeña figura que guardaba la casa y la parcela y la gente que vivía allí. Le gustaba mucho la polenta de arróz con un poco mantequilla. Sí no le daban esto podía maldecir a la casa y ellos que vivían allí,. No daba regalos a nadie en este tiempo, sino era Julbocken (una persona enmascarada a un macho cabrio con cuernos y perilla). Nuestro Tomte “moderno” es una mezcla de influencias, un poco de Tomten, un poco de Santa Claus y un poco de Julbocken. Santa Claus tiene renos pero Tomten no lo tiene.
El Tomte llega a píe, toca la puerta y pregunta: ”¿Hay chicos buenos aquí?” Y claro qué hay….
La Nochebuna las familias tienen problemas de contratar a un Tomte. Talvéz haya un vecino que puede serlo. Si hace falta, el padre o la madre se sale ”para comprar un periódico” una mentira piadosa, pero no es prohibido cuando se quiere mantener la paz de la navidad.
En nuestra familia comemos un bufé, que se llama julbord (mesa de navidad) a la una y treinta por la tarde. Hay jamón, arenque, albondigas, huevos, chorizo y platos así. Por la noche, a las ocho, comemos polenta de arroz con leche y canela. Con esto comemos pan con jamón o queso. Hay una bebida especial para la navidad, julmust (mosto de navidad).Se parece un poco a Coca-Cola de color pero tiene un sabor un poco diferente.
Muchas de las familias miran la tele cuando es Ratón miguelito y sus amigos, una hora con episodios diferentes con Blancanieve y los enanitos, Cenicienta, Pato Donald y otras figuras de Disney. Somos un poco americanizados nosotros los suecos. El otro programa es muy sueco. Se llama La Nochebuena de Karl-Bertil Jonsson y trata de un muchacho que trabaja extra en el correo. Roba paquetes de los ricos y los reparte entre los pobres en los barrios bajos – como lo hacía Robin Hood.

En sueco/På svenska

Jul i Sverige (7)

I Spanien ger man klapparna/gåvorna/presenterna den 6 januari (Reyes), i England på juldagen. I Sverige är julaftonen dagen för gåvor. Det är tomten som delar ut julklapparna. Från början var tomten en liten figur som vaktade huset och tomten och folk som bodde där. Han tyckte mycket om risgrynsgröt med lite smör. Om man inte gav honom det kunde han förbanna huset och folket som bodde där. Han gav inga klappar på den tiden, utan det var julbocken (en person maskerad som en getabock med horn och skägg). Vår moderna tomte är en blandning av inflytanden (saker), lite från tomten, lite från Santa Claus och lite från julbocken. Santa Claus har renar, men det har inte tomten.
Tomten kommer till fots, knackar på dörren och frågar: ”Finns det några snälla barn här?” Och det är klart att det finns…
På julaftonen har folk svårt att få tag på någon tomte. Kanske finns det en granne som kan var det. Om det inte finns, går pappa eller mamma ut ”för att köpa tidningen”, en nödlögn, men det är inte förbjudet när man vill uppehålla julfriden.
I vår familj äter vi julbord klockan halv två på eftermiddagen. Det finns skinka, sill, köttbullar, ägg, korvar och såna rätter. På kvällen, klockan åtta, äter vi risgrynsgröt med mjölk och kanel. Till det äter vi smörgås med skinka och ost. Det finns en speciell sorts dryck till jul, julmust. Den påminner lite om Coca-Cola till färgen men den har en lite annorlunda smak.
Många familjer tittar på teve när det är Musse Pigg och hans vänner, en timme med olika episoder med Snövit och de sju dvärgarna, Askungen, Kalle Anka och andra Disney-figurer. Vi är lite amerikaniserade vi svenskar. Det andra programmet är mycket svenskt. Det heter Karl-Bertil Jonssons julafton och det handlar om en yngling som arbetar extra på posten. Han stjäl paket från de rika och delar ut dem bland de fattiga i slumkvarteren – som Robin Hood gjorde.

