Con vista al mundo hispanohablante

Ahora te contaré algo de un viaje con muchos incidentes. Era un viaje a España. La Unión Europea me había regalado dinero en forma de una beca para que pueda irme a un curso en Oviedo en Asturias. Este relato consiste en partes elegidas de mi descripción del viaje que tuve que hacer después del curso.
¡El vuelo estaba anulado!
El avión para Köpenhamn a las 8.35 estaba anulado. Sentía un poco de molestia y tenía indicio de palpitaciones, pero Wera (una compañera de viaje) pensaba que debíamos ir a la Información (no te olvides ir a la Información si vayáis a algún sitio – puede merecer la pena) Hicimos un cambio, muy bravo y rápido. Después teníamos que correr al avión que salió a las 8.00.
Si hubiera seguido el consejo de mi buen amigo Fred, llegar a la facturación del equipaje un cuarto antes ("solo escriben así, queda tiempo aún así") habría podido ir a la mierda. Y sentía como un presagio lúgubre por el futuro, es decir el viaje, podéis jurar…
Pero, para alimentar vanas esperanzas en nosotros, los viajes a Köpenhamn y Madrid pasaban sin problemas – desayuno y almuerzo en el avión y uno piensa que la vida es sin problemas.
¡Overbooking!
En Barajas teníamos un espacio vacío en el horario y yo y unos compañeros de curso teníamos cuatro y media hora para fustigar bastante a rectores y colegas, en paz y tranquilidad, sin ser molestados de clases y cosas así. Tomamos café solo y masticábamos cruasanes y las migas volaban, hacíamos un poco ruido que solo unos profesores de juerga pueden hacer.
Cuando venimos a la facturación del equipaje teníamos overbooking. No sabía qué era eso, pero comprendía que era algo malo, porque los otros parecían indignados. No era tan bueno, lo comprendí cuando los otros me lo explicaban.
Si uno tiene overbooking te no dejan subir a bordo, la compañía aérea ha reservado demasiados pasajeros en esperanza de que no vengan anulaciones y no parecían venir anulaciones en absoluto, sino teníamos que estar sudando y era un poco ruidoso también – no era divertido tener overbooking de verdad.
Por otra parte debía ser muy divertido para Gunnar, al que le gusta cuando vuelos están anulados – es un poco más emocionante así, dice. Él había ido a Madrid para pasear y tomar una cerveza. Tener overbooking debiera ser mejor aún – el momento de tensión es un poco más prolongado cuando tú estás esperando, viendo a los compañeros de curso y otros desaparecer y tú tienes que esperar y esperar. ¡Él si no tenía overbooking! Cobardemente hubo hecho su facturación del equipaje varias horas antes de la salida y de esta manera había perdido la posibilidad de tener un overbooking monstruoso.
Preguntamos qué pasaría si, solo de pensarlo, no pudiéramos ir en el avión para Oviedo, algo que podría interesante saber. Primero no entendimos que ella dijo en la transportación, pero después comprendía que iba a haber hotel en Madrid, con cena magnífica y desayuno y cosas así. De repente una transportacionera nos capture y nos llevó a la salida, nos bañábamos en sudor y las maletas iban de aquí para allí. Al fin solo quedamos Ruth, Wera y yo y una persona de Oviedo que teníamos overbooking. Pero ahora habíamos venido lejos y solo teníamos un poco de overbooking si uno lo dice así.
La mujer en la transportación de equipaje veía nuestros vistazos y repitió con vista tierna la oferta de una noche completa en Madrid y para estar seguro empecé a prepararme mentalmente a una buena noche en Madrid. ¿Tal vez no sea tan malo? ¿Cena con tres platos? Coñac con el café… Pero entonces empezó el alboroto otra vez y fuimos transportados al avión y en un abrir y cenar los ojos estuve en camino al aire, sentado al lado del señor español que era overbooked. Empezó a hablar inglés conmigo y si hubiera sido persistente y insistido en que hablara español conmigo habría tenido un poco de práctica, pero estuve demasiado cansado y él venía de Miami y tenía un derecho cierto de hablar inglés.