Gustav Vasa había llevado a cabo la reforma que convirtió en protestantes a los suecos. Su propósito era quitar a la iglesia sus riquezas, para pagar los gastos por la lucha de independencia. Durante el siglo XVII, en la lucha entre protestantes y católicos , el rey sueco Gustav Adolf (Gustavo Adolfo) se decidió por entrar en la Guerra de los Treinta Años. Era para defender su fe y para conquistar tierra. Se murió en la lucha, pero Suecia tuvo suerte en las negociaciones de paz y obtuvo diferentes regiones alrededor del Báltico.
La nobleza sueca ganó mucho con la guerra. La reina Kristina, hija de G A, le daba donaciones de tierra hasta que el país casi quedó arruinado. A ella le gustaba más el catolicismo (la hija de un rey que dió su vida por la defensa del protestantismo – una ironía, verdad). Ella fue consequente con sus creencias y se fue a Roma. Está enterrada en la Iglesia de San Pedro.
Su primo Karl X Gustav heredó la corona. Su contribución más grande fue la conquista de las provincias en el sur. Dió a Suecia acceso a Öresund, el estrecho de entrada al Báltico. Es por esto que la gente en el sur tiene un dialecto especial, un poco más danés. El resto del siglo de 1660 y adelante hubo una lucha de los reyes para recuperar las donaciones de Kristina. Impusieron el absolutismo para poder dominar al país sin problemas.

En sueco/På svenska

Sveriges historia b

Gustav Vasa hade genomfört reformen som gjorde svenskarna till protestanter. Hans avsikt var att ta ifrån kyrkan deras rikedomar, för att betala utgifterna för självständighetskampen. Under sextonhundratalet, i kampen mellan protestanter och katoliker, beslutade sig Gustav II Adolf för att gå in i Trettioåriga kriget. Detta för att försvara sin tro och erövra land. Han dog i kampen, men Sverige hade tur i fredsförhandlingarna och fick olika områden i Baltikum (eller de baltiska staterna).
Den svenska adeln tjänade mycket på kriget. Drottnig Kristina, dotter till Gustav II Adolf gav den landdonationer så att landet nästan ruinerades. Hon tyckte mer om katolicismen (dotter till en kung som gav sitt liv för att försvara protestantismen – verkligen en ironi). Hon följde (var konsekvent mot) sin tro och for till Rom. Där är hon begraven i Peterskyrkan.
Hennes kusin Karl X Gustav ärvde kronan. Hans största insats var erövrandet av de södra landskapen. Det gav Sverige tillgång till Öresund, sundet vid infarten till Östersjön. Det är därför folk i söder har en speciell dialekt, lite mer dansk. Resten av århundradet från 1660 och framåt kämpade kungarna för att återta Kristinas donationer. De införde envälde för att kunna härska över landet utan problem.

Suecia es un pequeño país largo, 2000 km del Sur al Norte. En el norueste hay montañas. Allí se puede esquiar en el invierno y hacer senderismo cuando no hay nieve. Allí viven los lapones, unos de ellos con sus renos. Los lapones pueden ser la población indígena. En el Sur de Suecia el paisaje es más llano. Las regiones allí pertenecían antes a Dinamarca, que las perdió en el siglo XVII a los suecos. El clima es más suave y la primavera llega generalmente más temprano. En el este hay un archipiélago, Roslagen, con muchas islas. El mar es un mar interior que se llama el Báltico.
En el Báltico hay dos islas, Öland y Gotland, con vegetación y cultura un poco diferente a la otra Suecia. En Visby, la ”capital” de Gotland hay una muralla medieval y en Gotland crece la hiedra silvestre.
En el Oeste tenemos otro archipiélago, Västkusten, con islas sin árboles y bosques. Solo hay hierbas y arbustos.
Partes del Norte de Suecia están al Norte del Círculo Polar y en el invierno y el sol se muestra solo un poco en el día. En el verano hay midnattssol ( sol de medianoche) que es una atración turística. Se puede leer el diario a las doce por la noche – ¿no es malo?
Los árboles más comunes son el abeto, el pino y el abedul. En el campo hay muchas casas rojas pintadas con almagre.

En sueco/På svenska

Lite om Sverige.

Sverige är ett litet och långt land, 2000 km från söder till norr. I nordväst finns berg. Där kan man åka skidor på vintern och gå på tur när det inte är snö. Där bor samerna, en del av dem med sina renar. Samerna kan vara ursprungsbefolkningen. I södra Sverige är landskapet slätare. Områdena där tillhörde tidigare Danmark, som förlorade dem till svenskarna på 1600-talet. Klimatet är mildare och våren kommer vanligtvis tidigare. I öster finns det en skärgård, Roslagen, med många öar. Havet är ett innanhav som heter Östersjön.
I Östersjön finns två öar, Öland och Gotland, med växtlighet och kultur som är en smula annorlunda än i övriga Sverige. I Visby, Gotlands ”huvudstad” finns en medeltida stadsmur och på Gotland växer det vild murgröna. I väster har vi en annan skärgård, Västkusten, med öar utan träd och skogar. Det finns bara träd och buskar.
Delar av norra Sverige ligger norr om polcirkeln och på vintern visar sig solen bara lite på dagen. Vid midsommar har man midnattssol, som är en turistattraktion. Man kan läsa tidningen klockan tolv på natten – inte så dumt?
De vanligaste träden är gran, tall och björk. På landet finns många hus som är rödmålade.

Después de la última era glacial, cuando el hielo había desaparecido del Sur de Suecia, llegaron cazadores del continente a Skåne, la región más al Sur de Suecia. Cazaban focas y renos en la tierra libre de hielo. Esto pasó hace 10 000 años. Donde vivimos nosotros el hielo desapareció hace 8 000 años. Aquí el paisaje estaba parcialmente cubierto de agua y habían muchas islas y islotes donde hoy hay tierra. 4 000 años a de Cr tuvimos un clima con más calor qué el de hoy día. Entonces aquí crecían las uvas por ejemplo.
En la Edad de Piedra construían tumbas de piedra de diferentes tipos. 2 000 a. de Cr. llegó una nueva tribu acá. Se llamaba båtyxefolket ( la tribo de las hachas en forma de barco). Se piensa que esta tribu era la primera que hablaba ”sueco” o el idioma que sería sueco más tarde. Pertenecían a los indoeuropeos, un grupo al que pertenecía también los romanos. Por esto son parientes el sueco y el español.
Si nos saltamos unas páginas en la historia estamos en el tiempo de los vikingos cerca de 800 – 1000 años d. de Cr. Éste es el período de nuestra historia más conocido para la gente de otros países. Eran los vikingos que fundaron Rusia. Allí captaban esclavos para venderlos más al Sur. Los vikingos eran guerreros y comerciantes, y se han descubierto muchos tesoros con monedas árabes (muchas veces por campesinos arando la tierra). Los vikingos tenían barcos de fondo plano, y podían acercarse muy cerca de la playa y después correr a tierra para robar a los pueblos.
Hay piedras con escripciones e imágenes. Las letras se llaman runas, y la escritura está tallada en la piedra. Dan cuenta de la vida de los vikingos con textos como: Daban comida a los cuerpos en el Oriente o Toril dejaba levantar esta piedra.