En sueco/På svenska

Resa till Spanien. Första delen (74)

Nu ska jag berätta för dig om en resa med många incidenter. Det var en resa till Spanien. EU hade gett mig pengar i form av ett stipendium för att jag skulle kunna åka på kurs i Oviedo i Asturien.
Den här redogörelsen består av utvalda delar av resebeskrivningen som jag måste göra efter kursen.
Flyget inställt!

Planet till Köpenhamn klockan 8.35 var inställt. Det kändes obehagligt och jag fick antydan till hjärtklappning, men Wera tyckte att vi skulle gå till Informationen (glöm inte att gå till Informationen om ni ska någonstans - det kan löna sig) och varför inte? Det gick ju bra förra gången. Snabbt gjordes en djärv ombokning och vi fick rusa till ett plan som gick 8.00.

Hade jag följt Freds råd, att komma till incheckningen en kvart före ("för de bara skriver så där, man hinner ändå") så hade det kunnat gå tokigt. Och det kändes som ett lugubert omen inför resan ska ni veta… Men, för att invagga oss i falsk säkerhet, så gick resorna till Köpenhamn och Madrid bra - frukost och lunch på planet kan lätt få en att tro att livet är bekymmerslöst.

Överbokade!

På Barajas hade vi ett stort hål i tidtabellen och jag och några kurskamrater hade fyra och en halv timme på oss att hudflänga skolledningar och kolleger rejält, i lugn och ro, utan att bli störda av lektioner och sånt. Vi drack café solo och tuggade croissanter så att smulorna flög och stojade lite lagom, så där som bara ett gäng svenska lärare på vift kan.

När vi kom till incheckningen var vi överbokade. Känn på ordet, överbokade. Det visste jag inte riktigt vad det var, men jag förstod att det inte var något vidare, för de andra såg så upprörda ut. Det var faktiskt inget vidare heller, det förstod jag när de andra förklarade för mig. Är man överbokad får man nämligen inte komma ombord, för flygbolaget har tagit med för många passagerare i hopp om att det ska bli återbud och det verkade inte alls bli några återbud, utan vi fick stå och svettas och så var det bullrigt - det var faktiskt inget roligt att vara överbokad.

Å andra sidan borde det ju vara väldigt roligt för Gunnar, som tycker om när plan blir inställda - det blir mer spännande då, säger han. Han hade åkt in till Madrid för att flanera och ta en öl. Så glad han måste bli nu då, tänkte jag. Att vara överbokad måste ju vara ett strå vassare - själva spänningsmomentet blir ju som mera utdraget när man får stå och vänta och se kurskamrater och andra försvinna vid eventuella återbud och man själv får stå och vänta och vänta. Inte var han överbokad inte! Fegt hade han checkat in flera timmar i innan avgången och missade på så sätt möjligheten att bli jätteöverbokad.

Vi frågade vad som skulle hända om vi, hemska tanke, inte kom med planet till Oviedo, något som kunde vara intressant att veta. Först förstod vi inte vad hon sa i incheckningen, men sen förstod jag att det skulle vankas hotellrum i Madrid, med fin middag och frukost och sånt. Plötsligt slets vi iväg av en annan incheckerska som raskt drog oss med till gaten, svetten lackade och väskorna slängde och for. Till slut var det bara Ruth, Wera och jag en ovieding som var överbokade. Nu hade vi ju kommit långt och var bara lite överbokade om man säger så.

Incheckerskan såg våra vädjande ögonkast och upprepade med en mild blick erbjudandet om en helnatt i Madrid för säkerhets skull började jag mentalt förbereda mig för en natt i Madrid. Det var väl inte så tokigt ändå? Tre rätters middag? Konjak till kaffet….. Då blev det plötsligt ny fart på kalabaliken och vi fördes raskt ombord på planet och innan jag visste ordet av var jag på väg upp i luften, sittande bredvid den överbokade spanjoren. Han började prata engelska med mig och nu skulle jag väl ha varit envis och pockat på att få prata spanska, men jag orkade inte. Dessutom hade han varit i Miami, så han pratade ju engelska med en viss rätt.