Alrededor de los siglos XI y XII el cristianismo triunfaba sobre la religión vieja, con los dioses Oden, Tor y Frej. A las afueras de Uppsala hay tres túmulos funerarios muy famosos. Allí había también un templo para rendir culto a estos dioses. Hay muchas iglesias medievales, con pinturas con motivos de la Biblia en las paredes.
Durante los dos siglos siguientes lucharon los señores de la nobleza entre sí para tomar el dominio sobre Suecia. Hay dos episodios de esta época que conocen los alumnos suecos. El banquete de Nyköping en 1317 y La masacre de Estocolmo en 1520. En El banquete de Nyköping lucharon tres hermanos, Birger, Erik y Valdemar. Erik y Valdemar habían maltratado a su hermano y él quería vengarse de esto en sus hermanos. Les invitó a un ”banquete” en el castillo de Nyköping, Nyköpingshus. Todo terminó con el cautiverio de Erik y Valdemar en un calabozo. Birger cerró la puerta con llave y la tiró en el río afuera. Qué triste….
Para comprender La masacre de Estocolmo es necesario saber un poco de las circunstancias políticas en Suecia. Desde 1397 Suecia estaba unida con Dinamarca y Noruega. Habían unos señores en Suecia que querían salir de la unión y otros que no lo querían. Al rey de Dinamarca no le gustaba que Suecia se hiciera independiente. Los suecos le llamaron Kristian Tyrann al rey danés ( Cristian el Tirano).
En la masacre Kristan invitó a los señores más importantes de la nobleza sueca a un banquete en Estocolmo. Después de unos días de festividades Kristian ordenó de cerrar las puertas y empezó un interrogatorio. Esto terminó con sentencia de muerte a 94 hombres. La ejecución tuvo lugar en Stortorget. (La Plaza Mayor) donde los verdugos dejaron caer sus hachas sobre muchos cuellos, y la sangre corrió por el suelo.
Uno de los decapitados en esta masacre era el padre de un joven señor. Este señor se llamaba Gustav Vasa. Èl decidió no rendirse a Kristian Tyrann. El tiempo anterior a que lograra ser rey de una Suecia indepiendente, fue un período de muchas leyendas acerca de sus aventuras, no se sabe cuales son verídicas y cuales no.
He aquí una leyenda: Gustav en su fuga de Suecia a Noruega fue alcanzado por dos hombres suecos de Dalarna. Querían qué Gustav regresara para luchar contra los daneses. Lo hizo y este episodio ha inspirado los fundadores de la competición de esquí Vasaloppet (la carrera de Vasa). La distancia tiene una longitud de más de 90 km. Un tío mío la corrió cuando tenía 74 años. Este año de 2007 compitieron más de 13 mil de personas en Vasaloppet.
Bueno, ¡volvamos a la historia!
Fue coronado rey en 1523. Ha sido el rey más importante de nuestra historia. Unió a Suecia como estado nacional. Quitó el poder a la iglesia, y dejó confiscar muchas de sus riquezas. Se murió el año 1560. Y los hijos de él, Erik, Johan y Karl empezaron a luchar entre sí. La lucha continuaba hasta 1600 y terminó con otra masacre con un poco menos personas involucradas. Díos mío, ¡qué historia tenemos!

En sueco/På svenska

Sveriges historia

Efter den sista istiden, när isen hade försvunnit från södra Sverige, kom jägare från kontinenten till Skåne, området längst till söder i Sverige. De jagade sälar och renar på det land som var isfritt. Det här hände för 10 000 år sedan. Där vi bor försvann isen för 8 000 år sedan. Här var landskapet delvis täckt av vatten och det fanns många öar och kobbar där det idag är land. 4 000 år före Kristus (f Kr) hade vi ett klimat med mer värme (ett varmare klimat) än i dag. Då växte det druvor här till exempel.
På stenåldern byggde man stengravar av olika typer (olika sorters). 2 000 år f Kr kom ett nytt folkslag hit. Det hette båtyxefolket (båt=barca, yxa=hacha,folk=pueblo/tribu). Man tror att den här stammen var den första som talade ”svenska” eller språket som senare skulle bli svenska. De tillhörde indoeuropéerna, en folkgrupp till vilken även romarna hörde. Därför är svenskan och spanskan släkt.
Om vi hoppar några sidor i historien kommer vi till vikingarnas tid, cirka 800 – 100 efter Kristus (e Kr). Detta är den period i vår historia som är mest känd för folk från andra länder. Det var vikingar som grundlade Ryssland. Där fångade de slavar som de sålde längre söderut. Vikingarna var krigare och handelsmän, och man har upptäckt många skatter med arabiska mynt (många gånger av bönder som plogat). Vikingarna hade båtar som hade flat botten och de kunde komma mycket nära stranden och sen springa iland för att röva i byarna.
Det finns stenar med text och bilder. Bokstäverna kallas runor, och skriften är huggen i sten. De berättar om vikingarnas liv i texter som: De gåvo (gav) korparna föda i Österland och Torild lät resa denna sten. Närmare det tionde och elfte århundradet triumferade kristendomen över den gamla religionen, med gudarna Oden, Tor och Frej. Utanför Uppsala finns tre mycket berömda gravhögar. Där fanns också ett tempel för att dyrka dessa gudar. Det finns många medeltidskyrkor, med målningar med motiv från Bibeln på väggarna.
Under de två följande århundradena kämpade adelsmännen för att få herravälde över Sverige. Det finns två episoder från den epoken som de svenska eleverna känner till. Nyköpings gästabud år 13 17 och Stockholms blodbad år 1520. I Nyköpings gästabud kämpade tre bröder, Birger, Erik och Valdemar. Erik och Valdemar hade behandlat sin bror illa och han ville hämnas det på sina bröder. Han bjöd in dem till ett ”gästabud” i Nyköpings slott, Nyköpingshus. Det hela slutade med inspärrandet av Erik och Valdemar i en fängelsehåla. Birger stängde porten och slängde nyckeln i ån utanför. Så ledsamt….
För att förstå Stockholms blodbad (blodbad=baño de sangre) måste man känna till lite om de politiska förhållandena i Sverige. Från 1397 var Sverige i union med Danmark och Norge. Det fanns några adelsmän i Sverige som ville gå ur unionen och andra som inte ville det. Danmarks kung tyckte inte om att Sverige skulle göra sig självständigt. Svenskarna kallade honom Kristian Tyrann.
I blodbadet inbjöd Kristian de mest betydande svenska adelsmännen till ett gästabud i Stockholm. Efter några dagars festligheter gav Kristian order att stänga dörrarna och började ett förhör. Detta slutade med dödsstraff för 94 män. Avrättningen ägde rum på Stortorget där bödlarna lät sina yxor falla över många halsar, och blodet rann på marken.
En av de avrättade i det här blodbadet var fadern till en ung adelsman. Denne adelsman hette Gustav Vasa. Han bestämde sig för att inte ge sig för Kristian Tyrann. Tiden innan han lyckades bli kung är fylld av legender om hans äventyr, man vet inte vilka som är sanna och inte.
Här är en legend: Gustav var på flykt från Sverige till Norge och blev upphunnen av två svenska män i Dalarna. De ville att Gustav skulle återvända för att kämpa mot danskarna. Det gjorde han och den episoden har inspirerat grundarna av Vasaloppet. Distansen är mer än 90 km. En morbror till mig åkte det när han var 74 år. I år tävlade mer än 13 000 personer i Vasaloppet
Så där, nu återvänder vi till historien!
Han kröntes till kung år 1523. Han är den mest betydande kungen i vår historia. Han enade Sverige till en nationalstat. Han bröt kyrkans makt och lät konfiskera många av dess rikedomar. Han dog år 1560. Och sönerna Erik, Johan och Karl började att bråka med varandra. Kampen varade till 1600 och slutade med ett blodbad till med lite färre personer inblandade. Herre Gud, vilken historia vi har!

Este año la primavera llegó temprano. No lo hace siempre. Me gusta mucho la primavera. La naturaleza se desprende de la nieve y yo me quito la camisa de mangas largas. Se disfruta el sol. Las árboles que perdieron sus hojas en el otoño están verdes otra vez. Todas las primaveras mi mujer y yo hacemos excursiones para ver las primeras flores, el tusilago, la hepática y la nemorosa. El sonido de pájaros que han regresado de su estancia en sitios más calurosos, nos alegra. Han llegado aves frías, pinzones y estorninos y la alondra canta muy arriba en el cielo azul.
El espectáculo más famoso es la llegada de las grullas comunes a Hornborgasjön. Vienen de España, Extremadura, y otros países con más calor del nuestro. Se reúnen en este lago antes de ir a otros sitios para aparearse. Es fantástico ver estos pájaros grandes, miles, bailando y gritando como si tuvieran trompetas. A veces hay más ornitólogos qué grullas allí.
La primavera es un período de esperanza en Suecia.

En sueco/På svenska

Våren

I år kom våren tidigt. Det gör den inte alltid. Jag tycker mycket om våren. Naturen gör sig av med snön och jag med min långärmsskjorta. Man njuter av solen. Träden som förlorade sina löv på hösten är återigen gröna. Varje vr gör min fru och jag utflykter för att se de första blommorna, Tussilago, blåsippa och vitsippa. Ljudet av fåglar, som har åtevänt från sin tillvaro på varmare platser, gör oss glada. Det har kommit tofsvipor, bofinkar och starar och lärkan sjunger högt på den blå himlen.
Det mest berömda skådespelet är tranornas ankomst till Hornborgasjön. De kommer från Spanien, Extremadura, och andra länder med mera värme än vårt. De samlas vid den här sjön innan de far till andra ställen för att para sig. Det är fantastiskt att se de här stora fåglarna, i tusental, dansande och skrikande som om de hade trumpeter. Ibland är det fler ornitologer än tranor där.
Våren är en hoppets tid i Sverige.

En el este Suecia limita con Finlandia. Entre nuestros países hay un mar interior que se llama el Báltico. En esta mar hay una isla que se llama Åland. Allí se habla sueco, pero la isla pertenece a Finlandia. Un placer para muchos suecos, a nosotros también, es viajar a Åland con uno de los transbordadores o ferries que hacen cruzeros en el Báltico, de Suecia a Åland. Uno de los barcos más grandes es Birka Paradise. Escribo este episodio a bordo de este barco en camino a Åland.
¿Por qué va gente a Åland? No dejan el barco para ver Åland, están a bordo hasta que vuelven a Estocolmo. Muchos van para bailar. Hay orquestas que tocan música “dansband” (banda de baile). Sen vende bebidas alcohólicas “taxfree”, sin impuesto en pequeños supermercados. Y para nosotros los suecos que tienen que pagar 23 euros para una botella de whisky en Suecia es un verdadero paraiso pasear allí entre botellas de coñac, gin, whisky, aguardiente y martini y no sé todo que hay.
Y comer el bufé no es malo, es saborísimo. El bufé se llama smörgåsbord (smörgås es un bocadillo de pan de queso o jamón, bord significa mesa). Y las mesas son bastantes, varios metros, con arenque en escabeche agridulce, en tomato, o cebolla. Salmón humado y cocido, salchichas y chorizos de diferentes tipos, albondigas y un montón de postres. Y cereza y vino gratis. Después es necesario soltar el cinturón… Claro es un poco barbárico, casi quitarse la vida comiendo.
Una copita de aguardiente es bueno para el estómago. Hay muchos tipos de aguardiente (brännvin o akvavit en sueco). Están condimentados con anís, comilla y otras especias. Así es, comer, beber, bailar y comprar. Si hace buen tiempo sin niebla es fantástico ver el archipiélago pasar afuera. Hay miles de islas, escollas y islotes. Con un poco de suerte se puede ver un águila marino volando. Mucha gente tienen casitas en el archipielago. Pero es caro, muy caro. Pero ir a Åland no lo es. Y español se puede hablar también. Este viaje comimos con dos cubanos, Antonio y Ira.

En sueco/På svenska

En resa till Åland

I öster gränsar Sverige till Finland. Mellan våra länder ligger ett hav som heter Östersjön. I det havet ligger en ö som heter Åland. Där pratar man svenska, men ön tillhör Finland.
Ett nöje för många svenskar, för oss också, är att åka till Finland med en av de passagerarfärjor som gör kryssningar på Östersjön från Sverige till Åland. En av de största färjorna är Birka Paradise. Jag skriver den här episoden ombord på den båten på väg till Åland.
Varför åker folk till Åland? De lämnar inte båten för att se Åland, de är ombord tills de kommer tillbaka till Stockholm. Många åker för att dansa. Det finns orkestrar som spelar musik, ”dansband”
¿Por qué va gente a Åland? No dejan el barco para ver Åland, están a bordo hasta que vuelven a Estocolmo. Muchos van para bailar. Hay orquestas que tocan música “dansband” (banda de baile). Man säljer alkoholhaltiga drycker “taxfree” skattefritt i små affärer. Och för oss svenskar som måste betala 23 euro för en flaska whisky i Sverige så är det ett riktigt paradis att promenera mellan flaskor med konjak, gin, whisky, brännvin och martini och jag vet inte allt (som finns). Och äta smörgåsbord är inte så dumt, det är läckert. Buffé heter smörgåsbord på svenska (smörgås är en bocadillo med bröd med ost eller skinka). Och borden är ganska stora, flera meter, med sill i ättika, tomat eller lök. Rökt och kokt lax, korv av olika sorter, köttbullar och en (hel) hög med efterrätter. Och öl och vin gratis. Efter det måste man lätta på livremmen/bältet… Det är klart, det är lite barbariskt, nästan ta livet av sig genom att äta.
En liten sup är bra för magen. Det finns många sorters brännvin. De är smaksatta med anis, kummin och andra kryddor. Så är det äta, dricka, dansa och handla/köpa. Om det är fint väder utan dimma är det fantastiskt att se skärgården passera utanför. Det finns tusentals öar och kobbar. Med lite tur kan man se en havsörnen flyga. Många har fritidshus i skärgården. Men deet är dyrt, mycket dyrt. Men åka till Åland är inte dyrt. Och spanska kan man prata också. Den här resan åt vi med två kubaner, Antonio och Ira.

Un extranjero me dijo una vez: “No comprendo los suecos. Viven en casas cómodas y modernas y en cuanto tienen tiempo se apretan en casitas sin comodidades ningunas”. Y es así, nosotros vivimos en una casa adosada muy cómoda y tenemos una casita sin ducha y con retrete afuera. ¿Es porque nos gustan estar cerca de la naturaleza? Creo que somos un país de campesinos sin pueblos. No sé, talvez sea la razón de tanta gente viven tan primitivo.
Nuestra casita está cerca de un lago, 200 metros, en una ”urbanisación rural”. Hay 70 casas. Podemos bañarnos los meses junio, julio y agosto, a veces también en mayo y septiembre. Tenemos barco y derecho a pescar con red en el lago. Hay muchos lagos en Suecia. Son restos del hielo que cubría nuestro país durante mucho tiempo.
Se puede coger setas, cantarelas, boletos, y champioñes. Los suecos tienen derecho a estar donde quieran en la naturaleza. Podemos coger setas y bayas sin preguntar a nadie. Este derecho se llama Allemansrätt (Derecho para todos) Hay muchos pájaros que cantan y por la noche se puede escuchar la lechuza y mirar las estrellas en un cielo no contaminado de la de la ciudad.
Hay muchas casitas donde hay lagos y también en el archipiélago en el este y el oeste con todas las islas y playas. Sí, irse a la casita le gusta al sueco.

En sueco/på svenska

Fritidshus

En utlänning sa en gång till mig: “Jag förstår inte svenskarna. De bor i bekväma och moderna hus och så fort de får tid så tränger de ihop sig i små hus (egentligen fritidshus) utan dusch och med utedass. Är det för att vi tycker om att vara nära naturen? Jag tror att vi är ett folk av bönder utan byar. Jag vet inte, kanske är det skälet till att så många (mycket folk) lever så primitivt.
Vårt fritidshus ligger nära en sjö, 200 meter, i ett fritidshusområde. Det finns 70 hus. Vi har båt och fiskerättigheter (rätt att fiska) med nät i sjön. Det finns många sjöar i Sverige. De är rester av isen som täckte vårt land under lång tid.
Man kan plocka svamp, kantareller, Karl-Johan (los boletos tienen su nombre de un rey al que le gustaba mucho estas setas) och champinjoner. Svenskar har rätt att vara var de vill i naturen. Vi kan plocka svamp och bär utan att fråga någon. Den rätte heter allemansrätt. Det finns många fåglar som sjunger och på natten kan man lyssna på ugglan och titta på stjärnorna på en himmel som inte är förstörd av staden (la luz).
Det finns många fritidshus där det finns sjöar och även i skärgården i öst och väst med alla öar och stränder. Ja, åka till stugan (fritidshuset) det gillar svensken.